Den Internationella Olympiska Kommittén (IOK)'s definition av doping lyder som följer:
"Vid doping förstås förekomst i den männskliga organismen av ämnen som är förbjudna i enighet med IOK's lista över förbjudna ämnen. Användning av sådanna ämnen, förekomst av sådanna ämnen i urin- eller blodprov, samt användande av metoder för att ändra analysresultatet av ett urin- eller blodprov är förbjudet".
Det kräver verkligen hårt arbete och tålamod att bli en god eller professionell sportutövare eller att träna sina muskler så man genom styrketräning kan ändra kroppens utseende markant. Det har efterhand dessutom kommit in riktigt mycket pengar och prestige i sport. Därför kan många gå långt för att vinna tävlingar, och en del idrottsmän tar till genvägen till de största musklerna och de bästa sportprestationerna via tillväxthormoner och anabola steroider.
De många dopningmedlen är allmänt skadliga för den männskliga kroppen, men skadverkningarna beror givetvis på den mängd som intas, hur de intas och under hur lång tid de används. Sensitiviteten mot medlen är - liksom med andra kemiska substanser - mucket individuell. Vissa av de allvarligare biverkningarna visar sig kanske först flera år efter att man har använt dem, med t.ex. sjukdomar som åderförkalkning, hjärtproblem, leverskador och cancer.
I denna artikel uppsummeras de olika dopingsgrupperna, dopingsmetoderna, ämnesgrupperna och dopinglistade preparat från A till Z.
De fem dopingsgrupperna
Stimulernde ämnen verkar stimulerande på kroppens olika funktioner. Ämnena har olika effekt och verkningstid. Flera har en stimulerande effekt på centrala nervsystemet, och några av de vanligaste effekterna är ökat blodtryck och puls.
Andra inverkar tex. på fettvävnaden och medverkar till ökad fettförbränning, medan åter andra kan verka luftvägsutvidgande. Blodtrycksökning, hjärtklappning, sömnlöshet, torrhet i munnen, ökad svettavsöndring och urineringsproblem hör vanligen till de mildaste biverkningarna. Höga doser tillsammans med hård fysisk ansträngning kan medföra blodomlopps- och andningsvikt och död orsakad av hjärtstopp.
Ämnen med starkare effekt kan påverka centrala nervsystemet, och finns exempel på att dessa har lett till dödsfall. Det uppiggande bantningsmedlet Letigen intas av en del idrottsfolk tillsammans med Aspirin, för att fördubbla Letigens effekt.
Stimulerande ämnen är bl.a.: Amfetamin, efedrin, koffein och kokain, och de förbjudna ämnena är: Amfetamin carphedon, salbutamol, amifenazol, cocain, mesocarb, salmeterol, amineptin, efedriner, pentylentetrazol, selegilin, bambuterol, fencamfamin, pipradol, terbutalin, bromantan, formoterol, reproterol och andra besläktade ämnen.
Se ev. också artiklarna: Kaffe på gott och ont och Medicinförgiftning vållar dödsfall.
Narkotiska ämnen tillhör samma familj som morfin, som sänker andningsrytmen. Morfinet får sin kraftigt smärtstillande effekt genom att påverka centrala nervsystemet. Större doser kan hämma andningen, som i värsta fall kan stanna upp, med döden som följd. Morfinets effekt är smärtstillande, och kan ge användaren en lätt uppstämhet, fram till medvetslöshet vid större doser.
De narkotiska drogerna är mest kända som vanliga rusmedel, men även idrottsfolk har tagit narkotiska droger för att uppnå den euforiserande effekten. Det finns risk att utveckla narkomani vid bruk av dessa droger, pga. deras starkt vanebildande effekt. De förbjudna narkotiska ämnena är: Morfin, metadon och diamorfin (heroin).
