Bakgrundsfakta
Det är också klart påvisat, att amalgam i tandfyllningar avger kvicksilver i stor mängd under en timme, efter att de utsatts för tryck, tandpressning (bruxism), tandborstning eller uppvärmning. Det frigjorda kvicksilvret blir inandat och absorberas mellan ¾ och helt från lungorna till blodet och fördelas sedan ut i kroppen. En del passerar direkt längs luktnerverna in i hjärnan. De små dagliga doserna det är fråga om leder till en klar upphopning med tiden, eftersom man inte kan bli av med kvicksilvret lika fort som det avsöndras nytt från fyllningarna. Tandfyllningar utgör den största källan till kvicksilver för mänskan i allmänhet, mycket mindre än tillförseln från fisk.
Man har beräknat den dagliga tillförseln från olika källor:
- Tandamalgam: 3-17 ug/dag (kvicksilverånga, oorganiskt kvicksilver).
- Fisk: 2 ug/dag (metyl-kvicksilver, organiskt kvicksilver).
- Annan föda: 0.3 ug/dag (oorganiskt kvicksilver).
- Luft och vatten: Negligerbart.
Naturligtvis kan andra siffror gälla för yrkesmässig exponering.
Denna exponering är tillräcklig för att öka risken för påverkan på proteiner och därmed ge upphov till autoimmuna sjukdomar (Se nedan).
Tarmbakterier kan metylera oorganiskt kvicksilver och omvandla det till ännu giftigare metylkvicksilver (organiskt kvicksilver).
Kvicksilver från amalgam överförs via placenta till fostret och via bröstmjölken till spädbarn.
Tandvårdspersonal som arbetar med amalgam utsätts för högre mängder kvicksilver ju oförsiktigare amalgamet hanteras.
Urborrning av gamla amalgamfyllningar utan skydd ger en kraftigt ökad kvicksilverexponering för patienten och tandläkaren.
Många studier har påvisat neurologisk påverkan, minnes-, humör-, och beteendeproblem hos tandvårdspersonal, som utsatts för kronisk lågdosexponering för amalgam. Hos äldre tandläkare har man vid obduktion påvisat flera tiotal gånger högre halter av kvicksilver i hjärnan än hos kontrollgruppen.
Kvicksilver binds till cellmembran och påverkar därmed viktiga cellfunktioner. Bl a ökar membranpermeabiliteten i blod-hjärnbarriären. Detta innebär, att andra giftiga ämnen lättare når hjärnan.
Kvicksilver är en tungmetall, som ger upphov till ökad produktion av fria radikaler. Detta innebär påskyndat åldrande och ökad risk för cancer, åderförkalkning och många andra sjukdomar.
Genom att binda sig till de ytterst viktiga svavelbryggorna i proteiner, förändrar kvicksilver proteinerna så att kroppen inte längre känner igen sina egna proteiner. Därmed uppstår antikroppsreaktioner. Det anses, att denna mekanism kan ge upphov till många s k autoimmuna sjukdomar, d v s sjukdomar, där kroppen attackerar sina egna proteiner. Sådana mekanismer har diskuterats vid t ex ledgångsreumatism, Alzheimer's sjukdom, Parkinson's sjukdom, multipel skleros (MS), amyotrofisk lateralskleros (ALS) och systemisk lupus erytematosus (SLE).
Förekomst av amalgamskada
Man kan med bakgrunden av ovanstående fakta konstatera, att alla med amalgamfyllningar i tänderna utsätts för en belastning. För hur många detta innebär en risk för symtomgivande sjukdom är det inte lika enkelt att säga. Den svenske professorn Maths Berlin, som studerat kvicksilver under mycket lång tid, har i en statlig utredning angett, att det kan röra sig om mellan 0.1 och 10 % av befolkningen i Sverige, alltså under alla omständigheter ett mycket stort antal individer. Påståenden från svenska myndigheter och enskilda experter om att amalgamskada inte existerar annat än som en inbillning hos känsliga individer, saknar vetenskaplig grund. Man kan bevisa, att någonting finns, men aldrig att det inte existerar.
