Prolog
"Vit man mycket lat, han går sittande" Det var indianhövdingen Black Coyotes kommentar då han omkring 1910 för första gången såg en man komma cyklande. Man förstår vad han menar, även om vi måste dra lite på smilbanden. Cykling är faktiskt bra motion. Man är tvungen att arbeta med pedalerna för att inte välta.
Vuxna människor bör motionera minst 30 minuter om dagen för att hålla oss välfungerande och i form. Det är desvärre inte heller ett jobb som vi kan utdelegera till andra. Vi måste själva hitta ett sätt att klämma in våra motionsminuter i schemat. Det kan vara lättare sagt än gjort i en fullspäckad vardag med heltidjobb och familj.
Det är här som cykeln kommer in i bilden. Den kan vara en hjälp för dem som inte har möjlighet att cykla mellan hem och arbete. Även de som är stela i ryggen och inte tål hård belastning på muskler och leder klarar att cykla. Motivationen skall så klart finnas där och det är alltid lätt att hitta argument för att välja bort cykeln till fördel för bil eller offentlig transport. Ska man cykla måste man ju gå upp tidigare, det kanske regnar, det är alltid motvind på cykelbanan, man blir svettig, cykeln kan bli stulen osv.
Fördelarna med att cykla är att man får daglig motion, bättre kondition, billigare transport och kanske till och med en "fast rumpa". Mer specifikt förbättrar cykling andningen, kretsloppet, muskulaturen och rörligheten. Det stärker skelettet, förbättrar nervernas impulsledning och ökar den totala blodmängden i kroppen. Är man överviktig kan en liten cykeltur på 15 minuter om dagen medföra en viktnedgång på upp till ett kilo per månad.
Skaffa en ordentlig cykel
Kanske är du inte medveten om vilken annorlunda och underbar upplevelse det kan vara att sätta sig på en ordentlig cykel i rätt storlek, med bra sadel, växlar och styre etc. om dina tidigare cykelerfarenheter kommer från en gammal, tung och halvrostig båge. Tala med en professionell cykelhandlare för att hitta den bästa cykeln för just dina behov.
Professionell cykelsport
Där forskning visat att moderat träning och motion är sunt, är det å andra sidan nästan inte någon idrott på elitnivå som kan kallas hälsosam. När det gäller cykling på elitnivå är kraven på kroppen mycket stora och belastningen på hälsan särskilt hård, även om det ännu inte är bevisat att det rent ut sagt kan öka risken för cancer.
Cyklister hör till de sportutövare som använder mest tid till att träna. De långa timmar av hårt muskelarbete som topp-cyklisterna dagligen genomför, förutom annan träning och tävligar, producerar många skadliga fria syreradikaler i kroppen. Detta försvagar immunförsvaret och överbelastar ofta muskler och leder. Den hårda, fysiska belastning som cyklisterna i ett professionellt cykellopp utsätts för medför ett fall i nivåerna av det manliga könshormonet testosteron, ett fall i blodsocker, viktiga salter samt ett fall i nivåerna av röda blodkroppar och kan därför medföra blodbrist. Även muskelmassa nedbryts. Sjukdom, fall, och andra sportskador är inte heller ovanliga. Orsakerna till att det inte går värre för elitcyklisterna än vad det uppenbarligen gör beror på deras unga ålder, sunda matvanor och specialtillskott av vitaminer, mineraler, aminosyror och andra näringsämnen. Likaså ett starkt psyke, regelbunden massage och sist men inte minst regelbunden läkartillsyn, och därmed, om det skulle behövas, snabb behandling.
Tour de France
Varje år körs det tre veckor långa och krävande cykelloppet Tour de France. Det är otroligt populärt bland publik över hela världen. För cyklisterna är det stort bara att vinna en enkel etapp, och naturligtvis är det ännu mer prestiegefyllt att vinna hela loppet. Tävlingen har också varit kantad av dopingskandaler, vilket dock inte har gjort tävlingen mindre populär. Tour de France har därför av många kallats underhållning förklädd till cykelsport.
Om man föreställer sig ett avvecklat Tour de France, helt utan användning av "piller, dropp och sprutor" och vad cyklisterna annars kan tänkas få mellan loppen (och har syftas inte nödvändigtvis på doping) får man förvänta sig en lägre fart och fler inlagda vilodagar mellan etapperna, om deltagarna skall lyckas hålla sig i sadeln genom ett så krävande lopp. Underhållningsvärdet för publiken skulle i så fall sannolikt minska något.
Bäst ben vinner
Men faktiskt krävs det också en hel det skinn på näsan. För att få en bättre förståelse för att goda ben inom cykelsport handlar om mycket mer än själva benmusklerna följer här en kort genomgång av vanligt förekommande ord och begrepp inom området.