Anabola androgena steroider utnyttjas för dess muskel- och vävnadsuppbyggande effekt. Utvecklingen av steroiderna har pågått sedan Andra Världskriget, och det har sedan dess förekommit en fortsatt stigande användning av dessa ämnen. Inte bara inom elitsporten, utan också bland motionärer inom bestämda idrottsgrenar och inom tävlingsidrott - inom idrottsgrenar där man anser att muskelkraft är viktigt. De som använder steroider utvecklar en snabb och markant muskelmassa. Steroiderna används speciellt i bodybuilderkretsar, samt inom cykelsport, diskus- och släggkastning och tyngdlyftning, där man snabbt vill öka sin muskelmassa.
Anabola steroider är en kemisk efterhärmning av det manliga könshormonet testosteron. Steroiderna verkar genom att binda proteinämnen och salter i kroppen, och de används konventionellt mediciniskt mot skelettavkalkning, vid kroniska njursjukdomar och sjukdomar med ofullständig utveckling av blodbildande vävnad i benmärgen. Den vävnadsuppbyggande effekten är dock tidsbegränsad och i många fall svag eller tveksam, även vid långvarig behandling.
Anabola steroidpreparat kan tex. vara: Clenbuterol (Beta-2-antagonist), Deca-Durabolin, Nandrolon, Primobolan, Stanozolol, Sustanon och Winstrol.
Hos män ombildas en del av de anabola steroiderna till kvinnliga könshormon, vilket kan leda till bröstutveckling, som ofta åtgärdas genom operation. Ytterligare spänner de många biverkningarna över hudproblem, ljusare stämma och håravfall (hos män), viktökning, vätskeuppsamling och psykiska biverkningar som aggression, depression, humörsvängningar, irritation, ilskenhet, våldsamhet och sömnbesvär.
Dessutom stiger blodsockernivån i allmänhet, vilket kan framkalla diabetes. Ytterligare medför användandet brist på hud och muskler, skador i de viktbärande lederna, växthämning (längdväxt), inskrumpning av tekstiklar, minskad eller upphörande sädesproduktion, prostataförstorning, ökad kolesterolkoncentration och ökat blodtryck, urinvägsinfektioner, oregelbunden ämnesomsättning, nedsatt njurfunktion, leverinflammation, förvärring av blåshalskörtelcancer, dåligt hjärta, hjärtanfall, levercancer, blodproppar och självmordsbenägenhet.
För kvinnor är biverkningarna dessutom en djup, mörk röst, förminskade bröst, förstorad klitoris, ökad hårväxt på kroppen, skäggväxt, menstruationsstörningar, sterilitet och bröstcancer.
Socialt beroende uppstår ofta i den miljö där man intar drogerna, men man blir inte fysiskt eller psykiskt direkt beroende av steroider. Den ökade aggressiviteten från hormonerna gör dock att många tränar längre och hårdare, vilket överbelastar muskler, leder och senor. Några idrottsmän/kvinnor har känt sig pressade av deras överordnade att ta sådanna ämnen för att ha en större chans i tävlingar.
Om man tar anabola steroider tillsammans med läkemedel mot blodproppar (antikoagulantia), ökas effekten med ökad blödningsrisk som följd. Steroider finns som tabletter och kapslar, samt pulver och ampuller med vätska som injiceras i en muskel (IM) och intas vanligtvis i 6-10 veckorskurer, varefter man håller en paus i en eller flera veckor. Bruket kompletteras ibland med tex. tillväxthormoner för att minska några av de oönskade biverkningarna.
Namn och slanguttryck för sålda anabola steroider är bl.a.( med förbehåll för svenskspråkiga skillnader): Blanks; förfalskade steroider, Designer steroids; illegalt framställda steroider, Krut; gemensam beteckning för anabola steroider och tillväxthormoner, Ryss-femmor; 5-kantade runda vita eller rosa tabletter á 5 mg, Ryss-vitaminer, Juic, Roids och Sauce.
