Kvicksilver och amalgam

Kvivksilver är en metall även om den är i flytande form. Rent kvicksilver uppnår först fast form vid minus 39 grader celcius, men detta upptäckte man först på 1700-talet. De gamla romarna kallade ämnet för hydragyrum, som betyder vattensilver. En kvarleva från den tiden är bevarat i den kemiska förkortningen Hg. De medeltida alkemisterna kallade ämnet mercurius efter gudarnas budbärare Merkur. Metallen är också giftig. Kvicksilver avgiver damp även vid rumstemperatur.
Kvicksilver ( Hg) omtalas av Hipokrates och sedan regelmässigt upp genom historien. Den galna hatmakaren i Alice i Underlandet är kvicksilverskadad och därför - galen! Med andra ord: Man har vetat länge att kvicksilverförgiftning ger mentala åkommor - och många andra övriga skador.
På senare tid har uttalandena om kvicksilver emellertid varit förvirrande och motsägelsefulla, i varje fall när det gäller kvicksilver från amalgamfyllningar.
En frustrerad läkare beslöt sig för att genomgå vår tids officiella läkar- tandläkar- ortodoxa litteratur om ämnet och de etablerade vetenskapliga konklusionerna. Litteraturen dokumenterade allvaret av problemet - kvicksilver i havets alger som äts av fisk och förs uppåt i näringskedjan för att slutligen hamna på våra tallrikar. Kvicksilver i vårt brödkorn och i våra andra grödor, dels från kornbetsning, dels från kvicksilverhaltiga besprutnigsgifter hamnar på samma tallrik. Vi inandas också kvicksilvret. Batterier, termometrar och annan utrustning som bränns som avfall tillför atmosfären väsentliga mängder kvicksilver, men det gör även koleldning och krematorier. Från de sistnämnda kommer kvicksilvret ångande ut från de dödas tandfyllningar!
Och här kommer det egendomliga med dessa tidigare nämnda nutida konklusioner med hänsyn till detta ämne. Kvicksilver är otroligt farligt praktiskt taget överallt och i vilken form som helst. Det enda stället där det, enligt nutida experter, är ofarligt att förvara det är - i tänderna!
Det kan man ju bli förvånad över. Men man kan också notera att utanför de etablerade experters rader, utanför den officiella forskningen och det officiella sjukhusväsendet och byråkratin ja därute finns det andra uppfattningar, både bland lärda och lekmän och speciellt bland de många som har upplevt att vara förgiftade av sina amalgamfyllningar, men blivitfria från dem, och med dem mer eller mindre befriade från en lång rad åkommor , inte minst mentala sådana.
Tandamalgam är en förening av först och främst av silver, men också tenn och koppar och ca 50% kvicksilver. Det är mjukt som deg vid insättning men stelnar och blir hårt.
Omkring 1830 började man att använda amalgam till att fylla tänder. Redan de följande åren märkte man många av de skadliga effekterna, speciellt på nervsystemet. Ändå blev amalgam accepterat av praktiskt taget alla tandläkare och deras patienter.
I motsatas till vad man tidigare hävdat, har man emellertid i våra dagar vid en lång rad underssökningar kunnat visa att det giftiga kvicksilvret inte är fast bundet i amalgamen, men hela tiden avges till den kringliggande väven, speciellt vid intag av varma och/eller syrliga drycker eller födoämnen, och vid tuggning.
De mängder som avges kan verka små. De mäts i mikrogram (mkg). På grund av ämnets höga gifthalt är dessa mängder emellertid mer än tillräckliga för att orsaka allvarliga skador.
Man har beräknat att tex en genomsnittsdansk intar 2 - 3 mkg dagligen. Men en dansk med 15 amalgamfyllningar avsöndrar i genomsnitt 90 mkg dagligen!
Var kommer de 87 - 88 mkg ifrån? Det skulle kunna komma från tandfyllningarna!
Amalgamförgiftning och kvicksilverförgiftning kan ge många olika slags åkommor. De mentala kan vara depression, ångest, koncentrationssvårigheter, dåligt minne, trötthet, huvudvärk, yrsel och kväljningar.
Dessa symptom är tillräckliga för att man inom den läkarortodoxa regin ( den där man inte erkänner existensen av amalgamförgiftning ) kan bli feldiagnostiserad som en mentalpatient och utsätts för den konvetionella medicinförgiftningen som dessa patienter ofta råkar ut för.
Då amalgamförgiftningen självklart inte stoppas av nervmedicin, kan patienten fortfarande utveckla flera av dessa fysiska åkommor: försvagat immunförsvar, led- och muskelsmärtor, högt blodtryck, hjärtproblem, vatten i kroppen, epilepsi, paradentose, bihåleinflammation, njursvikt och leveråkommor, matsmältningsproblem som tjocktarmsinflammation med svåra blödningar och allergier.
Patienter kan få kraftig spottbildning, tappa flera tänder och får kanska muskelkramper. Om tndköttet har en blå rand kan det vara tecken på kvicksilverförgiftning. En självlysande arcus senilis i regnbågshinnan är också an indikation.
Andra symptom på kvicksilverförgiftning kan vare kräkningar, gråaktig färg i mun och hals, blodig diarré, senare sårbildningar, ånga ger luftvägsproblem och njurproblem. Kronisk förgiftning kan ge Parkinsons sjukdom, muskelsvikt, hudinflammation, blodbrist, hjärnskada som leder till ytterligare mentala problem, eftersom metylkvicksilver (från fisk eller betsat korn) leder till nervdegeneration med sviktande känsel, kromosomskador och födelsesskador i de kommande generationerna.