Diagnos
Tyvärr finns inget enkelt prov, som tydligt indikerar amalgamskada.
Analys av kvicksilver i blod eller urin ger sällan någon information av värde, annat än i samband med akut kvicksilverbelastning. Genom att mäta kvicksilver i dygnsmängd urin före och efter att man givit ett ämne som mobiliserar kvicksilver kan man få en god uppfattning om mängden kvicksilver i kroppen. Likaså kan analys av kvicksilver, silver och tenn (silver och tenn är de andra två huvudkomponenterna i amalgam) i avföring ge en bild av belastningen.
Amalgamenheten i Uppsala har använt mer kvalificerade metoder, t.ex. analys av intracellulärt metallinnehåll med s k PIXE-analys (protoninducerad röntgen emission) eller analys av s k minnesceller enl Vera Stejskals.
En rad andra diagnostiska metoder, t ex irisdiagnostik, muskeltest och Vega-test används av många alternativmedicinska terapeuter för att påvisa kvicksilverbelastning. För dessa metoder saknas vetenskaplig dokumentation, varför värdet är osäkert.
Diagnosen amalgamskada ställs i regel genom en noggrann analys av de kliniska symtomen. Typiskt är symtom från alla organsystem: nervsystemet, mag-tarmkanalen, musklerna, lederna o s v. Vanligen uppvisar patienter med misstänkt amalgamskada ett mycket stort antal symtom, ofta mer än ett hundra.
Kombinationen hög halt i kroppen, hög belastning, bred symtombild, som ej kan förklaras på annat sätt, kan ge indikation om en amalgamskadediagnos. Vissa speciella symtom stärker misstanken om amalgamskada, nämligen oförklarade sjukdomssymtom dagarna efter tandläkarbesök, metallsmak i munnen, lokala besvär i munnen, lichen i munnen, tinnitus, nedsatt sköldkörtelfunktion.
Behandling
Amalgamsanering
När man kommit fram till att amalgamsanering bör utföras är det absolut nödvändigt, att denna utförs på rätt sätt. Att bara borra bort amalgamet utan speciella skyddsåtgärder är direkt farlig, särskilt för amalgamskadade, och medför kraftigt ökade symtom. Det finns även en risk för att patienten skall bli elöverkänslig som en följd av felaktig amalgamsanering. Minimikrav är, att tandläkaren använder effektiv sug och skydd med kofferdamduk, inte borrar direkt i amalgamet utan bredvid och inte har för bråttom att göra färdigt saneringen. Hos känsliga patienter kan man med fördel skydda genom att ge intravenös dropp med 60 g C-vitamin. Med detta skydd kan man utan risk ta bort många fyllningar vid samma tillfälle. Jag har själv visat att denna teknik är mycket skonsammare mot patienten än vanlig saneringsteknik. Trots detta har svenska Socialstyrelsen givit en varning till två läkare vid Amalgamenheten på Akademiska sjukhuset i Uppsala för att de använt C-vitamindropp. Före, under och lång tid efter saneringen bör patienten inta höga doser av ett flertal olika antioxidanter.
Efterbehandling
Förutom antioxidanter har ett flertal andra åtgärder diskuterats för att skydda mot skador från kvarvarande kvicksilver och för att påskynda avgiftningen och avsöndringen av det kvicksilver som lagrats i kroppen. Vissa åtgärder är ganska väl dokumenterade, andra inte alls.
Det är väl känt, att alger, både grönalger och brunalger, innehåller ämnen som binder tungmetaller. Det finns två olika typer av sådana ämnen: dels olösliga, som bara passerar tarmen utan att tas upp i blodet. Dessa ämnen binder tungmetaller i tarmen och för ut dem. Dels finns ämnen som tas upp i blodet och binder tungmetaller, som sedan avsöndras i njurarna. Det finns därför goda skäl att inta algpreparat länge efter fullbordad tandsanering.