Sprinters och vattenbärare
Muskler och därmed även benmuskler innehåller olika typer av muskelfibrer. Var och en av dessa har sin typ av ämnesomsättning. En fibertyp kontraherar långsammare men är svårare att trötta ut. Dessa kallas röda muskelfibrer eller typ-1 fibrer.
Den andra typen kontraherar snabbare och är därför bättre ämnad till acceleration och sprint. Dessa kallas vita muskelfibrer eller typ-2 fibrer. Det finnns också några olika undergrupper av dessa två huvudtyper. Med hjälp av olika typer av träning kan man ändra på fördelningen av fibrer i muskeln, men antalet muskelfibrer är genetiskt bestämt och kan inte ökas. Faktiskt minskar antalet muskelfibrer med åldern. Det är alltså en kombination av gener och träning som avgör om man blir bra på att cykla på platt mark eller i uppförsbacke, om man blir sprinter eller "vattebärare".
Konditionstal
Konditionstalet svarar till kroppens syreupptag mätt i milliliter per kilo och minut. Om ens konditionstal är 40, betyder det att man kan ta upp 40 ml. syre per minut för varje kilo man väger. Vanligtvis har vältränade personer ett konditionstal på ca. 50. Cyklister är kända för att ha mycket höga konditionstal.
Hematokrit
Innanför cykelsport talar man ofta om cyklisternas hematokritvärden. Hematokriten är den andlel av blodet som utgörs av röda blodkroppar. Hematokritvärdet ligger mellan 40-45% hos män och mellan 38-43% hos kvinnor. En cyklist får inte har ett hematokritvärde högre än 50% eftersom det anses vara ett uttryck för att man har använt icke-tillåtna, prestationsförhöjande metoder eller medel som till exempel bloddoping eller EPO. Det är dock inte helt orealistiskt att anta att vissa människor kan uppnå en hematokrit på över 50% utan att fuska. Ju högre hematokrit desto mer syre kan blodet transportera. Faran vid hög hematokrit är dock att blodet blir mer tjockflytande och därmed menas risken för blodpropp öka.
Hög hematokrit kan förekomma vid vätskebrist, till exempel när man svettats mycket, vid förhöjt blodtryck och efter en längre tids uppehåll i tunn luft, som i bergen ett par kilometer över havsytan. I sist nämda fall försvinner dock det högre hematokritvärdet igen, bara ett par dagar efter det att man kommit tillbaka till låglandet. Hematokritvärdet kan sänkas genom att man dricker rikligt eller genom att man får saltvatten tillfört via dropp.
Doping
Dopingryktena hänger fast vid professionell cykelsport. Med doping förstås användande av ett förbjudet (prestationsfrämmande) ämne eller en förbjuden metod. Hur stor omfattningen av doping bland cyklister är vet man inte, men det är knappast längre så stort som det en gång har varit. Det förekommer primärt bland en professionella eliten. Med en lätt poetisk överdrift kommer cyklisten i den röda "hematokrit-tröjan" att kunna cykla ett 180 km lopp med en genomsnittsfart på över 50 km per timme, nästan utan att bli anfådd. Skämt åsido. Doping kräver tillgång till preparat och metoder och det kräver massor av pengar. Seriös doping är dyrt. Det kräver insikt, evt. läkarhjälp så att det inte blir för farligt, och framför allt kräver det insikt i hur man undgår att bli avslöjad.
Inom cykelsporten har bloddoping, EPO, anabola steroider och amfetaminpreparat varit bland de mest omtalade.
Tävlingsvilkoren skall naturligtvis vara lika för alla cyklister. Om någon använder doping eller idrottsmedicin och andra inte gör det provocerar detta mångas uppfattning om rättvisa och lika vilkor. Även om alla använde doping skulle man efter gällande normer kunna kalla det fusk, och i vissa fall, sundhetsskadligt, beroende av vilken metod som använts.
Kort om blod
Blod kan grovt indelas i plasma, röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. Plasma består av vatten med olika salter och proteiner. De röda blodkropparna innehåller der järnholdiga hemoblobinet som fraktar syre från lungorna till kroppens celler och transporterar koldioxid i retur. Det är blodets förmåga att transportera syre till kroppens celler, till exempel mängden av röda blodkroppar i blodet, som är av avgörande betydelse när det handlar om sportperstationer, inte minst inom cykelsport.
Vita blodkroppar är en del av kroppens immunförsvar. Både vita och röda blodkroppar bildas i benmärgen. Blodplättarna är mycket små, platta celler som flyter runt med blodet och reparerar skador på blodkärlen.
