D-vitamin kan stoppa vart tredje dödsfall av cancer

-Jag utmanar envar av er att hitta ett område eller ett näringsämne, eller vilken som helst annan faktor med så konsekventa cancer-motverkande egenskaper som D-vitamin. Så sa Edward Giovanucci, professor på Harvard University, förra året i ett tal till det amerikanska sälskapet för cancerforskning.
Fler och fler sällar sig till Giovanucci. Bland dessa åtskilliga professorer på berömda universitet. För några få månader sedan förkunnade Cederik Garland, en absolut pionjär inom området att det är bevisat att cancerrisken kan reduceras dramatiskt med D-vitamin. Detta är stora ord. Garland är professor på University of California, San Diego.
Giovanucci har tillsammans med sex andra - av vilka inte mindre än tre också de är Harvardprofessorer - underbyggt påståendet ytterligare. I en ganska mödosam undersökning har de bekräftat den täta kopplningen mellan D-vitaminrisk och cancer.
Sedan andra världskriget har man visat att speciellt cancer i mage-tarmsystemet ses förhållandevis sällan i sydliga länder. Eftersom solljus är vår viktigaste källa till D-vitamin har man tidigt gissat på att det inte är solen i sig, utan D-vitamin som skyddar. I talrika undersökningar har man funnit störst cancerförekomst där solljust är svagast och där blodets D-vitamininnehåll är lägst. Vi är ljusets barn. Samtidigt har laboratorieförsök de senaste åren visat att vitaminet hämmar växten av onormala celler, motverkar spridning av cancer och hämmar bildningen av blodkärl i svulster.
Giovanucci visar nu att kopplingen är ännu tätare. Hittills har man på människor mest kunnat mäta indirekta sammanhang mellan D-vitamin och cancer. Man har saknat data från hela befolkningsgrupper, som efter mätning av D-vitamin-halt i blodet följts under en längre tidsperiod (årvis). Men Giovanucci-gruppen fann en ersättare.
D-vitamin i megadoser
De utgick ifrån 1095 män från den stora befolkningsundersökningen Health Professionals Follow-Up Study. Dessa 1095 mäns D-vitaminstatus, - d.v.s. D-vitamin i plasma - hade mätts. Dessutom visste man allt möjligt om deras levnadsvanor m.m. Skulle man då inte kunna gå åt motsatt håll och utifrån det sistnämnda beräkna deras D-vitaminstatus? Jo! Man kunde beräkna ett cirka-värde för D-vitamin i plasma då man kände till varje enskild persons hudfärg (d.v.s. ras), kroppsvikt och längd, boplats (norra eller södra USA), mängd av fysisk aktivitet under fritiden - samt årstid och hur mycket D-vitamin vidkommande fick i sig via kosten eller som tillskott.
Gruppen utarbetade således ett poängsystem till indirekt beräkning av D-vitaminstatus. Det som särskillt talade för en ringa status var nordlig boplats, mörk hudfärg, övervikt och för lite motion. Beräkningarna stämde på de 1095. Stämmer de också på andra? Detta undersökte man på en annan grupp män med känd D-vitaminstatus. Här stämde det också.
Envar av de 47 800 männen i Health Professionals Follow-Up Study fick därefter uträknat sin D-vitaminstatus. Under löpet av de föjande åren fick ca. var tionde cancer. Knappt hälften så många dog av cancer.
För att finna en eventuell koppling till D-vitamin valde man att jämföra döda, vars värde av D-vitamin (25(OH)D3) i plasma avvek med 25 nmol/l (nanomol/ liter). Man fann att risken för att dö i cancer inte var mindre än 29% lägre med hög D-vitaminstatus. Vad angår cancer i mage-tarmkanalen var den 45% lägre för män, som annars var lika med hänsyn till ålder, vikt och fysisk aktivitet.
Om detta resultat håller, kan nästan var tredje cancerdödsfall alltså hindras på några få år. Också i Danmark. Detta är en sensation. Men önskar man att höja sitt plasmavärde med 25 nmol/l skall man under årets mörka period få ett tillskott på minst 1500 enheter D-vitamin. Detta täcks om man äter 4 D-vitamintabletter á 10µg (mikrogram) dagligen under den mörka tiden från augusti till april.
1 500 enheter chockar säker många. Är det inte giftigt? Nej, det finns med säkerhet ingen risk med ett permanent tillskott på upp till 2 000 enheter om dagen. Jämförelsevis bildar huden 20 000 enheter under löpet av en halvtimmes solning under sommaren. Garland, som nämndes ovan, rekommenderar 1000 enheter (25 mikrogram) om dagen. Andra säger
2 000. Giovanucci och hans kollegor från Harvard mer än antyder en rekommendation på
1 500 om dagen.
Under alla omständigheter: Om man vill få ett fullt utbyte av D-vitamin verkar det som att behovet är långt större vad vi har vant oss vid att tro. Kanske något i riktingen av vad stenåldersmänniskorna en gång naturligt fick uppfyllt.
Referenser:
1. Giovanucci E et al. Prospective study of predictors of vitamin D status and cancer incidence and mortality in men. J Natl Cancer Inst 2006;98:451-9
2. Garland CF et al. The Role of Vitamin D in Cancer Prevention. Am J Public Health. 2006;96(2):9-18. 2005 Dec 27; [Epub ahead of print]