Språk
Sök

Första Sidan / Hälsolitteratur / Alternativa metoder för kostnadseffektiv prevention

Alternativa metoder för kostnadseffektiv prevention

Nya kunskaper om riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar och autoimmuna sjukdomar har gett ökad förståelse för uppkomstmekanismer och därmed möjligheter till en mera orsaksinriktad prevention och behandling.

I.V. kelering och bredspektrum-högdos antioxidantbehandling.
Gemensamt för praktiskt taget alla kronisk-degenerativa sjukdomar och för åldersbaserade förändringar är att aktivitet av fria radikaler utgör basen för de patologiska förändringarna.

Hjärt-kärlsjukdomar
Nya kunskaper
Fokuseringen på bara kolesterol, hypertoni och rökning som riskfaktorer har på senare år minskat och i stället har ett flertal andra riskfaktorer lyfts fram, t.ex. fria radikaler, inlagring av järn (ferritin), inflammation/infektion med förhöjt CRP-värde, högt sockerintag, insulinresistens, högt homocystein-värde.
Fria radikaler bildas fortlöpande hos alla i överskott, vilket bl.a. leder till DNA-skador med åldrande och cancerrisk, lipidperoxidation, vilket ökar risken med LDL-kolesterol och skadar cellmembraner. En rad faktorer ger upphov till fria radikaler: normal andning, strålning, gifter (naturliga, miljögifter, läkemedel), rökning, tungmetaller, inkl. ökad inlagring av järn och koppar, inflammationer, infektioner.

Ny diagnostik och behandling
Denna nya kunskap motiverar förändringar i vad avser både diagnostik och behandling. Diagnostiken bör också inriktas på att identifiera flera riskfaktorer, inte bara på graden av kärlrubbning.
Likaså bör behandlingen mera än hittills rikta sig mot att ta bort orsaker och att återställa funktioner genom att faktiskt eliminera befintliga patologiska förändringar.
Sådana möjligheter finns redan idag. De innebär en betydligt högre ambition än enbart kolesterolsänkning med läkemedel och kranskärlskirurgi. Ändå är metoderna mycket mindre kostsamma, har mycket färre biverkningar en bättre effekt, inte minst långsiktigt. Kort kan de sammanfattas som livsstilsmodifikation (stresshantering, kost, motion, rök-karens) men dessutom aktiv behandling med antioxidanter och peroral eller intravenös kelering.

Autoimmuna sjukdomar
En mekanism av stor betydelse för uppkomsten av autoimmuna sjukdomar är bindning av tungmetaller, t.ex. bly och kvicksilver, till sulfhydrylgrupper i proteiner. Proteinerna förändras därmed så att det uppkommer risk för att immunsystemet inte längre känner igen dem som kroppsegna och startar antikroppsbildning. Man anser numera, att tungmetaller på detta och andra sätt spelar en roll vid en rad tillstånd, t.ex. reumatoid artrit, Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, SLE. Det förefaller oss ologiskt att som idag behandla dessa tillstånd enbart med metoder, som innebär att man trycker ner (skadar) immunförsvaret, som med cytostatica, eller minskar inflammatoriska reaktioner, som med både gamla och nya antiinflammatoriska medel. I själva verket finns det mycket som talar för att antioxidanter och kelering kan minska halten av tungmetaller i kroppen och därmed skydda från skador och återställa funktioner.

Elöverkänslighet, amalgamskada, kron. trötthetssyndrom, fibromyalgi
Genesen till dessa tillstånd är omdiskuterad. Många föreställer sig, att det rör sig om psykosomatiska mekanismer. Till stöd för detta anges bl.a. att man saknar analyser, som på ett objektivt sätt ställer diagnos och förklarar patofysiologien. Andra tar fasta på faktiska iakttagelser av toxicitet av tungmetaller från amalgam, numera mycket väl dokumenterat i ett stort antal publikationer, debut av elöverkänslighet vid amalgamsanering av tänderna och publicerade studier påvisande en positiv effekt av amalgamsanering på fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom. Mot bakgrunden av detta finns en tydlig indikation vid alla dessa tillstånd, att som behandling erbjuda kelering (se nedan) i syfte att föra ut tungmetaller ur kroppen. Vetenskapliga publikationer saknas, men meddelanden från erfarna läkare uppger god effekt. Anledningen till frånvaron av publikationer som styrker slutsatserna torde vara, att avsaknaden av objektiva diagnoskriterier gör försöksuppläggningen svår.