En person som väger 80 kg innehåller cirka 6 liter blod.
Bloddoping
Innebär tillförsel av blod eller eller röda blodkroppar. Först tappas en portion blod. Med hjälp av centrifug kan man sedan skilja de röda blodkropparna från plasma och kyla ned dem, så att de inte mister sin styretransporterande förmåga. Skall de lagras under en längre tid fryser man ned dem. Då kroppen efter ett par veckor har nybildat röda blodkroppar och på nytt stabiliserat deras nivå i blodet sprutar man de lagrade röda blodkropparna tillbaka in i kroppen, så att man får en extra hög nivå och därmed en effektivare syretransport. De extra röda blodkropparna gör dock blodet mer tjockflytande. Bloddoping höjer också hematokrittalet och ökar risken för att drabbas av förhöjt blodtryck och blodproppar. Bloddoping förbjöds 1985.
EPO
Njurarna producerar hormonet erytropoeitin som stimulerar bildandet av röda blodkroppar. EPO är ett läkemedel som har samma verkan. D.v.s. det får kroppen att producera fler röda blodkroppar. Det används bland annat av njurpatienter och i cancerbehandling, där blodprocenten faller.
EPO har använts i cykelsport för att förbättra uthålligheten eftersom det kan ge en prestationsförbättring på upp till 10-20 % Det kan med nuvarande teknologi inte heller spåras i kroppen särskillt många dagar efter att man har slutat ta preparatet. Användning av EPO testas m.h.a. urinprov. Gränsen för att ett EPO-prov skall kallas positivt är 80%.
Miraklet Lance Armstrong
Cyklisten Lance Armstrong fick 1996 konstaterat framskriden testikelcancer med metastaser i lungor, lymfa och hjärna och med en chans till överlevnad på omkring 3%. Tre år senare - efter operation och svår kemoterapi - visade han vem som hade de bästa benen genom att vinna Tour de France. Det var en bemärkelsesvärd come-back till de friskas led, som måste tillskrivas en unik kombination av många olika faktorer.
Lance Armstrong hade ett konditionstal på 85 och ett hjärta som var nästan en tredjedel större än det normala, vilket medförde en formidabel förmåga att transportera syre ut till musklerna. Det är kanske också en fördel vi cancersjukdom, eftersom cancerceller är kända för att inte tåla syre särskillt väl. Cancertumörer som bildar nya blodkärl för att få mer näring gör det alltid ut till vener med syrefattigt blod, inte till artärer med en högre syreprocent. Utöver detta är Armstrongs lårben långt längre än de flestas, vilket också är en fördel på cykeln. Men framförallt är han utrustad med en imponerande envishet och viljestyrka som också är ett kännetecken hos många som överlevt en svår cancersjukdom och medföljande kemoterapi.
Lance Armstrong tog också ett medansvar för sin behandling, han hade medel att kunna välja fritt. Han fick en så kallad second opinion och var klok nog att välja de rätta specialisterna som kunde specialdesigna en behandling som inte skulle förstöra hans lungfunktion. Han ändrade sina kostvanor med hjälp av en dietist. Till exempel nämner han i sin självbiografi att han åt stora mängder ångad broccoli och visualiserade att cancercellerna sköljdes ut med urinen.
Totalt sett har Lance Armstrong vunnit Tour de France sju gånger. Han har inte heller undgått beskyllningar för att ha använt doping men han har aldrig testats positiv och han påstår hårdnackat, att han aldrig använt doping i förbindelse med sin sport.
Epilog
Vi hör väl ingen säga att allt vi företar oss här i livet absolut måste vara sunt. Cyklister som tävlar på elitnivå gör säkert detta av helt andra orsaker än i en önskan om sundhet. Som Lance Armstrong är citerad för att ha sagt om denna sak: "Det atleter företar sig är knappast sunt. Vi pressar ju vår kropp i ett fullständigt omänskligt omfång. Därför har jag hela tiden sagt att jag inte kommer att leva lika länge som genomsnittsmänniskan.
Så kanske älskar denna typ av människor att pressa sig själva hårt, kanske älskar de bara att cykla, att vinna, att bli berömda, att göra karriär eller vad det nu kan vara. Men vad än orsaken är så krävs det goda ben för att nå sitt mål.
Litteratur
- Politikens cykelbog. Politikens forlag 1998. ISBN 87-567-5795-6
- Lance Armstrong: It´s not about the bike. 2000. Dansk udg. Det handler ikke om cyklen 2001. Borgens forlag ISBN 87-21-01649-6.
- Ask Vest Christiansen. Ikke for pengenes skyld – et indblik i moderne cykelsport. Syddansk Universitetsforlag 2005. ISBN 87-7674-043-9
