Kan det tänkas, att brist på E-vitamin spelar en roll för depression? Något i den riktningen tyder en nuvarande australiensisk undersökning på.
Forskare vid Wollongong universitetet i Australien ville undersöka om flera av rapporterna om E-vitamin underskott hos depressiva hade något i sig. De undersökte, i första omgång, blodets innehåll av E-vitamin hos 49 depressiva patienter. I genomsnitt fann de ett värde på 4,7 mmol/l. Det är långt under de normala 12-42.
Den omedelbara förklaringen kunde ju vara, att de depressiva får sämre kost. Men en systematisk utfrågning avslöjade inget i den riktningen. De åt som alla andra.
Sådan här framstår saken. Skall man tro australiensarna, måste det antingen vara så att depressiva har mer behov av E-vitamin än andra - eller att de upptar det sämre från tarmen.
Kanske skall man dock sätta mer tillit till andra och större undersökningar. De har också funnit lågt innehåll av E-vitamin i blodet hos depressiva, men har i varierande grad funnit en naturlig förklaring: I en undersökning av mer än 400 depressiva i Rotterdam visade det sig, att de depressiva åt för lite eller att de fick ofullständig kost.
C-vitamin och selen
Undersökningarna är dock intressanta av andra grunder. Man har nämnligen funnit något liknande, när det gäller både selen och C-vitamin. Bägge är, liksom E-vitamin, antioxidanter. Den amerikanske C-vitaminforskaren Mark Levine upptäckte t.ex under försök med studenter, som blev satta på en kost med oerhört små mängder C-vitamin, så att de oundvikligen blev irritabla och trötta. Så snart de fick mer C-vitamin igen steg humöret.
Motsvarande har tidigare funnits i ett försök med selen. I ett engelskt försök lät man depressiva antingen få selen (100 mikrogram/dag) eller ett fuskpiller. Man kunde konstatera humörförbättring - och nämnvärt avtagande ångest - i takt med at blodets seleninnehåll steg dag för dag.
Ett motsvarande sammanhang har setts hos alkoholister och patienter i dialys, där det lätt uppstår ett underskott av selen.
Från flera håll är det med andra ord misstanke om ett eller annat sammanhang mellan depression och brist på antioxidanter. För tillfället är det nog mest bakgrund för spekulationer, men så mycket kan man väl mena att det i varje fall inte är grund till att riskera antioxidantbrist om det kniper med humöret.
Referencer:
- Owen AJ et al. Low plasma vitamin E levels in major depression: Diet or disease? Eur J Clin Nutr 2005;59:304-6.
- Tiemeier H et al. Vitamin E and depressive symptoms are not related. The Rotterdam Study. J Affect Disord 2002;72:79-83.
- Maes M et al. Lower seriúm vitamin E concentration in major depression. Another marker of lowered antioxidant defense in that disease. J Affect Disord 2000;58:241-6.
- Benton D et al. The impact of selenium supplementation on mood. Biol Psychiatry 1991;29:1092-8.