Anabola steroider har stått på dopinglistan sedan 1976. Om de påvisas i urinen vtd en doping-test, så blir man diskvalificerad till idrottstävlingar.
Vattendrivande läkemedel, Diuretika, främjar njurarnas utsöndring av vatten och salt. Denna grupp ämnen är bl.a.: Bumetanid, furosemid, thiazider och pironolacton. Inom konventionell medicin används vattendrivande ämnen till personer som har tendens att uppsamla vätska i kroppen, tex. vid hjärt- och njursjudomar.
Då dessa medel kan avlägsna vatten från kroppen används de särskilt i idrottsgrenar där man önskar snabb viktförlust; tex. i bodybuilding, boxning, brottning och judo. Genom att ta ett vätskedrivande ämne några dagar före en tävlig kan man komma ner i en lättare viktklass, och på så vis få större chanser att vinna. En del bodybuildare använder de vattendrivande medlen för att sänka vatteninnehållet i kroppen, så att musklerna därmed kommer att framträda tydligare alldeles innan en tävling. Vattendrivande medel kan också tas för att dölja andra och mer allvarliga dopningmedel.
Den allvarligaste biverkningen vid långvarigt bruk av dessa medel är att kroppen på längre sikt får nedsatt förmåga att behålla vatten, vilket kan medföra ökad risk för allvarlig vätskebrist, som kan leda till livshotande värmeslag vid hög fysisk aktivitet i varm omgivning. Nästan alla vätskedrivande medel medför att kroppen samtidigt förlorar salt. Kroppens naturliga saltbalans störs därmed, vilket kan ge skakning och krypningar i armar och ben, svimning, kramp, yrsel och livsfarliga hjärtrytmstörningar.
Peptidhormoner, besläktade ämnen och efterhärmningar är olika hormon som kroppen naturligt producerar själv i en viss mängd, men som i större mängder verkar prestationsfrämjande. Genom att inta större doser kan man manipulera hormonernas funktioner, vilka generellt stimulerar eller reglerar flera kroppsfunktioner. De mest kända är: EPO (eythropoietin), insulin och tillväxthormon (GH).
EPO - hormonet erythropoietin - produceras naturligt i njurarna och leds via blodomloppet vidare till benmärgen, där det stimulerar denna till att producera röda, syretransporterande blodkroppar (hämatokrit, HTK).
Träning inför elitsport sliter mycket på de röda blodcellerna. Genom att inta EPO ökar man mängden av röda blodkroppar med dess innehåll av hemoglobin, som är syretransportören i de röda blodkropparna.
Produktionen av EPO-hormonet stimuleras om syrekoncentrationen i den omgivande luften faller, vilket är en effekt som kan uppnås i bergsområden och liknande. Som dopningmedel har EPO - sedan 1987 - använts för att på konstgjord väg öka mängden röda blodkroppar i kroppen, utifrån devisen att ju fler röda blodkroppar det finns i blodet, desto mer syre kan blodet föra ut till de arbetande musklerna, och desto bättre blir sportsprestationen.
Normalt utgör röda blodkroppar hos toppidrottare ca. 38-45% av blodet, och man kan inte ens på de högsta bergstopparna uppnå värden på högre än 47-48%. Vid krävande elitsportsprestationer kan innehållet av röda blodkroppar stiga till över 50%, pga. stor vätskeförlust via svett, men om koncentrationen av röda blodkroppar ska komma över 50% måste man uppehålla sig på minst 4000 meters höjd i minst 4-6 veckor - eller använda EPO, som på ett till ett par dygn kan öka värdet till helt upp till 52%.
Inom den konventionella medicinen används EPO-hormon vid kroniska njurskador, vid blodbrist pga. för låg produktion av naturligt EPO.
Användnig av EPO kan medföra en allvarlig hälsorisk, då man inte kan styra bildandet av röda blodkroppar exakt; blodet blir för tjockt, blodtrycket stiger våldsamt under fysisk ansträngning och det uppstår akut risk för blodkärlssprängning och blodproppar.