Kelering
Kelering kommer från ett grekiskt ord, som betyder krabbklo. Ett kelat är en förening, där en metall är bunden till minst en fleratomig ligand så att en ringstruktur bildas. Exempel på sådana ligander som bildar kelat är hemoglobin, klorofyll, vitamin B-12 och etylendiamintetraättiksyra (EDTA).
EDTA har länge använts för att behandla blyförgiftning. Redan i början av 1950-talet fann man i samband med sådan behandling av blyförgiftning, att patienter med samtidig kardiovaskulär sjukdom uppvisade oväntade, kraftiga förbättringar. Norman E. Clarke,Sr., som kallats keleringens fader i Amerika publicerade kliniska studier, som påvisade positiv behandlingseffekt på patienter med arteriosklerotisk cardiovaskulär sjukdom (1-3).
Metoden togs upp av andra, man lärde sig vikten av att inte överdosera och att kontrollera njurfunktionen och nya kliniska studier publicerades, de flesta med positiv effekt. Studier har sedan påvisat effekt vid kranskärlssjukdom, claudicatio intermittens och stroke, men även osteoporos genom aktivering av parathyreoideakörteln och ökad osteoblastaktivitet, lungfunktion, glykohemoglobin, cancerincidens och -mortalitet under en tioårsperiod. I en metaanalys publicerad 1993 omfattande 19 publicerade studier med totalt 22 765 patienter med vaskulär sjukdom fann Chappel och Stahl, att 87% förbättrades (4).
Tyvärr har inte utvecklingen av keleringsterapi fortgått utan stridigheter.
Eftersom EDTA idag inte kan patenteras och det patent ABBOT hade, gick ut 1969, är läkemedelsindustrin inte intresserad, eller t.o.m. aktivt negativ till användning av EDTA. Det faktum att kosttillskott används samtidigt med EDTA ökar ytterligare industrins negativa inställning.
Även några läkare i USA och andra länder, t.ex. Danmark och Nya Zeeland har anfört kritik. Vi måste tyvärr konstatera, att kritiken grundat sig på studier, som genomförts med en metodik, som inte är lege artis och som dessutom ur vetenskaplig synpunkt varit mindre välupplagd. Kanske en bidragande orsak kan ha varit ekonomiska intressen även hos läkarna. Åtminstone i USA tjänar man mycket mera pengar på att låta ta många prover på patienten och behandla med kirurgi än att ge kelering.
EDTA-kelering har emellertid kunnat motstå denna obstruktion från den orthodoxa medicinen då metoden har vissa fördelar som är svåra att negligera:
Mortaliteten vid EDTA-kelering är 0, när den används korrekt.
Behandlingen har en biverkningsnivå som vanlig Albyl. Det kan man knappast säga om by-pass kirurgi.

  1. EDTA-kelering är effektiv.
  2. Behandlingen bättrar tilståndet hos 85-90% av patienter med angina pectoris, claudicatio intermittens eller ateromatos i aa.carotis.
  3. EDTA-kelering är billig.
  4. Behandlingen kostar 10-20% av kärlkirurgiskt ingrepp.
  5. EDTA-kelering är låg-teknologi.
  6. Behandlingen kan utföras i vilken läkarmottagning som helst. Det enda som krävs är en välutbildad läkare.
  7. EDTA-kelering tar bort tungmetaller, som har många andra skadevållande effekter.

EDTA har som keleringsmedel den dubbla effekten, att det inte bara minskar placken så det blir bättre flöde i kärlen, utan också att det bromsar upp själva orsaken til sjukdomen i och med att skyddar mot skador av fria radikaler.
Detta är också en stor fördel framför de kärlkirurgiska ingreppen, som under själva operationen mångdubblar bildningen av nya fria radikaler.
I de fall där kärlkirurgi anses nödvändig skulle det vara en fin kombination att behandla med EDTA före, under och efter en operation.
Praktiskt innebär EDTA-kelering, att man ger en i.v. infusion under 3 tim. 1-2 gånger per vecka, totalt c:a 30 behandlingar. Därefter underhållsbehandling med växlande intervall, 1/vecka till 1/år. Droppet innehåller i typiska fall en isoosmolar lösning med EDTA, 3 g; magnesium, 200mg; bikarbonat, 10mekv.; vitamin C, 2-20g; vitamin B-1, B-6, B-12 och ev. andra B-vitaminer; ev. procain och heparin; ibl. ytterligare tillsatser. Mellan behandlingarna tas orala tillskott av antioxidanter,vitaminer, mineraler och spårelement.

