Ekologisk och ortomolekylär sjukdomsbehandling

Ortos på grekiska betyder det riktiga eller det korrekta. Vi återfinner ordet i ortodoxi, den rätta läran; ortografi, den rätta skriften; och ortopedi, den riktiga träningen och behandlingen av just funktionsfel.
Beteckningen ortomolekylär blev introducerad i nyare vetenskap av den geniala biokemikern och tvåfaldiga nobelpristagaren Linus Pauling. Genom att använda rätt molekyler i rätta mängder i organismens cellmiljö, uppnår man den optimala inre ekologin, där organismens självläkande krafter får de bästa möjligheter för att utjämna brister och övervinna sjukdomar.
De rätta molekylerna är dem som kroppen redan känner och använder, som är kroppskompatibla och därför naturligt ingår i kroppens funktioner. Sådana ortomolekylära substanser är i första led nutrienter - alltså mineraler, vitaminer, aminosyror, essentiella fleromättade fettsyror, enzymer av den typ kroppen själv organiserar och andra näringsfaktorer som människosläkten genom talrika årtusenden har lätt att uppta, avgifta och utnyttja.
Ortomolekylär behandling verkar alltså botande genom att främja den naturliga inre ekologin. Den står således i motsättning till vår tids läkarbehandling, som företrädesvis är xenomolekylär, alltså främmandemolekylär, med användande av företrädesvis kroppsfrämmande syntetiska farmaceutiska substanser, som inte samarbetar med den inre ekologin, utan tvärtemot förgiftar den, på samma sätt som bekämpningsmedel, konstgödsel och industriförorening förgiftar både den yttre och den inre miljön.
Ortomolekylär partientbehandling har gjort stora vinster inom många områden, dock först och mest överbevisande inom psykiatrin. Ortomolekylär psykiatri är dock fortfarande praktiskt taget okänd i många länder, även i fackkretsar. Aminosyraterapi är självklart ortomolekylär behandling par excellence.