Det är inte alla som tål mjölk

Mjölk omsätter stort, både ekonomiskt och produktionsmässigt. Så stor att överproduktionen på 20 % i EU-länderna, stöds ekonomiskt till försäljning utanför EU för att hålla priserna uppe. Mjölk är ett av de få livsmedel, där man ofta hör om dess goda egenskaper: Det stärker sklettet, förebygger benskörhet, ger ny energi osv. Men stämmer det? Är hälsorekommendationerna främst för att sälja mjölken istället för att gynna befolkningen? Enligt Folk­hälsoinstitutet i Sverige är den stora produktionen inte bra för folkhälsan. Mest p.g.a ett högt innehåll av animaliskt fett.
Även om mjölken har varit en del av näringen för många folk i flera tusen år, betyder det inte att mjölk är en god näringskälla. Jo kanske, innan homogeniseringen och pasteuriseringen; innan konstgödningen, besprutningen och det industriella lantbruket.
I dag transporteras mjölken genom rör och pumpar och genomgår värme och partikel­destruering. Det tar bort kreaturstuberkulos och Listeria-bakterien. Eftersom många kor har juverinflammation, är mjölken idag, enligt dagstidningarna, en bakterie­soppa at se på i ett mikroskop. Döda bakterier men trots allt bakteriematerial.
Laktos-intolerans är normalt
Mer än hälften av jordens befolkning får inte mjölk efter att de är avvänjda att dia. Det är endast ett fåtal av jordens befolkning som tål mjölkprodukter. Resten tål inte mjölken eftersom de inte kan omsätta mjölksockret. De har laktos-intolerans. De producerar inte det laktos-spjälkande tarmenzymet Laktas. Det är ett stort problem hos invandrare från Mellanösten och Asien, som kommer till det mjölk konsumerande Europa. De lider av olika laktosintoleransrelaterade symptom, eftersom man glömmer att tänka på alla varor som det finns mjölk i.
Även danskar har laktos-intolerans. Det är inte en allergi. Till vardags säger man ofta mjölkallergi. Men det är en intolerans och inte bara i förhållande till laktos. Det verkar också vara andra faktorer som inverkar men vilka är ännu oklart. ”Mjölk­allergien” kan märkas på symptomen och att man mår bättre av att undvika mjölkprodukter i kosten i 8 veckor. Jonna Dei­bjerg har skrivit en bra bok om detta - ”Mjölkallergi” utgiven på förlaget Høst & Søn.
Vilka är symptomen? Tyvärr är de mycket olika. Därför är det svårt att utesluta dem från andra sjukdom. Det kan vara förkylning, tillstoppad näsa, snarkande, huvudvärk, blodbrist, förstoppning, gaser i magen, viktökning, diarre, premenstruellt syndrom och menstruationssmärtor mm.
Speciellt bland barn är det inte sällan återkommande öroninflammationer, halsinfektioner och förkylningar som kan stoppas vid en mjölkfri diet. Ofta leder en mjölkfri kost under infektion till att barnet blir snabbare frisk. Min erfarenhet har visat att ca. 80 % av dem som prövar det upplever detta.
Det är som om lymfsystemet i näsa-svalg och halsområdet fungerar trögare när kroppen utsätts för mjölkprodukter. Slemhinnorna sväller och immunförsvaret fungerar dåligt på slemhinnornas yta.
Benskörhet - livsstil och kost
Hur går det om man undviker mjölk när det gäller benskörhet? De undersökningar som gjorts med temet mjölk och benstyrka summerar intaget man fick som barn, ung och vuxen. De följer alltså inte två tillfälliga grupper, där den ena får mjölkprodukter och den andra inte och sedan undersöker resultatet efter t.ex. 30 år. I studierna har man förutsatt att många mjölkprodukter i kosten ger mindre risk för benskörhet senare i livet.
Men man fann att i de länder där mjölkkonsumtionen är högst är också benskörheten högst. Det kan bero på att intag av protein och fett från djur surgör kroppens inre miljö. För att neutralisera syra-basbalansen i blodet används det kalk speciellt från skelettet och den kalken utskiljes sedan via urinen. Utbytet av mjölkens kalk är nere på omkring 30 %, jämfört med grönsaker t.ex kål som har ett högre utbyte.
Dessa undersökningar ger inte en fullständig bild. Finns det ett samband mellan mjölkkonsumtion och en bestämd livsstil och kost?
Om kosten är varierad så är motion faktiskt viktigare för uppbyggnad och bibehållande av benstyrkan än kalkintaget, visar en studie. Det gäller både unga och gamla.
Ett varierat intag av grönsaker och frukt har också betydelse. Frukt och grönt innehåller basiska salter, som hjälper till att hålla syra-bas balansen i blodet, så att det inte behövs tas kalk från skelettet.
I en studie från Harvard Universitet av 77.000 sjuksköterskor fann man en lätt ökning av lårbensbrott hos dem som intog tre eller flera glas mjölk om dagen i förhållande med dem som bara fick lite eller ingen mjölk. Liknande resultat har man kommit fram till i en australiensk studie.
