Vi är inte färdiga med D-vitamin. Det strömmar in data omkring detta ämne, som bekant inte är ett vitamin, men ett hormon som bildas i solbestrålad hud.
Nu har turen kommit till hjärta och kretslopp. Det ser ut som att risken för blodpropp i hjärtat eller hjärnan är långt mindre hos dem som får tillräckligt med D-vitamin, dvs. mer än de flesta. Särskilt minskar vitaminet risken genom att sänka ett för högt blodtryck.
Det framgår av den senaste rapport från Framingham, den lilla staden i Massachusetts, där man sedan 1948 har registrerat flera tusen invånares (och deras avkommas) hälsa och livsstil för att påvisa livsstilsorsaker till hjärtsjukdom. Framingham-studien är utan konkurrens den mest berömda av sin art. När vi idag tar för givet att motion, hälsosam kost och Hjärmagnyl förebygger hjärtdöd, är det Farmingham-projektet vi ska tacka för bevisen.
Den aktuella rapporten handlar om 1739 50-70-åriga personer som innan undersökningen inte hade hjärt- eller kretsloppssjukdom. De fick 1996-2000 mätt deras D-vitamin-status genom blodprov och blev därpå följda i genomsnitt 5,4 år (upp till 7,6 år). Vem fick blodpropp?
Det fick dem med minst D-vitamin i blodet. Efter sju år var det registrerat blodpropp i hjärtat eller hjärnan (slaganfall) hos var tionde med blodvärden över 37nmol/l, men hos inte mindre än var fjärde med värden under 37. Efter korrektion för olikheter i de två grupper med hänsyn till ålder, kön, kolesterol, rökning, sockersjuka m.m. hade gruppen med högst D-status fortfarande en hjärt-kärl-risk på endast 60% av vad man fann i gruppen med lägst. Håller dessa tal, finns det betydligt mer att vinna på att ta D-vitamin än Hjärtmagnyl eller medicin mot kolesterol.
Stärkt immunförsvar
Ännu större vinst av D-vitamin har man till synes vid för högt blodtryck, den viktigaste orsaken till hjärt- kärlsjukdom. Bland deltagare med förhöjt blodtryck var risken bara halvt så stor för dem som låg över 37 än dem som låg under.
Detta stämmer överens med andra undersökningar, där låg D-status och högt blodtryck samt förkalkade kranskärl i hjärtat går hand i hand. Framingham-rapporten säger det dock tydligare: Den visar att man kan spå in i framtiden. Har du D-vitaminbrist riskerar du en hjärtattack om några år!
Betyder detta att D-vitamin förebygger åderförkalkning? Ja det verkar så. Det stämmer också bra med andra förhållanden: D-vitamin motverkar t.ex. ett viktigt hormon (renin) som sätter upp blodtrycket. Cellerna i pulsådern och hjärtat förbrukar D-vitamin, och förhindrar man (genom genmanipulering) D-vitaminet från att verka på en mus, stiger dens blodtryck kraftigt.
Utan fet fisk får man inte alls D-vitamin från oktober-maj. Brist är därför enormt utbrett. I en europeisk undersökning av tonårsflickor hade mer än var tredje svår brist (blodvärden under 25nmol/l). Mer än 90 % skulle, om de hade bott i Framingham hamnat i gruppen med stark åderförkalkning.
Hur mycket är det klokt att ta? Det finns ingen tumfingerregel, men man kan förhålla sig till att det typiskt är 200 enheter i en vitamintablett, mens varannan vuxen amerikan behöver 1000 enheter för att höja sin D-status, så att den precis är "acceptabel" (dvs. till 75 nmol/l - amerikanska forskare rekommenderar 75-150nmol/l). Slutligen vet man att det är absolut ofarligt att ta upp till 2000 enheter om dagen.
Luz Tavera-Mendoza och John White, två molekylärbiologer från det amerikanske universitetet Mc Gill University, har som de första upptäckt att D-vitamin får hud och immunförsvar att bilda antibiotika (cathelicidin m.m.), som dödar flera bakterier, härunder TB-bakterier. Det är nog förklaringen till den framgång man tidigare hade med att bota tuberkulos med solljus. De två har gemensamt författat en läsvärd översikt över den nya forskningen och avslöjar samtidigt hur mycket tillskott de tar under de mörka månaderna.
Luz, som är en yngre kvinna, tar 1000 enheter (25 mikrogram)
John, som är en yngra man, tar 4000 enheter (100 mikrogram)
Referencer:
- Wang TJ et al. Vitamin D deficiency and risk of cardiovascular disease. Circulation 2008;117:000-000.
- Tavera-Mendoza L, White J. Celle defences and the sunshine vitamin. Scientific American 2007 (11):36-44.
