Analysen är tekniskt mycket kvalificerad och kräver mycket dyrbar utrustning. Proven brukar därför skickas till ett fåtal laboratorier, som specialiserat sig på dessa analyser. Kostnaden blir därmed inte orimligt hög.
Många olika tillstånd har testats och man har funnit avvikelser för ett flertal, t.ex. läs-och skrivsvårigheter, hyperaktivitet, Down's syndrom, demens, autism, cystisk fibros. Detta betyder dock inte att håranalys lämpar sig för klinisk diagnostik av sjukdomar. Det föreligger helt enkelt alldeles för mycket over-lap mellan sjuka och friska.
Generellt gäller för alla analysmetoder, att man helst ser, att metoden hittar alla sjuka (inga falskt negativa). Detta kallar man, att analysen har mycket hög sensitivitet. En bra analysmetod får inte slå ut på individer, som inte är sjuka (falskt positiva resultat). Detta kallar man mycket hög specificitet.
Håranalys lider liksom de flesta metoder av problem med både falskt positiva och falskt negativa resultat.
Jag skall nu försöka göra en avvägning av metodens värde som metod att mäta specifika komponenter med hänsyn taget både till sensitivitet och till specificitet.
Allmänna synpunkter. Felkällor
Innehållet av ett enskilt ämne avspeglar koncentrationen vid hårets bildning. Klipper man nära skalpen får man ett uttryck för läget under den närmaste tiden. Klipper man längre ut, får man besked om läget längre tillbaka, allt beroende på hårets tillväxthastighet, som kan växla. Man har konstaterat vissa skillnader beroende på hårfärg, kön och ras, men dessa skillnader har ingen större betydelse. Viktigare är att ta hänsyn till möjligheten av förorening utifrån från luften, badvattnet, hårschampot, hårfärgning,etc. Så kan t.ex. selenhaltigt schampo ge höga värden för selen, som inte alls avspeglar kroppens selenstatus.
Toxiska grundämnen
Arsenik: Detta är ett klassiskt användningsområde för håranalys. Om man finner förhöjda värden och kan utesluta felkällor, är detta ett starkt bevis för arsenikförgiftning.
Kvicksilver: Kvicksilverhalten i hår är direkt proportionell mot intaget av metylkvicksilver från förorenad (insjö)fisk. Däremot är håranalys inget bra sätt att påvisa eller utesluta skador, förorsakade av oorganiskt kvicksilver, t.ex. från amalgam i tänderna. Det är helt enkelt så, att ett normalt värde för kvicksilver i hår inte alls utesluter amalgamskada. Ett förhöjt värde däremot är ett bevis för kvicksilverskada, som kan komma från organiskt eller oorganiskt kvicksilver.
Andra toxiska metaller. Här gäller generellt, att förhöjda värden indikerar ett problem, om felkällor kan uteslutas.
Essentiella mineraler och spårelement
Selen. Hår och naglar anses vara ett mycket bra biologiskt material för att bedöma selenstatus. Således indikerar låga värden med rätt stor sannolikhet ett bristtillstånd. Man måste alltid noga efterforska felkällor (se ovan).
Zink. Här har vi en litet mer komplicerad situation. Således indikerar låga värden med stor sannolikhet ett bristtillstånd. Normala eller höga värden utesluter dock inte brist. Zinkbrist leder nämligen till att håret växer saktare och då kan zinkhalten vara normal eller t.o.m. förhöjd, trots brist.
Magnesium. Även magnesiumbrist kan med hygglig säkerhet påvisas i hår.
Koppar. Största problemet med analys av koppar i hår är, att man ofta hittar höga värden, som orsakas av höga halter koppar i vattnet härstammande från kopparledningar. Det har t.o.m. sagts om barnen i ett område i Uppsala, att de har grönt hår av detta skäl.
Kalcium, natrium, kalium, järn, fosfor. Analys av dessa ämnen i hår ger
ingen bra bild av ev. brist eller överskott. Man bör därför inte ta någon hänsyn till analysresultaten.
Kvoter
Kommersiella analyslaboratorier anger ofta kvoter mellan olika ämnen. Någon vetenskaplig dokumentation för värdet av sådana kvoter har inte presenterats. Man skulle kanske tänka sig, att om ett skyddsämne som selen är lågt, men inte under referensområdet, och ett toxiskt ämne som kvicksilver är högt, men inte över referensområdet, så skulle kvoten kvicksilver/selen vara förhöjd. Därigenom skulle känsligheten öka att finna onormala värden. Emellertid är båda de enskilda analyserna behäftade med såpass stor otillräcklighet vad avser sensitivitet och specificitet att ett kvotvärde, som grundar sig på två osäkra variabler, blir ännu mera osäkert.
Metaboliska typer
En del laboratorier drar omfattande slutsatser av sina analysresultat och delar in patienterna/kunderna i sådana med långsam och sådana med snabb metabolism (ämnesomsättning). Någon vetenskaplig dokumentation för detta har inte presenterats.
Om att lämna ut svar
Analyslaboratorierna brukar lämna ut ett mycket omfattande svar med massor av resonemang om enskilda värden, kvoter och metabolisk typ. Min erfarenhet av detta är mycket tydlig: Få patienter förstår svarets innebörd. Alla svar måste därför tolkas för patienten av den ansvarige terapeuten, som har initierat provtagningen. Detta är för övrigt en generell regel i all analysverksamhet, även när det gäller mycket mindre komplicerade analyssvar.
Åtgärder föranledda av analysresultatet
De kommersiella analyslaboratorierna har en mycket tydlig affärsidé:
- Man utför analyser. Dessa är som regel tekniskt så bra man kan begära.
- Man drar mycket omfattande slutsatser om patientens hälsa. Dessa slutsatser är bara till en mindre del grundade på vetenskapligt dokumenterade fakta, trots att man i regel vill göra sken av att så är fallet.
- Man föreslår behandling med ett flertal preparat. Detta innebär en så hög kostnad att patienterna mycket ofta blir tveksamma och inte följer behandlingsråden.
- Man rekommenderar nya analyser efter viss tid. Ofta dras då andra slutsatser och ett antal nya preparat rekommenderas till ytterligare hög kostnad.
Det är mycket troligt, att patienter, som följer alla dessa behandlingsråd, kommer att uppleva en klinisk förbättring. Preparaten innebär ju tillförsel av många nyttiga vitaminer, mineraler och spårelement, som många patienter behöver. Det synes mig dock vara ett enklare och mycket billigare sätt att tillföra alla dessa ämnen i form av ett enda eller ett fåtal preparat, utan en kvasivetenskaplig motivering.
Deta betyder inte, att jag avråder från håranalys. En sådan kan ge mycket värdefull information, om den tolkas på ett rimligt sätt. Upprepade analyser kan naturligtvis också vara av värde som kontroll på att ett toxiskt värde har sjunkit eller ett bristvärde har normaliserats.