Man känner ännu inte till långtidsverkningarna av EPO, men ämnet har funnots på IOK's dopinglista sedan 1989.
Det nyare ämnet Humatropin, även kallat Konstgjort hemoglobin, har samma effekt som EPO, men utan att höja hämatokrit-värdet. Det är attraktivt för idrottsutövare eftersom det ännu inte kan spåras vid tester.
Insulin är ett hormon som produceras naturligt i bukspottskörteln. En av insulinets huvudfunktioner är att frakta socker in i cellerna. Om man använder insulin så ökar muskelcellerna deras masse, pga. den ökade upptagningen av socker och protein från blodet (anabol effekt).
Insulin är svårt att administrera då blodets glukoskoncentration blir för låg om det inte samtidigt tillförs glukos. Det är därför nödvändigt att övervaka blodsockret i samband med insulinanvändning. Problem med blodets innehåll av insulin kan medföra allvarliga störningar i blodsockerbalansen, vars yttersta konsekvens är döden.
Konventionellt ger man insulin till personer som lider av diabetes (sockersjuka), där kroppens egenproduktion är dålig eller förstörd, varför sockret hopas upp i blodet medan cellerna "svälter".
Tillväxthormon ges inom konventionell medicin till patienter som inte själva kan producera tillräckligt. Hormonet, growth hormone (GH) eller human growth hormone (hGH), produceras naturligt i hypofysen och kallas även peptidhormon. Tillväxthormon har speciell betydelse för kroppens längdväxt i barn- och ungdomen. Utsöndringen av tillväxthormon i blodet varierar under dygnet, och stimuleras bla. av lågt blodsocker, motion och stress.
Som doping används tillväxthormon för att öka fettförbränningen och stärka kroppens muskler och senor. Användningen av hormonet gör att man kan träna hårdare och snabbare bli återställd om man blivit skadad. Effekten av låga doser tillväxthormon på sunda och friska vuxna människor anses vara rätt obetydlig. Dock har man observerat goda resultat med kliniskt övervakade små dagliga doser tillväxthormon till några äldre människor.
De akuta biverkningarna vid användning av tillväxthormon är en massiv vätskeansamling och därmed nervtryck på kroppsområden där vätskeansamlingen inte kanbreda ut sig - t.ex. i handlederna. Vid längre tids användning växer ens huvud, händer och skelett drastisk. Även hjärta och tunga växer, och det är stor risk att man utvecklar förhöjt blodtryck, sockersjuka och leukemi (blodcancer).
Dopingmetoder
Bloddopning betecknar tillförsel av blod eller röda blodkroppar. Här ökar man antalet av blodomloppets syrebärande röda blodkroppar utan att använda medikament. Detta ökar musklernas syretillförsel, och när musklerna får mer syre främjas deras prestationer - i synnerhet i idrottsgrenar som kräver uthållighet.
Konventionellt ger man dagligen blodtransfusioner till människor med akut blodbrist. För att sänka antalet blodtransfusioner till särskilt krävande patientgrupper behandlarsman ofta med det konstgjorda erythropoietin, EPO, som stimulerar kroppens egen produktion av röda blodkroppar. Genom att tillföra extra EPO till personer med blodbrist kan man upprätthålla blodprocenten, och undvika belastande blodtransfusioner.
Bloddopning föregår så att man tar ut en mindre mängd av sitt eget blod, skiljer ut plasma och fryser ned det tills kroppen själv efter ett par veckor har återbildat den mängd som tagits bort. Därefter förs de sparade blodkropparna tillbaks in i kroppen. Med detta knep ökas mängden röda blodkroppar i kroppen. Det kallas också autolog transfusion.
Alternativt kan man ta emot blodkroppar från en donator med förliklig blodtyp. Detta kallas homolog transfusion.