Fria radikaler
Detta är ett enormt stort forskningsområde. Strikt vetenskapliga studier har påvisat, att fria radikaler står bakom de flesta kroniska degenerativa sjukdomarnas patologi. Dokumentationen för detta är mycket omfattande. Ändå har antioxidantbehandling mot skador av fria radikaler inte alls fått den stora användning vid kronisk-degenerativa sjukdomar, som vore motiverat. Detta kan bero på ett missförstånd: Det finns flera olika fria radikaler och ett stort antal antioxidanter. Varje enskild antioxidant, inklusive de separata antioxidantenzymerna, verkar genom en specifik mekanism på en typ av fria radikaler. Antioxidanter hjälper varandra, dels genom att den ena regenererar den andra, dels genom att ge bredare effekt mot alla typer av fria radikaler. Detta betyder, att det finns en uttalad synergieffekt. Antioxidanter skall därför alltid ges som en blandning av många ämnen och studeras på samma sätt.
Detta kan förklara, varför en del studier av enskilda antioxidanter inte kunnat påvisa någon effekt, medan vegetabilier, innehållande många olika antioxidanter, påvisats ha tydliga positiva effekter.
De som nu ofta säger, att det är meningslöst med kosttillskott av antioxidanter har antingen förbisett detta eller har andra skäl att motverka människors försök att behålla en god hälsa. För att återställa en god funktion eller för sjukdoms-behandling behövs, enligt vår bedömning högre dos och bredare spektrum av antioxidanter, än vad som idag är tillgängligt för allmänheten.

Vad händer nu?
National Institutes of Health i Bethesda, Maryland, USA planerar nu en ambitiös studie för utvärdering av keleringsterapi. Detta visar, att man har passerat det stadium i införandet av nya metoder som innebär total förnekelse och är beredd att genomföra en bedömning på strikt vetenskapliga grunder.
En annan mycket intressant utveckling i USA just nu är följande: President Clinton har nyligen tillsatt en kommission med uppgift att förutsättningslöst bedöma vilken form av sjukdomsprevention och -behandling, som det amerikanska folket är betjänt av i framtiden. Detta innebär således en bedömning både av etablerade ("skolmedicinska") metoder och andra ("alternativmedicinska") metoder.
Till ledare för kommissionen har utsetts James S. Gordon, som nyligen konstaterade i en intervju:" Jag är inte intresserad av en uppdelning i alternativ eller konventionell medicin. Jag är bara intresserad av vad medicinen bör vara. Det som vi ofta kallar alternativ och komplementär medicin skall enligt min uppfattning bli den dominerande medicinen. Detta är medicinens innersta väsen". Gordon utvecklar detta vidare: Först kommer att individen själv måste ta ett ansvar och lära sig avslappning, meditation, rätt kost och motion, social och psykologisk kommunikation. När detta inte räcker, behövs professionell hjälp för att återställa funktioner och stärka den egna förmågan till läkning. Först som en sista utväg, när inget annat hjälpt, kommer läkemedel och kirurgi. Gordon konstaterar, att detta synsätt innebär en total omvändning av nuvarande prioriteringar och av det nuvarande systemet.
Författarna hade förmånen att höra James Gordon föreläsa vid den senaste konferensen om kelering i Salt Lake City i oktober 2000. Sådana konferenser äger rum två gånger årligen i USA. Den vetenskapliga nivån var mycket hög och flera föredrag betraktar vi som en redogörelse för epokgörande resultat.
Det kunde kanske vara intressant att se vilken dokumentation, som ligger bakom själva teorin om kelering med EDTA.

