Homocystein - den dolda dräparen

Hyperhomocysteinemi är ett ord som de flesta helst slippa behöva lära sig och vara tvungen att hantera i tal och skrift. Tills aldeles nyligen har de 9 stavelserna (hy-per-ho-mo-cy-ste-in-e-mi) heller inte plågat medierna. Även medicinska uppslagsböcker har ofta saknat denna glosa. Något tyder imellertid på att vi kommer bli tvugna att lära oss stava detta ord, eftersom det i framtiden kommer dyka upp mycket oftare än tidigare.
I mer avancerade behandlarkretsar är hyperhomocysteinämi redan ett hett ämne, och det kan bli väsentligt för var och ens egen hälsa att veta vad beteckningen står för. Kanske kunde det vara praktiskt att redan nu förkorta det. Vad sägs om HHCE? - OK! Vedertaget!
Men om vi vill förstå beteckningen är det klokast att dissekera den, och det gör man mest praktiskt genom att dela upp ordet bakifrån: Det slutar med emi, som betyder blod - jämför anemi = blodbrist. Vi talar altså om något som är i blodet. Då vi fortsätter baklänges genom ordet visar det sig innehålla cystein, vilket är en livsviktig aminosyra, en av proteinernas byggstenar, helt oundvarlig för organismens välfärd och funktion. Olyckligtvis är det inte tal om riktig cystein, utan en släkting med en något anorlunda struktur, som lystrar till namnet homocystein.
Homocystein är ingen livsviktig nutrient. Homocystein är faktiskt giftigt! Organismens sunda reaktion är också att göra sig av med den så fort som möjligt genom att ögonblickligen bryta ner den till cystathion, en ofarlig substans. Nedbrytningen kräver enzymet cystathion syntetas. Har man inte detta enzym, eller har man för lite av det, så upphopar homocysteinet sig i organismen - och härmed också i blodet - och det blir för mycket - eller hyper som grekerna sa - och så lider man altså av hyperhomocysteinemi = HHCE. Från blodet kommer giftämnet ut i urinen, så därför kallas tillståndet också homocysteinuri.
Svår HHCE är en arvligt betingad enzymbristsjukdom. Människor med denna åkomma har en gendefekt som bland annat leder till att de inte, eller bara i mycket begränsad grad, kan bilda det nödvändiga enzymet cystathion syntetas. Det är detta enzym som har ansvar för det normala friska ombildandet av aminosyran methionin, en annan släkting till cystein.
Methionin finns i alla livsmedel. Om cystathion syntetas saknas, nedbryts denna aminosyra endast delvis, nämligen till den giftiga mellanprodukten homocystein.
Detta giftämne angriper det centrala nervsystemet, kretsloppet, skelettet, ögonen och andra organ. Det medför "mentala" sjukdomar - psykoser, autism och annat - samt åderförkalkning, osteoporos, födselskador och syndegeneration. Svåra fall blir mentalt retarderade och många dör tidigt.
Svåra fall av HHCE är lätta att diagnosticera, då de är iögonfallande: Födselskador, abnorm utveckling, mental retardering. Emellertid kan symtom bryta ut vid olika tidpunkter i livet, och i mycket olika svårhetsgrad. I många fall är det inte, som vid vissa andra genetiskt betingade sjukdomar, tal om ett antingen/eller-förhållande - altså, antingen har man HHCE eller också är man "normal" och har det garanterat inte.
Forskningen visar också att den biokemiska bilden är långt mer nyanserad. Det finns i realiteten fyra olika former av HHCE, och i praktiken förekommer både individer som totalt saknar enzymet, och som därför faktiskt står för döden, och patienter som vid födseln eller tidigt i livet blir hopplöst förkrymta och står inför ett kort livsförlopp, samt andra, där symtomen först visar sig sent och i mycket varierande svårhetsgrad.