Bloddoping med donatorblod avslöjas lätt vid dopingkontroll. Doping med egna blodkroppar är svårare att avslöja, några säger omöjligt, med mindre de tas på bar gärning.
Biverkningarna vid bloddopning med ens eget blod är att man i ett par veckor efter tappningen är tröttare pga. blodförlusten och till de nya röda blodkropparna är bildade. Härutöver liknar de mycket biverkningarna av EPO. Vid en hämatokrit över 50% blir blodet mer tjockflytande (ökad viskositet) och börjar flyta långsammare till kroppens vitala organ. Till att börja med uppstår förhöjt blodtryck, senare är det risk för blodpropp. Det är dessutom stor risk för överföring av infektionssmitta och allergiska reaktioner, om det blod man använder vid bloddopning kommer från en annan person. Bloddopning har varit förbjudet sedan 1985.
Konstgjorda syretransportörer, blodprodukter o.dyl. som ökar blodplasmans volym, är ämnen som på olika sätt på konstgjord väg ökar eller döljer en ökning av blodets förmåga att transportera syre. Ämnena kan vara: Actovegin, Albumin, HES och Bovint hemoglobin (Hemopure).
Actovegin innehåller kalvblodsextrakt, och sägs öka tillgången på syre till cellerna samt kunna främja blodgenomströmningen. Det nyttjas konventionellt på försöksstadiet för att förbättra hjärnans blodcirkulation samt till sårläkning.
Hydroxy-ethyl-stärkelse (HES) og Albumin har en blodplasmautvidgande effekt, och ämnet används vid plötsliga livshotande blodförluster. HES molekyler som tillförts blodomloppet medför att vatten från och mellan cellerna med hjälp av ett osmotiskt tryck sugs över i blodomloppet, varvid blodådrans blodvolym ökas och blodet förtunnas. Förtunningen av blodet medför att hämatokritvärdet och hemoglobinkoncentration faller. Biverkningar av Albumin kan bl.a. vara kallsvett, illamående, nässelfeber ock kräkningar.
Farmakologisk, fysisk och kemisk manipulation är ämnen och metoder, vars syfte är att ändra resultatet av de blod- eller urintest som tas för att avslöja missbruk av olagliga ämnen. Det kan t.ex. föregå genom att man byter ett urinprov mot ett annnat, att man ändrar på sitt eget prov eller att man försöker dölja att man tar andra ämnen på dopinglistan (se denna till sist).
Fuskförsök anses självklart som en överträdelse av dopningreglerna, och det är oviktigt om användandet av ett förbjudet ämne eller en förbjuden metod lyckas eller ej.
Beslöjningsmedel tillhör den så kallade farmakologiska manipulationen. Dessa medel har ofte endast liten eller ingen prestationsfrämjande effekt, men de kan användas för att beslöja, dölja, användande av andra olagliga ämnen. De vanligaste är: Bromantan, Epitestosteron och Probenecid.
Konventionellt används vissa beslöjningsmedel, speciellt de vätskedrivande, tillsammans med antibiotika och giktmedel. Ämnena medverkar till att den egentliga medicinen hålls kvar i kroppen, och kan på så vis förlänga den önskade effekten av medicinen. Härmed kan man också sänka medicindosen så att biverkningar av medicinen minskas.
Användningsområdena för beslöjningsmedel inom dopning är många. En del ämnen håller kvar det förbjudna ämnet i kroppen tills efter dopingtestet. Andra ändrar på det mätbara förhållandet mellan olika ämnen.
Bromantan är ett beslöjningsmedel som motverkar trötthet - liksom amfetamin - men misstänks också kortvarigt kunna dölja förekomst av anabola steroider.
Vid ett dopingtest för testosteron mäter man bl.a. förhållandet mellan testosteron och dess restprodukt epitestosteron. Man kan, genom att tillföra extra epitestosteron, minska förhållandet mellan de två ämnena, och på så vis manipulera dopingtestet. Epitestosteronets biverkningar hänger av naturen samman med testosteronets, då epitestosteronet tas för att dölja intag av testosteron.
