Antioxidant Treatment of Cancer

Synergier. Varje antioxidant motverkar i princip en enstaka typ av fri radikal genom en speciell mekanism. Detta betyder, att tillförsel av bara en enda typ av antioxidant inte ger ett fullständigt antioxidantskydd, oavsett om man höjer dosen kraftigt. Tillför man däremot flera olika antioxidanter samtidigt, får man mer än den förväntade summaeffekten, d.v.s. man får en synergieffekt. Detta mycket enkla faktum är mycket väl känt, men ofta inte beaktat i debatten. De flesta vetenskapliga försök, som genomförts med antioxidantbehandling, har gjorts med en specifik antioxidant. Skälet för detta är, att det är lättare att lägga upp försök med en enda variabel. Det är därför inte förvånande, att man ofta tvivlar på värdet av kosttillskott, men är överens om kostens stora betydelse som antioxidantskydd. Maten innehåller ju många antioxidanter, medan de flesta försöken med kosttillskott har gjorts med en antioxidant i taget.
Antioxidanter som cancerterapi. Deras effekter och interaktion med strålning och cytostatika
Endo- och exogena antioxidanter förhindrar cellskada genom att eliminera fria radikaler. Effekten av vissa cytostatika och av strålning vid cancerbehandling innebär, att det bildas fria radikaler, som skadar cancercellerna. Det är därför logiskt att man förmodat, att antioxidanter kunde motverka effekten av gängse cancerbehandling och att de därför kunde vara kontraindikerade. Ytterligare skäl för oro i detta avseende är det faktum att många cancerpatienter faktiskt tar antioxidanter som komplement till gängse cancerbehandling. I en nyligen publicerad studie uppskattades andelen cancerpatienter, som tar antioxidanter, till 23 %.
De flesta känner till att man flitigt studerat ev. effekt av antioxidanter som cancerprevention. Färre vet, att man intensivt studerat antioxidanter som ett möjligt tillägg vid cancerbehandling och att mycket intressanta resultat har visat sig. Ett stort antal arbeten har visat, att antioxidanter minskar biverkningarna av kemoterapi.
Här skall nu ges en mycket kortfattad översikt över publicerad forskning om effekten av enskilda och kombinerade antioxidanter som enda cancerbehandling eller i kombination med sedvanlig behandling.
Vitamin A och karotenoider
Beta-karotin har visats ha sämre effekt än vissa naturliga karotinoider och har diskuterats ha en negativ förebyggande effekt på storrökare.
Lykopin har i en dubbelblind-studie påvisats ha effekt mot prostatacancer.
Retinolsyra har visats ha god effekt vid behandling av akut promyeloisk leukemi.
Vitamin A och beta-karotin ökar effekten av strålning in vivo och vitamin A ökar responsfrekvensen på patienter.
Tillskott av vitamin A till kombinerad kemoterapi gav ökad effekt i två studier på patienter.
Vitamin A interfererar ej med methotrexat, cisplatin eller etoposid.
Det saknas studier som påvisat reducerad effekt av kemoterapi, när man samtidigt ger A-vitamin.
Vitamin C
Vitamin C ökar effekten av strålterapi och minskar biverkningarna.
Vitamin C ökar effekten av cyclofosfamid, vinblastin, doxorubicin, 5-fluorouracil, procarbazin och asparaginas in vivo.
Samtidig tillförsel av vitamin K förstärker ytterligare de två ovan nämnda effekterna av vitamin C i djurförsök.
Det finns inga publikationer, som påvisat minskad effekt av kemoterapi som en följd av C-vitaminbehandling.
Vitamin C kan öka resistensen mot doxorubicin hos bröstcancerceller, som redan är resistenta, men ej hos icke-resistenta celler.
Vitamin E
Vitamin E inducerar apoptos (celldöd) hos experimentella cellinjer.
Vitamin E i kombination med omega-3 omättade fettsyror ("fiskfettsyror") ökade överlevnadstiden hos patienter med terminal cancer.
Vitamin E förstärker effekten av 5-fluorouracil, doxorubicin och cisplatin in vivo.
Det finns ingen dokumentation in vivo , som påvisat reducerad effekt av kemoterapi vid tillförsel av vitamin E.
Selen
Viss positiv effekt in vitro och in vivo på tumörutveckling och symptom.
Selen ökade aktiviteten av cisplatin på möss och minskade cisplatinets toxicitet på patienter.
Det finns ingen dokumentation, som påvisat att selen kan reducera effekten av kemoterapi.
Q-10
Q-10 stör inte effekten av radioterapi eller doxorubicin.
Det finns ingen dokumentation som talar för att Q-10 skulle inhibera effekten av kemoterapi.
Melatonin
Melatonin ökar tumörcell apoptos (celldöd).
Melatonin minskar kachexi-symptom (utmärgling) hos cancerpatienter.
Melatonin som enda behandling ökar överlevnadstiden hos cancerpatienter i terminalskedet.
Melatonin ökar effekten av strålbehandling på cancerpatienter.
