Kanske har någon hört talas om den rosade amerikanska HOPE-undersökningen från 2000. Den skulle visa att naturligt E-vitamin varken gör från eller till för människor med åderförkalkning. Det var ju förbluffande, och därmed kunde ämnet för så vitt vara utdebatterat
Sådant gick det inte. HOPE, som varade 4,5 år och omfattade 9.000 deltagare, blev förlängt 2,5 år. Man ville vara helt säker, sade man. I uppföljningen, som kallas HOPE-TOO, deltog endast ca 4.000. Några ville inte vara med, andra var döda, och åter andra ville endast undersökas - men inte ta piller.
Halvdelen fick dagligen 400 enheter naturligt E-vitamin (alfa-tokoferol), medan resten fick "fuskpiller". Att de var svårt åderförkalkade är säkert: Varannan hade haft blodproppar i hjärtat, lika många hade angina pectoris (kranspulsåderförkalkning), och mer än var tredje hade sockersjuka.
De inledande HOPE-försöken visade att E-vitamin varken gav mer eller mindre cancer, flera eller färre hjärtanfall, slaganfall, dödsfall eller något annat. Samma resultat fick man med HOPE-TOO, dock med ett enstaka tillägg: De som fick E-vitamin, fick en aning oftare hjärtsvikt, alltså försvagad hjärt-pumpfunktion.
Skillnaden var så liten, att den klart kan vara en tillfällighet, även om den var statistiskt säker. Författarna använder ändå läget till att starkt varna mot kosttillskott. Men de kunde lika väl ha haft anledning till att rekommendera dem. De fann nämnligen också att E-vitamin skyddar mot lungcancer!
Detta fynd, som alltså också var statisktiskt säkert, avvisar de dock som ett "fel". Detta sker i en hel spaltlång övervägning, vari det hänvisas till försök med betakaroten, och som bekant är något helt annat.
Inga kläder på
Men det är en långt allvarligare överraskning, som helt överskuggar denna tendensiösa hållning: Under hela försöket hade deltagarna inte mer E-vitamin i blodet (serum) än alla andra människor, som inte tar tillskott. Genomsnittsvärdet var på 17,6 mmol/l. Normalvärdet är 12-42. Trots E-vitamin fick de alltså endast med nöd och näppe täckt deras minimala behov.
Innan försöket hade de ganska säkert ännu lägre värden, i genomsnitt 10 mmol/l. Det stämmer ju med att de var allvarligt sjuka, överviktiga hjärtpatienter, som håller sig till mager kost. Fettfattig kost saknar E-vitamin
Här är nog också förklaringen på de låga blodvärdena. E-vitamin kan endast upptas från tarmen i sällskap med fett. Tar man det tillsammans med fettfattig mat, kan man nästan lika väl låta bli, även när man tar 20-40 gånger det rekommenderade, som här.
Man minns kejsarens nya kläder. HOPE-TOO har inga kläder på. Man hävdar att undersöka verkan av megadoser av E-vitamin, men deltagarna får det endast till synes.
Märkvärdigt nog har ingen påvisat detta närmast komiska fel förr.
Icke desto mindre måste man förundras över att författarna själva, som på köpet framsätter utförliga förklaringar på deras "fynd", inte har sett felen. Vet de ingenting om E-vitamin? Kan det tänkas vara, att de inte känner till normalvärderna för E-vitamin i blodet?
Ok ja. Det är många exempel på både ovetskap och ytlighet i forskning. Man behöver inte gå längre än till den officiella kommentaren i samma nummer av JAMA, som anbringade HOPE-TOO. Här ansluter sig läkaren Greg Brown till undersökningens konklusioner.
Han förestod en motsvarande undersökning från 2001. Den skulle visa, om antioxidanter motverkar förkalkning i hjärtats kranspulsådror. Brown konkluderade att det gör de inte. Och dock visade hans tal svart på vitt, att de med statistisk säkerhet halverar den hastighet varmed kranspulsådrorna förkalkar!
Referencer:
- The HOPE and HOPE-TOO Trial Investigators. Effects of long-term vitamin E supplementation on cardiovascular events and cancer. JAMA 2005;293:1338-47.
- B Greg Brown. Is there any hope for vitamin E? JAMA 2005;293:1387-90.
- Greg Brown et al. Simvastatin and niacin, antioxidant vitamins, or the combination for the prevention of coronary disease. N Engl J Med 2001;345:1583-92.