Man har visat på att det finns förbindelse mellan amalgamförgiftning och sjukdomar som cancer, leukemi, disseminerad skleros, fibromyalgi, Alzheimers och Parkinssons sjukdom och många andra moderna civilisationssjukdomar. Historiens första beskrivna fall av disseminerad skleros följde bara några få år efter att man infört amalgambehandlingen.
Hur vet man om ens åkommor beror på amalgamförgiftning?
Det finns en rad diagnostiska metoder. Håranalys är en av de viktigaste. Kvicksilver - och alla andra grundämnen - avsöndras bla genom håret, och en analys kan ge en rätt pålitlig bild, speciellt av patientens tungmetallbelastning. Blodanalys, urinanalys och kvicksilverförångning är andra metoder som kanske inte separat men samlat kan ge en ganska klar bild.
Dessa analyser skall göras av antingen en specialutbildad tandläkare som har lärt sig amalgamsaneringens ädla konst eller av en ortomolykylärt arbetade läkare.
Ovanpå allt detta ska patienten själv göra några överväganden. Alla dessa analyser kostar pengar likaså behandlingen och kosttillskotten som är en oumbärlig del av programmet.
Om man har många amalgamförgiftningar och en lång sjuklista bakom sig med resultatlösa behandlingar, så ska man kanske satsa på en behandling - oavsett vad den kostar!
Det har nämligen aldrig skadat någon att få en ordentligt genomförd amalgamsanering, tvärtom!
Behandlingen är allstå alltid bra medan diagnosen alltid är osäker. Analyserna kan visa negativt men patienten kan ändå vara drabbad av förgiftning.
Vissa analyser är emellertid helt nödvändiga för att korrekt kunna styra saneringsförloppet och för att kunna ha en markör för att mäta resultaten av behandlingen. Detta gäller den galvanistiska mätningen som avgör i vilken ordningsföljd man ska sanera fyllningarna. Detta förhållande är mycket väsentligt. Detta gäller också blodproverna som visar graden av förbättring medan beandlingen pågår, i realiteten genom att immunförsvarsreaktionen i den samlade blodbilden, styrks.
En mycket viktig del av amalgamsaneringen och för övrigt all sanering för tungmetallförgiftning, är näring och inte att förglömma kosttillskott. Betydelsen av detta kan inte nog understrykas, speciellt då det ofta är på denna punkt programmet sviks så att de optimala resultaten uteblir.
Utöver att säkra en sund kostplanering med uteslutning av alla gängse stimuli (föutom alkohol när det är klinisk indikation för detta i behandlingen) bör man följa ett kosttillskottsprogram baserat på höga men balanserade doser ev samtliga nutrienter, dvs vitaminer, mineraler, fria aminosyror, fleromättade fettsyror och co-enzym Q-10.
Särskilt bör man prioritera selén som binder kvicksilvret i en oupplöslig förening som förs ut ur kroppen. C-vitamin i megadoser är viktigt. Kalcium avbalanserat med magnesium är normalt viktigt, men man bör undvika kalcium och dolomit-tillskott samt kalciumhaltiga matvaror, så som ost och mjölkprodukter, då inaktivt kalcium hindrar kvicksilcret att lämna kroppen.
Aminosyrorna metionin, cystein och glutation tar bort tungmetallar, reparerar cellskador och stärker immunförsvaret. De nämnda aminosyrorna skall ges som kosttillskott mellan måltiderna men finns också i lök och vitlök, som bör vara en stor del av kosten. Alger som kelp, rödalger, grönalger och klorella binder tungmetaller och bör tas som kosttillslott.
EDTA-chelering är en infusionsbehandling som görs av vissa specialutbildade läkare i regel med hänblick på att lindra hjärt/blodomloppsåkommor. Men denna behandling avlägsnar också betydliga mängder tungmetaller från kroppen.
Detsamma gör den klassiska homeopatiska behandlingen där man med högpotenserade kvicksilverpreparat provocerar kvicksilvret att lämna kroppen. Det kan inte rekommenderas att använda denna metod under själva amalgamsaneringen, utan först i den efterföljande reningsfasen och alltid bara under uppsyn av en erfaren homeopat.
En stor del av diskussionen omkring amalgam handlar om alternativ. Hur säkra är dessa? Här påstår kritiker speciellt, att de alternativa plastmaterialen inte är försvarligt genomprövade, att de lätt går sönder eller slits - och leder till mer och mer tandläkararbete, vilket är nedbrytande för tandsättet - och att plastmaterialen ger kroppen pseudo-hormoner, som kan medföra cancer och andra sjukdomar.
Då kvicksilver av många forskare räknas som det potentiellt värsta tungmetallgift man kan utsättas för så kunde man, för att sätta saker i perspektiv, med en viss rätt hävda att allt annat än kvicksilver var att föredra att ha i munnen.
Men ytterligare kan man motgå dessa påstånd genom att hänvisa till att platsfyllningar har existerat i årtionden och att materielet har visat sig brotts- och slitstarkt. Påståendet att plastfyllningar avger pseudo-hormoner till kroppen har också avvisats av ledande forskare inom detta fält.