Skelett består inte bara av kalk och kalk är inte ensam om att ge skelettet styrka. Det kräver också bl.a. magnesium, zink, bor, molybden, kalium, C-vitamin m.m. Mjölk främjar inte upptaget av dessa mineraler. En varierad kost är bra för att få i sig även dessa ämnen.
Mjölkfri kost
Vad kan man göra? Det rekommenderas att äta en fettfattig kost (dette gäller dock inte barn), grönsaker rika på kalk (t.ex. grönkål, persilja), nötter, sesam­frön, vita-, bruna-, sojabönor m.fl, att begränsa saltkonsumtion, djurprotein och kaffe, undvika rökning och motionera ofta. Överdiven sockerkonsumtion, speciellt läsk tär på kalkreserverna.
Till små barn kan man öka kalkintaget genom att ge gröt av malt fullkorn. Då är fytin­syran som annars skulle binda kalk nedbruten. De helt små ska ha gröten silad.
Mandelmjölk, rismjölk och havremjölk är alternativ som man kan köpa i handeln. Till äldre barn kan man också använda soja­mjölk.
Amerikanska akademien för barnläkare rekommenderar att barn under ett år inte får komjölk, eftersom de då riskerar att få järnbrist, kolik, livsmedelallergi och kronisk förstoppning.
Cancer och förorening
Hela 16 studier menar att mjölkintag kan ge prostatacancer (blåshalskörteln).
Mjölkens innehåll av Insulin-liknande-växthormon 1 (IGF-1) ökar risken för bröstcancer och påstås också att kunna öka risken för prostatacancer . Hormonet påstås att vara nödvändigt för kalvarnas snabba växt. I USA används växthormon till korna och detta ökar ytterliggare mängden av IGF-1. Ännu ett argument för att motstå USA´s press för att få införa hormonbehandlat kött till Europa.
Mjölkens laktos nedbryts till galaktos och glucos. Om galaktosmängden överstiger kroppens omsättningskapacitet, kommer det til att verka som gift på ovarierna (äggstockarna), som ökar risiken för ovariecancer och barnlöshet.
Befolkningsstudier visar ett samband mellan mjölk och utvecklingen av sockersjuka, Typ I diabetes, där insulin­behandling är nödvändig. Mjölkproteinet verkar skapa en autoimmun allergisk reaktion i cellerna i bukspottskörteln, där insulinet produceras.
I en finsk studie fann man att spädbarn som fick komjölk från 6 månaders åldern i förhållande till barn som inte fick mjölk hade mycket högre immunreaktion för insulin från kor. Det är denna reaktion mot ko-insulin som forskarna påstår kan ge Typ I diabetes senare i livet.
Mjölk innehåller animalisk fett, oansett vilken produkt man väljer. Animalisk fett ökar kolesterolhalten och bidrar således till åderförkalkning och därmed till hjärt-kärlsjukdomar. Homogeniseringen gör fettpartiklarna så små att de enligt Dr. Osler, går oförändrade genom tarmslemhinnan och ökar risken för åderförkalkning och allergi.
Det intensiva lantbruket resulterar i många sjuka djur eftersom det är ogräsbekämpnings- och insektbekämpningsmedel i fodret. Antibiotika och bekämpningsmedel hamnar således i mjölken. Då utsätts konsumenten för förorening och risken för resistensutveckling mot antibiotika är en möjlighet.
Äntligen har en studie väckt misstanke om att mjölkkonsumtion kan ge Parkinsons sjukdom. Man fann en överrepresentation av Parkinsons sjuka män bland dem som drack mycket mjölk. Man tänker sig att det kan bero på antingen pesticider och PCB eller en bestämd typ enzymer i mjölken.
Det är inte beskrivit någonstans skillnaderna mellan att inta komjölk eller get- eller fårmjölksprodukter. Min egen erfarenhet är dock att man ofta tål mjölkprodukter från get och får även om man inte tål komjölk. Det gäller dock bara vid intolerans, inte vid allergi. Små barn ska fortfarande helst bara ha mors mjölk.
Allt detta ska dock inte diskvalificera mjölk helt som ingrediens i kosten. Som med så mycket annat är det en fråga om mängd. Det gäller också här att en överdriven konsumtion ger problem. Utöver att det skulle vara bra att hindra de försämrande processerna i den industrialiserade produktionen och behandlingen, så är det också bra att skära ner på mjölkkonsumtionen.
Kostrekommendationerna lyder att vi ska inta mindre animalisk föda och det vi intar ska vara så fettfattigt som möjligt. I stället ska man äta mer korn, frukt och grönt än vad vi gör idag. I USA säger man 9 st. frukter eller grönt om dagen. Man kan ha mjölkproduktfria dagar. T.ex. bara en till två dagar om veckan med mjölkprodukter.
Den laktos- eller mjölkintolerante får helt avstå från mjölkprodukter i en period, om man vill undvika symptom. Dock är det därefter möjligt att tåla mjölkprodukter vid enstaka tillfällen.
Not.
Denna artikel har tidigare. funnits i tidningen Mit Helbred 2/2004 och publiceras härmed tillåtelse av författaren och redaktören Ole Vestergaard. Se också här