Det vattendrivande ämnet Probenecid verkar både genom att öka urinets vatteninnehåll och genom att hålla kvar förbjudna ämnen i kroppen. Probenecidets biverkningar är mag- och tarmbesvär och utslag.
Genterapi-dopning innebär att man konstruerar gener med särskilt utvalda egenskaper. Generna förs in i idrottsutövarens kropp för att få kroppen att ändra sina funktioner inom de områden där generna verkar, och på så vis blir det möjligt att manipulera kroppen för att få den effekt man önskar.
Genterapin har som erkänt mål att använda framställda gener till behandling av njurpatienter, diabetes- och cancerpatienter samt andra patientgrupper.
Genterapi är inte färdigutvecklat, eftersom man inte har kontroll över konstgjorda geners aktivitet i kroppen. Både genterapin och gendopningens biverkningar är oöverskådliga, eftersom man inte känner till kroppens naturliga begränsningar och därför inte kan veta hur kroppen kommer reagera på genterapi.
Ett producerat gen-ämne är omöjligt att spåra eftersom det är kroppen själv som skapar det inne i cellerna. Man skulle kunna kontrollera gendopning ned indirekta metoder, som t.ex. att fastsätta ett övre gränsvärde. Det förväntas - och fruktas - att utvecklingen av gendopning i den närmaste framtiden kommer påverka samtliga uthållighetsidrottsgrenar.
Ämnesgrupper med vissa restriktioner
Alkohol betraktas inte som ett prestationsfrämjande ämne, men i vissa idrottsgrenar är det inte tillåtet att ha över en viss promille i blodet när man utövar sin sport. Alkohol ger förlängd reaktionstid och generell försvagning av den motoriska förmågan.
Medicinskt används alkohol till att desinficera och rengöra sår och som bedövnings- och smärtstillande medel, och det kan fortfarande förekomma i en del medicintyper, t. ex hostmedicin.
Alkohol används i högre eller lägre grad av en del i idrottsvärlden som ett nervlugnande medel inför tävlingar. Ett missbruk av alkohol kan medföra beroende, vilket medför många biverkningar.
Biverkningarna går mest ut över hjärn- och centralnervsystem. Alkohol upptas i blodomloppet och fördelas härifrån till resten av kroppen. Biverkningar på kortare sikt är bl.a.: Balansproblem, förlängd reaktionstid, minnessvikt, illamående, motoriska problem (yrsel), kräkningar och oro.
På längre sikt är skadorna rätt allvarliga: Blodsockerproblem, impotens, asocialt beteende, försvagning av hjärtmuskulaturen, ändringar av hjärn- och nervfunktioner, och som yttersta konsekvens kan ett alkoholmissbruk leda till döden.
Se ev. Alkoholism
Hash, marihuana eller pot tillhör gruppen "ämnen med vissa restriktioner", vad angår dopingmissbruk. Hash har inte någon förbättrande effekt på prestationen, och kan påverka prestationsförmågan negativt i upp till ett dygn efter intag, då det lagras i kroppens fettdepåer.
Marihuana innehåller delta-9-tetrahydrocannabinol (THC), som påverkar hjärnan så man under påverkan upplever att motoriska funktioner försämras och man får en annan verklighetsuppfattning. Ämnena verkar avslappnande, apptitökande och smärtstillande.
Sistnämnda har använts medicinsk, speciellt till uthungrade och smärtpinade aids- och cancersjuka.
Även om försäljning av hash/marihuana inte är tillåtet, ges det i vissa fall dispensation för hashbruk under läkaröversikt i Danmark. En dansk läkare har vid ett tillfälle fått möjlighet att erbjuda sina smärtpinade patienter marihuanabehandling. Även i Kalifornien, USA, och i Canada ingår marihuana i smärt-behandlingen av aids- och cancersjuka. Vad gäller användning och försäljning av hash har Holland en liberal lagstiftning, och där brukas det även som smärtstillande.