Melatonin ökar överlevnadstiden och tumörrespons hos patienter, som behandlas med tamoxifen, cisplatin och etoposid.
Det saknas dokumentation som påvisar minskad effekt av kemoterapi, när melatonin ges samtidigt.
N-acetylcystein
N-acetylcystein interfererar ej med strålbehandling in vitro eller på patienter eller med cyclofosfamid.
I djurstudier, men ej i studier på människa har N-acetylcystein påvisats reducera effekten av doxorubicin.
Glutathion
Glutathion stör ej strålbehandling.
Glutathion minskar toxiciteten och ökar antitumöreffekten av cisplatin på cancerpatienter.
Ev. interaktion mellan glutathion och annan kemoterapi har studerats föga.
Flavonoider
Flera flavonoider ökar cancercellers känslighet för strålning.
Många flavonoider (epigallocatechin gallat från grönt te, genistein från soja och rödklöver, curcumin från gurkmeja, silibilin från mjölktistel, quercetin från många gula vegetabilier) har en tydlig antitumöreffekt.
Flera flavonoider ökar tumörcellers strålkänslighet.
Grönt te, quercetin och genistein ökar koncentrationen av kemoterapeutika i resistenta cellinjer.
Quercetin ökar antitumöraktiviteten av cisplatin och busulfan och interfererar ej med doxorubicin eller etoposid.
Tamoxifenaktiviteten reduceras in vivo i djurförsök av tangeretin och in vitro av genistein.
Kombinationer av antioxidanter
Kombinationer av antioxidanter har visats ha synergistisk antitumöreffekt in vivo.
Kombinationer av antioxidanter med kemoterapi och strålning har påvisats öka överlevnadstiden och reducera toxiciteten hos cancerpatienter.
Potentiella mekanismer för antioxidanteffekter vid cancerbehandling
Enligt nyare forskning medieras effekten av strålning och kemoterapeutika mindre genom svår DNA-skada ledande till nekros, men mer genom skador, som startar en apoptos-process. Då många antioxidanter också inducerar apoptos, finns en potential för synergieffekter mellan antioxidanter och både strålning och kemoterapi. Cancerceller skulle också vara förhindrade att använda antioxidanter för reparation.
Denna nya kunskap ställer tidigare funderingar om att antioxidanter skulle vara kontraindicerat på huvudet.
Attityder och nya möjligheter
Kirurgi, strålning och kemoterapi utgör hörnstenarna i dagens cancerbehandling. På vissa begränsade områden har stora framsteg gjorts, men på andra vanliga cancerformer har terapieffekten stannat på en platå. Här skulle kanske antioxidanter kunna ge en ytterligare förbättrad effekt.
Med undantag för tre situationer, som här refererats, finns inga hållpunkter för negativa effekter av en kombinerad cancerbehandling med antioxidanter, strålning och kemoterapi. Tvärtom, det finns omfattande dokumentation, som påvisar förbättrad antitumöreffekt av sådana kombinationer, ledande till förlängd överlevnad, kanske större chans till överlevnad och bättre livskvalitet. Det finns dessutom övertygande bevisning för att de ofta svåra biverkningarna av strålning och kemoterapi minskas, om man samtidigt ger antioxidanter, något som varje läkare, som prövat, snabbt kan konstatera.
Allmänna synpunkter på kritik av användning av antioxidanter vid cancerbehandling
Jämförelse med dr. Nitter i Norge.
I Norge har det länge använts en s.k. Nitter-kur som alternativmedicinsk cancerbehandling. Norska onkologer har kraftigt kritiserat detta till helt nyligen. Vid en konferens i mars år 2000 i Oslo om komplementär cancerbehandling, anordnad i samarbete mellan patientföreningen och onkologer, erkände norska onkologer, att dr. Nitter varit en föregångsman, tidigt ute med principer, som visat sig ha ett tydligt värde.
USA tar alternativmedicinen på allvar
I USA finns nu ett National Center for Complementary and Alternative Medicine. Totalt delade National Institutes of Health ut cirka 1.5 miljarder i svenska kronor räknat under år 2000 för alternativmedicinsk forskning. Stora anslag har delats ut bl.a. för cancerforskning på världsledande cancerkliniker.
Detta beskriver jag närmare i en artikel, publicerad i den svenska Läkartidningen nr. 40, 2000.
Skall antioxidantbehandling vid cancer kritiseras eller uppmuntras?
Med tanke på den kunskap som finns idag om antioxidanter förefaller det mig finnas större anledning kritisera den som inte använder antioxidanter i cancerbehandling än att kritisera den som gör det. Det rimligaste vore därför att nu ta nya grepp i cancerbehandlingen och i behandlingen av andra svåra kroniska sjukdomar.
Jag anser, att en rad nya vetenskapliga publikationer i peer-granskade tidskrifter har utvecklat antioxidantbehandlingen och påvisat de stora möjligheter som finns med denna terapi.
Expertis inom skolmedicinen tar ofta inte hänsyn till ovan refererade nya kunskaper och speglar därför en uppfattning, som idag är föråldrad.