Det finns andra ämnen, som genom s k kelering binder tungmetaller och avsöndrar dem genom njurarna. Några av dessa kan ges genom munnen, men är så effektiva att patienterna brukar få mycket biverkningar. Ett annat, EDTA, ger mycket mindre biverkningar, men tar längre tid och måste ges intravenöst. Denna behandling är samtidigt ett mycket effektivt sätt att förhindra åderförkalkning.
Ofta används homeopatiska metoder för avgiftning i kombination med obevisade diagnostiska metoder (se ovan). Det kan tänkas, att sådana metoder bara leder till en omfördelning av kvicksilver från muskler och inre organ till hjärnan - således ett mycket riskabelt resultat.
Amalgamkonflikten
Av oklar anledning (även om flera skäl lätt kan misstänkas) har myndigheterna, i Sverige särskilt Socialstyrelsen, och även vissa forskare, i Sverige särskilt vid Medicinska fakulteten i Uppsala, bestämt sig för att amalgam omöjligen kan förorsaka skador hos individen. Då det står fullkomligt klart, att kvicksilver är ytterst giftigt och att bestämda mängder frigörs från amalgam, ter det sig självklart att i varje fall särskilt känsliga individer kan tänkas få symtom av det kvicksilver, som avgår från amalgam. Befintlig dokumentation är för mig helt övertygande: Amalgamskada existerar och drabbar ett okänt, förmodligen ganska stort antal individer. En följd av denna slutsats är, att alla som har amalgamfyllningar, utsätts för en påfrestning på sin hälsa, oavsett om de drabbas av tydliga symtom. Kanske många får cancer, ledbesvär, hjärtinfarkt, demens tidigare genom att kvicksilverbelastningen tillsammans med alla andra belastningar påskyndar sjukdomsutvecklingen.
Man kan ju förstå, att myndigheter och experter tvekar att erkänna, att man gjort en felbedömning. Men sanningen brukar ju ändå komma fram till slut och då får ju myndigheterna och experterna skämmas ändå mer. För att inte tala om hur det går med allmänhetens förtroende för sådana myndigheter och sådana experter.
Det är min bestämda erfarenhet, att allmänheten ofta ser saker mycket klarare med sitt förnuft än experter med all sin kunskap eller myndigheter med mer maktbehov än förnuft eller kunskap.
Historiskt känner man igen detta beteende: Samma förnekande har gällt många riskfaktorer, som idag är fullt accepterade, t ex tobaksrökning, kost och cancer, asbest, DDT och bly.
Resultat av amalgamsanering
Det finns omfattande publicerade studier som klart visar att amalgamsanering har lett till förbättring av allvarliga besvär, t ex depression, SLE, MS, kroniskt trötthetssyndrom, fibromyalgi och en lång rad symtom från alla organsystem. En lång referenslista finns på nätet: www.iaomt.f.se/fakta.htm
Så här gör jag
Jag skall nu mycket kortfattat beskriva gången för hur jag behandlar en patient med misstänkt amalgamskada.
1. Noggrann sjukhistoria.
2. Grundlig kroppsundersökning.
3. Vanliga blodprov.
4. Andra undersökningar, beroende på symtombilden, t ex undersökning av hjärtat, perifera nervsystemet, hjärnan, mag-tarmkanalen.
5. Man måste utesluta eller bekräfta tänkbara sjukdomsdiagnoser.
6. Finns speciella symtom, som direkt pekar på amalgamskada: oförklarade sjukdomssymtom dagarna efter tandläkarbesök, metallsmak i munnen, lokala besvär i munnen såsom lichen, värk, tinnitus, nedsatt sköldkörtelfunktion. Ett mycket stort antal symtom utan diagnos av speciell sjukdom ger också misstanke om amalgamskada. Samma sak gäller vid diagnos av en rad sjukdomar: ledgångsreumatism, Parkinson's sjukdom, Alzheimer's sjukdom, MS, ALS, SLE, kronisk trötthetssyndrom, fibromyalgi, elöverkänslighet, multipel kemisk hypersensitivitet.