Användning av hash har biverkningar i form av: Försvagning av minnet och koncentrationen, försämring av öga-hand-koordination, förlängd reaktionstid och minskad förmåga och uthållighet pga. trötthet. Vid långvarigt bruk försvagas minne och inlärings- och koncentrationsförmåga ofta, och det är vanligt att hash resulterar i ett fallande blodtryck och pulsökning. För en del användare leder långvarigt bruk av marihuana till ångestanfall, förföljelsemani och passivitet (apati).
Det anses av IOK vara dopning om en idrottsutövare vid ett dopingprov har över en viss koncentration av de aktiva ämnena i blod eller urin (15 nanogram per ml. urin).
Lokalbedövande ämnen medför inga livshotande biverkningar, och det är tillåtet att i sportssammanhang använda dem till lokala injektioner (även i leder). Det är utbrett - och lagligt - att använda adrenalin i lokalbedövande medel. Lokalbedövande - och tillåtna - ämnen är: Bupivacain, Lidocain och Procain, som bl.a. används vid tandläkarbesök o.dyl., för att minimera smärta.
Men det är förbjudet att göra flera systematiska injektioner - och över huvud taget att företa injektioner - så vida de inte är medicinskt berättigade. Användning av kokain är förbjudet. Vid idrottsskador är det förbjudet att systematiskt använda sig av lokalbedövande medel för att kunna utöva sin sport. Man rekomenderar snarare att man håller en paus, för att ge kroppen möjlighet att restituera sig.
Biverkningar av Bupivacain är huvudvärk, blodtrycksfall (respirationsmuskelparalyse) och i vissa fall allergiska reaktioner.
Glukokortikosteroider hör till gruppen "ämnen med vissa restriktioner". De betecknas inte som absoluta dopningmedel. Ämnena har kraftig inflammationshämmande och milt smärtstillande effekt.
De används i den konventionella medicinen vid smärtbehandling av leder, vid astma och lokala inflammationstillstånd. Längre och intensivt bruk av glukokortikosteroider ökar risken för benskörhet (ostoporos) samt muskelförsvagning.
Det är tillåtet för idrottsutövare att använda dem som creme och gelé lokalt och som inhalation, men förbjudet att nyttja i tablett- eller flytande form vid muskelinjektioner, i blodkärl eller rektalt (i ändtarmen).
Om man inte har läkarintyg eller annat godkännande vid ett idrottsevenemang, betraktas användning av glukokortikosteroider som dopning.
Beta-blockerare hör till gruppen "ämnen med vissa restriktioner". De blockerar de speciella mottagarna, beta-receptorerna, som medverkar till att styra aktiviteten hos flera av kroppens funktioner - speciellt hjärtats aktivitet. En blockering av beta-receptorerna medför en generellt nedsatt aktivitet hos dessa receptorer i vävnaden, t.ex. i musklerna och centrala nervsystemet.
Ämnena har, även i små doser, en dämpande effekt på centrala nervsystemet och kan minimera skakning i händerna som framkallats av spänning eller nervositet . Beta-blockerare är t.ex.: Atenolol, Metoprolol, Propanolol och Sotalol.
Beta-blockerare används inom den konventionella läkarvetenskapen vid förhöjt blodtryck, snabb hjärtrytm och hjärtinfarkt.
För personer med ojämn blodsockernivå (hypoglykemi), njur- och diabetespatienter kan det vara livsfarligt att använda beta-blockerare pga. risk för att kroppens varningssignaler kan kamoufleras. Det är även farligt för personer med astma att använda beta-blockerare eftersom de kan orsaka kraftiga andningsproblem.