Över denna skala kan vi därför också förvänta finna personer med en nästan tillräcklig enzymproduktion, tillräcklig hög för att inga omedelbart iögonfallande skador kan observeras, ja, faktiskt så hög att dessa individer tillsynes är normala och friska. Men i praktiken är produktionen ändå så låg att det fortfarande är en risk för att det under ogynsamma förhållanden kan utlösas åkommor som åderförkalkning, autism, psykoser, osteoporos, vars egentliga orsak alltså är en "mild" form av - nästan alltid odiagnosticerad! - HHCE!
Därför infinner sig frågan: Hur många av oss lider av en sådan "mild" form av odiagnosticerad HHCE?
För tillfället pekar undersökningar på att det rör sig om många, att antalet är så stort att odiagnosticerad HHCE mycket väl kan vara huvudorsaken till en av vår tids största dräparsjukdom - åderförkalkning. Och alltså dessutom också en lång rad andra åkommor - från autism till osteoporos.
Den goda nyheten är att de flesta fall av HHCE påverkas positivt av B-vitaminer. Det gäller först ocg främst vitamin B-6, pyridoxin, men också folinsyra och vitamin B-12, kobalamin, samt andra nutrienter spelar en väsentlig roll. Den sensitiva enzymmekanismen och dess aktivitetsnivå stimuleras av dessa faktorer, och reducerar därmed ansamlingen av homocystein i vävnaderna.
Detta är som sagt den goda nyheten, eftersom denna information ger oss möjlighet att i ett mycket stort antal fall behandla HHCE som ett vanligt bristtillstånd - liknande skörbjugg, beri-beri och pellagra - och därmed bota de åkommor den orsakar. Det ger också möjlighet att erkänna den utbredda, dålda förekomsten av HHCE, och utifrån detta erkännande förebygga flera av vår tids svåraste, ofta dödliga sjukdomar.
Men innan vi går vidare är det kanske en god idé att fråga: Hur ny är denna nyhet egentligen? - Vi skriver ju här och nu 1998. "Sedan de första rapporterna från Rinehart och Greenberg 1948 om förbindelsen mellan atheroskleros och pyridoxinbrist (brist på B6-vitamin red.), har talrika undersökningar ytterligare underbyggt pyridoxinets roll i förebyggelsen av atheroskleros. - Brist på pyridoxin leder till upphopning av homocystein, som skadar väggcellerna (endothelet), vilket medför atheroskleros."
1948! - 1998!! - Ett halvt århundrade!!! - Skulle man kunna tänka sig att det här förekommit en viss brist på uppmärksamhet? Medan hela den stora kolesterolcirkusen i åratal varit i full gång, har denna forskning och dess resultat existerat någonstans i mörkret, av outgrunderliga orsaker dålt för offentligheten.
Den stora kolesterolcirkusen har varit en ytterst lönsam affär för vissa isolerade dominanta industriella och farmaceutiska grupper.
Många har påpekat det inkonsekventa i kolesterolmyten, myten har efterhand krakelerat rätt kraftigt, och de stora revorna i dess fundament blir allt mer synliga.
En dansk läkare, Uffe Ravnskov, har gjort en mycket noggrann, kritisk analys av detta fundament - nämligen de stora undersökningar som underbyggde teorin - och inte funnit dem hållbara. Hans bok i ämnet har kommit ut på svenska och amerikanska. Han är inte ensam: Talrika undersökningar av klart definierade folkgrupper med klart definierade kostmönster motsäger kolesterolteorin.
Härtill ska dessutom läggas alla de fall av atheroskleros och hjärtdöd, där "orsaken" - huvudskurken kolesterol - alls inte kunnat spåras i den sjukdomsdrabbade organismen! I gengäld fann man en abnorm ansamling av homocystein.
Det finns alltså goda grunder att lära sig ordet med de 9 stavelserna. Eller kanske blir förkortningen HHCE - liksom AIDS och HIV - allmänt accepterad? Det sker ju ofta, när medierna börjar koka.
Ordlista:
Atheroskleros = åderförkalkning.
Nutrient = näringsbeståndsdel, näringsämne.
Osteoporos = benskörhet.