7. Patienter, hos vilka fullständig tandsanering - omfattande borttagande av alla metaller i munnen, även från rotfyllnader - inte har utförts, remitteras till tandläkare med erfarenhet och kunskap om tandsanering för bedömning. Detta ger patienten information om hur det ser ut i munnen och om hur saneringen skall gå till: Hur lång tid det tar, vilka material som skall användas och, inte minst viktigt, kostnaden. I Sverige finns idag vissa möjligheter att få en stor del av kostnaden täckt med hjälp av intyg från läkare och tandläkare. I detta sammanhang avråder jag patienten bestämt från att gå till en tandläkare, som inte "tror" på förekomsten av amalgamskada och inte har lärt sig den speciella tekniken för sanering. För särskilt känsliga patienter rekommenderar jag sanering under skydd av C-vitamindropp. Detta kräver läkarrecept och särskilda resurser att sköta droppet hos tandläkaren. Denna metod ger ett utmärkt skydd och patienten brukar må mycket bra dagarna efter saneringen. En annan fördel är, att saneringen blir klar mycket fortare. Om det är praktiskt möjligt, kan man göra hela saneringen på en gång.
8. Antioxidantbehandling: Alla patienter med amalgamskada får ett brett spektrum av alla vitaminer, mineraler, spårelement och antioxidanter i hög dos. Lämpliga preparat är:
- Antioxidant Professor Öckerman.
- Vital Internal Protection III (VIP III).
Dessa måste tas före, under och lång tid efter saneringen. Om patienten är osäker på om de fortfarande behövs förfares så här: Sänk dosen till hälften (full dos ena dagen, halv dos nästa dag och 1-2 veckor framåt). Om symtomen förvärras, brukar detta ske inom en vecka och i så fall måste dosen höjas igen. Ett mycket vanligt fel är att sluta med antioxidanter för tidigt och inte förstå varför symtomen förvärras. Ett annat mycket vanligt fel är att ta för låga doser eller för få antioxidanter, vitaminer, mineraler.
9. Analys av fria radikaler. Med ett enkelt stick i fingret analyseras skador på röda blodkroppar, orsakade av fria radikaler. Denna analys använder jag som ett mått på om anytioxidantdosen är tillräcklig.
10. Annan avgiftning. Här skall kort behandlas alger, kelering och acetylcystein.
Alger
Både grönalger och brunalger innehåller ämnen, som till sig binder tungmetaller. Dessa ämnen stannar kvar i tarmen eller går in i blodet. Båda typerna ger en långsam, men effektiv avgiftning. Jag använder preparat baserade på brunalger, som är billigare.
Kelering
Kelering betyder, att tungmetaller binds kemiskt till de kelerande ämnena. Detta är mycket viktigt och behandlas i separat kapitel.
Acetylcystein
Denna modifierade aminosyra stärker leverns avgiftning. Registrerat läkemedel i Sverige för indikationen slem i luftrören. Mycket bra att tillföra som svaveldonator för att stärka leverns avgiftning. Det finns omfattande dokumentation för detta.
11. Övrigt. Många åtgärder kan komma ifråga. Några nämns här.
- Sjukskrivning. Behövs ofta för att patienten inte skall utsättas för alltför hård belastning psykiskt och fysiskt. Här uppkommer ofta problem med Försäkringskassan, som inte accepterar diagnosen amalgamskada.
- Analys av homocystein och metylmalonsyra i serum.
- Förhöjda värden indikerar brist på vitamin B-12 och/eller folsyra.
- Behandling med höga doser B-12, folsyra och B-6. Detta bör ges, om ovan nämnda analyser visar förhöjda värden, men kan ges även vid normala värden, då bristtillstånd ofta missas. Helst skall analyserna utföras på ryggmärgsvätska, men man tvekar att ta prov på sådan enbart för att göra dessa analyser.
- Utredning av födoämnesöverkänslighet. Detta är mycket komplicerat och skall inte beskrivas här.
- Nickelallergi kan ha särskild betydelse.
- Tarmrening.
Många patienter mår väl under viss tid efter sådan behandling.