Ämnena reducerar uthålligheten. Övriga biverkningar är depression, diarré, illamående, blodomloppsstörningar; kalla händer och fötter, mardrömmar, muskeltrötthet, yrsel, sömnstörningar, trötthet, utslag, hjärtinsufficiens, akut lungödem och i vissa fall impotens. När användandet upphör kan det upppstå "abstinenser", som huvudvärk, svettningar och tryck över bröstet, varför man bör trappa ner med stor försiktighet.
Beta-blockerare används ofta i idrottsgrenar som fallskärmshoppning, skytte, simhopp och annan precisionsidrott. Men beta-blockerarämnet är olagligt, och man genomfö test vid: Biathlon, bob, bågskytte, curling, fäktning, gymnastik, kälke, modern femkamp, ridsport, segling, skidhopp, skytte, synkronsimning och dykning.
IOC's dopinglista
Den Internationella Olympiska Kommittén, IOK's dopinglista utkommer varje år.
Den är inddelad i dopinggrupper, dopingmetoder och ämnesgrupper med vissa restriktioner. Ämnena i dopinggruppen tillhör ibland flera undergrupper, då dessa ämnen har mer än en effekt. Var ippmärksam på att ämnena både kan förekomma i gruppen av receptfri och receptbelagd medicin samt i vissa kosttillskott och naturprodukter. Om man utövar idrott och intar bara ett enda av dessa preparat kommer dopingprovet vara positivt - och man kommer diskvalificeras.
Dopinglistade ämnen från A-Z:
- acetazolamid
- adrenalin
- alfentanil
- almitrin
- amfepramon
- amfetamin
- amilorid + hydrochlorthiazid
- amilorid+furosemid
- anastrozol
- atenolol+chlortalidon
- bambuterol
- bendroflumethiazid
- bumetanid
- buprenorfin
- buprenorphin
- buserelin
- choriongonadotropin alfa
- choriongonatropin
- clomifen
- clopamid
- kokain
- darbepoietin alfa
- dextran
- dipivefrin
- dipivefrinhydrochlorid
- dopamin
- dopexamin
- doxapram
- dutasterid
- efedrin
- ephedrin
- eplerenon
- epoetin alfa
- epoetin beta
- exemestan
- fenoterol
- fentanyl
- finasterid
- finasterid
- fulvestrant
- furosemid
- gonadotropin
- goserelin
- hydrochlorthiazid
- hydrochlorthiazid+metoprolol
- hydrocortison
- hydrocortisonacetat
- hydroklorthiazid
- hydromorphon
- indapamid
- insulin
- isoprenalin
- letrozol
- leuprorelin
- lutropin alfa
- mannitol
- menotropin
- methadon
- methylphenidat
- methylprednisolon
- metoprololsuccinat
- modafinil
- morfin
- morphin
- nafarelin
- noradrenalin
- opium+alkohol
- oxycodon
- pethidin
- prednisolon
- prednisolonphosfat
- prednison
- probenecid
- remifentanil
- selegilin
- sibutramin
- somatropin
- spironolacton
- sufentanil
- sufentanil
- tamoxifen
- terbutalin
- testosteron
- testosteronundecanoat
- tetracosactid
- triamcinolon
- triptorelin
- volym-expander
- volym-expanders
Observera
Några av preparaten är identiska men stavad på olika sätt. Ett ämne som koffein har tidigare funnits med på dopinglistan men finns där inte längre.
Dopingjouren är en rikstäckande telefonrådgivning dit Du kan ringa anonymt med dina frågor om dopning. De har telefontid måndag och fredag: kl 10.00 - 16.00
samt tisdag, onsdag och torsdag: kl 10.00 - 18.00. Tel.: 020-546 987 - eller se: www.dopingjouren.nu
Referenser / se även:
www.nodrugs.se/
http://rixlex.riksdagen.se/
www.fass.se/LIF/home/index.jsp
www.drogportalen.se/