  • Det är dokumenterat, att metallbelastning ökar risken för infarkt, cancer och åderförkalkning.(5,6)
  • Det är dokumenterat, att EDTA kelerar skadliga metaller.(7)
  • Oxygenderiverade fria radikalers roll i åderförkalkningen är numera väl etablerad(8,9)
  • Det är dokumenterat, att metallkelering med EDTA minskar fri radikal-belastning av human vävnad.(10,11)
  • Det är dokumenteat, att Ca++-kelering med EDTA normaliserar ATP-fosforylering i ischemisk hjärtmuskelvävnad.(12)

Utgångsläget är sålunda rätt intressant: En ofarlig medicinsk metod för behandling av en kronisk progressiv, ofta dödlig sjukdom.
Därtill finns ett ökande antal internationella, kliniska studier och erfarenhet från ett ökande antal läkare, och ett större antal patienter har kunnat besparas amputationer och kärlkirurgiska ingrepp i hjärta eller ben. (13).
På en norsk kongress i kärlkirurgi i Geilo i februari-95 föreslog en kärlkirurg, att man i framtiden skulle hålla sig till bara en operation, nämligen amputation, om inte operationsresultaten blev bättre, än de är i dag. En annan satte frågetecken vid, om kärlkirurgien överhuvudtaget har någon framtid.
När även erfarna kärlkiruger tvekar om effekten av egna metoder, är det kanske tid att vara öppen för en medicinsk behandling, som kan supplementera och förbättra effekten av kärlkirurgiska ingrepp.

Slutsatser
Enligt amerikanska beräkningar kostar EDTA-behandling av kranskärlssjukdom väsentligt mycket mindre än sedvanlig kirurgisk terapi. Detta är rimligen sant även i Sverige.
Komplikationsrisken är uppskattad till en bråkdel av den vid sedvanlig terapi och mortaliteten är noll vid korrekt genomförd behandling. Kirurgi innebär, som bekant en viss mortalitetsrisk.
Långtidseffekten är också bättre genom att en fortsatt underhållsbehandling lätt arrangeras.
Pågående utredning i USA kan komma att innebära kraftiga förändringar av vår sjukdomsbehandling så att mer energi läggs på att återställa normal funktion.
Litteratur:

  1. Clarke NE, Clarke CN, Mosher RE. Treatment of angina pectoris with disodium ethylene diamine tetra-acetic acid. (EDTA). Am J Med Sci 1956: 232; 654.
  2. Clarke NE Sr, Clarke NE Jr, Mosher RE. Treatment of occlusive vascular disease with disodium ethylene diamine tetraacetic acid (EDTA). Am J Med Sci 1960: June; 732.
  3. Clarke NE Sr. Atherosclerosis, occlusive vascular disease and EDTA. Am J Cardiol 1960: 6(2); 233.
  4. Chappell TL, Stahl JP. The correlation between EDTA chelation therapy and improvement in cardiovascular function: A meta-analysis. J Adv Med 1993: 6; 139-160.
  5. Salonen JT, Nyysonen K, Korpela H et al. High Stored Iron Levels Are Associated With Excess Risk of Myocardial Infarction in Eastern Finnish Men. Circulation 1992; 86: 803-811.
  6. Editorial. Metal chelation therapy, oxygen radicals on human disease. Lancet 1985; 1: 143-145.
  7. Seven MJ, Johnson LA. Metal-binding in medicine. J.B. Lippincott Co, Philadelphia 1960.
  8. Halliwell B, Gutteridge JMC. Free Radicals in Biology and Medicine. Second edition. Clarendon Press, Oxford, 1989.
  9. Svendsen JH, Høst NB, Haunsø S. Reperfusionsskade i myokardiet, - betydningen af de oxygenderiverede frie radikaler. Ugeskr Læger 1991; 153: 1717-20.
  10. Gutteridge J. Ferro-salt-promoted damage to deoxyribose and benzoate. The increased effektivness of hydroxyl-radical scavengers in the presence of EDTA. Biochem J 1987; 243: 709-14.
  11. Zylke J. Studying Oxygen's Life-and-Death Roles. JAMA 1988; 259:960-965.
  12. Peng CF, Kane JJ, Murphy ML et al. Abnormal Mitochondrial Oxidative Phosphorylation of Ischemic Myocardium Reversed by Ca²-chelating Agents. J Molecular and Cellular Cardiology 1977; 9: 897-908.
  13. Rubin M. Magnesium-EDTA-chelation-therapy. Messerli: Cardiovascular Drug Therapy. Second Edition. Saunders. Philadelphia 1996.
Shop-Produkter

Letar du efter ett Shop-produkt kan du söka det här: