K-vitamin mot benskörhet och åderförkalkning

K-vitamin "borde starkt övervägas som kosttillskott" till bland annat kvinnor efter övergångsåldern och till diabetiker, vilka har en stor risk för både benskörhet och åderförkalkning. Vitaminet är helt ogiftigt och verkar bekämpa båda dessa tillstånd.
Så låter den rätt kompromisslösa konklusionen av en ny vetenskaplig översikt över K-vitamin, som precis har publicerats i American Journal of Health-System Pharmacy, som är en seriös men inte så känd facktidsskrift.
Trots att tidskriftens lilla fan-skara kommer dock det mycket direkta budskapet om K-vitamin att gå världen runt. Det blev nämligen strax efteråt också offentliggjort i sin helhet av www.medscape.com, världens största fackliga internetsida för läkare. Medscape har milljontals abonnenter världen över.
K-vitamin finns nästan bara i gröna grönsaker, det finns så gott som intet av det i våra andra födovaror. Detta har man förut inte tagit så allvarligt, då man menat att bakterier i tjocktarmen håller oss välförsedda med vitaminet. Men det gör det inte.
Idag rekommenderar man officiellt (i USA) ett intag på 100 mikrogram K-vitamin om dagen, vilket svarar till 75 g grönsallad, grönkål, spinat etc. Så får man nog för att blodet skall koagulera normalt. Se evt. www.vitalraadet.dk/159.0.html
Enligt artikeln är det dock långt ifrån nog att bara säkra koagulationen. Vitaminet är lika viktigt för skelett och pulsådror och en optimal funktion kräver långt mera. I försök med K1- vitamin har man typiskt satsat på 10 ggr. så mycket (1000 mikrogram om dagen), vilket man lugnt kan öka till utan biverkningar. Det har inte ens varit tal om biverkningar då man använt 45 000 mikrogram om dagen- dvs. 4-500 ggr. det rekommenderade- i upp till flera år.
K-vitamin har som uppgift att sätta bestämda proteiner i stånd till att binda kalk. Det föregår genom att vitaminet häftar en svag syra (karboxylgrupp) på proteinet, som sedan fungerar som en transportör som snappar åt sig kalket och flyttar det dit i kroppen som det behövs. Proteinet det rör sig om i skelettet heter osteocalcin och blidas under medverkan av D-vitamin. Med hjälp av en karboxylgrupp kan osteocalcin uppta kalk från blodet och placera det i skelettet. I Japan har man länge använt K-vitamin mot benskörhet.
I förkalkade ådror, till exempel hjärtats kranskärl, sker det motsatta. Man förmodar, att K-vitamin här hindrar att det avlagras kalk genom att försörja ett annat bestämt protein med samma syra. Fattas detta protein, eller om det är ur funktion eller oemottagligt för syran, förkalkar kärlen snabbt. Detta har visats i djurförök. Normalt tar "transportören" bort kalket från kärlen så att det inte bildas avlagringar.
Det är en ganska revolutionerande teori att det finns ett protein som hindrar åderförkalkning och att allt som skall till för att bilda det är K-vitamin. Men teorin stöttas starkt från holländsk sida. I ett treårigt försök med äldre kvinnor, baserat på lottdragning, fick hälften 1000 mikrogram K1-vitamin om dagen medan resterande hälft ovetande fick placebo (sockerpiller).
Före och efter de tre åren mätte man stelheten i kvinnornas halspulsådror som ett uttryck för graden av åderförkalkning. Efter de tre åren var stelheten oändrad hos kvinnorna som fått K-vitamin, medan halspulsådrorna hos placebogruppen hade blivit i genomsnitt 8% stelare.
Det märkliga fenomenet att kalk med åldern tenderar att försvinna från skelettet, medan det upphopas i ådrorna kallas "förkalkningsparadoxen". Åldrande är utan tvivelen del av förklaringen medan brist på K-vitamin sannolikt är en annan och paradoxen kan helt klart vara värd att övervägas.
NB. Om man får starkt blodförtunnande medicin som Marevan, måste man desvärre glömma allt vad gäller K-vitamintillskott. Varje enkelt tillskott ödelägger behandlingen och kan vara livsfarligt.
Referenser:
1. Adams J, Pepping J. Vitamin K in the treatment and prevention of osteoporosis and arterial calcification. Am J Health-Syst Pharm 2005;62:1574-81.
2. Braam LA et al. Beneficial effects of vitamin D and K on the elastic properties of the vessel wall in postmenopausal women: A follow up study. Thromb Haemosta. 2004;91:373-80.
Länkar:
http://www.ajhp.org
http://www.blackwellpublishing.com/journal.asp?ref=1538-7933
http://www.iom.dk