Låt oss få ODR i stället för RDI och RDA.

Rapporten verkar negligera att den kost vi kan köpa ofta är så misshandlad och urlakad att den inte bara saknar helt basala spårämnen, det till och med bidrar aktivt til förorening av kroppen med besprutningsmedelsrester, medicinrester och tungmetaller. Denna förorening orsakar i sig ett ökat behov av de vitaminer, mineraler och spårämnen, som kallas antioxidanter. Därtill kommer att det är nödvändigt att ersätta bristen på dessa ämnen i den såkallade "varierade kosten".
Med tanke på att alla inte äter en varierad kost, kan man väl sträcka sig till ett råd om ett dagligt vitaminpiller, som innehåller 100% av det Rekommenderade Dagliga Intag (RDI).
RDI grundar sig i huvudsak på det amerikanska RDA (Recommended Daily Allowances) från 1940. Då var den amerikanska hälsostyrelsen FDA (Food and Drug Administration) osäker vad gäller de olika vitaminerna och mineralerna, och önskade fasta värden som man kunde rekommendera befolkningen.
FDA gjorde detta genom att sända ut ett blankt papper till de stora matvaruproducenternas laboratorier, och be dem skriva ner deras värdering av kroppens dagliga behov av tillskott av vitaminer och mineraler.
FDA fick tillbaks alla dessa papper med de olika laboratoriernas förslag till vitamintillskott, och FDA skapade härefter RDA genom att räkan ut genomsnittet av alla de inkomna förslagen.
Denna historia stammar från en tidigare anställd hos FDA, och om den är sann kan vi konstatera att det ligger ett mycket seriöst forskningsarbete bakom estimeringen av dessa värden. I mer framsynta forskarkretsar översattes RDA då även som: "Rats, Drugs and Assumptions", assocerat till FDAs "förkärlek" för djurförsök och medicin, och att RDA vilar på rena antagelser.
De flesta andra länder följde emellertid snabbt dessa rekommendationer, och således har vi i Danmark fått "ADT", och i Sverige "RDI".
Taget detta i betraktning är det intressant att ADT i dag står som den auktoritära sanningen, med värden som är så låga att de med nör och näppe håller oss fria från skörbjugg och beri-beri.
Inget under att ADT efterhanden blev gjort till åtlöje. Dessa fixerade ADT-värden ger befolkningen den uppfattningen att dessa behov är generella. Det öppnas inte för någon möjlighet till individuella skillnader i behov eller förmåga att uppta dessa ämnen. - Och inget kan var mindre galet!
Det råder påtagligt stora individuella skillnader i såväl absorption som behov. Detta har med all tydlighet påvisats genom djurförsök, och det finns inget som berättigar en att tro att det är mindre individualitet hos människor.
"Bland inavlade råttor på identisk kost utsöndrade några 11 ggr mer fosfat i urinen än de övriga. En del verkade behöve 40 ggr mer A-vitamin, och vissa unga marsvin krävde 20 ggr mer C-vitamin än andra." (Biochemical Individuality, prof. J. Williams).
Forskare använder gärna inavlade stammar för att sänka de individuella skillnaderna till ett minimum, men trots det utvisar de betydliga biokemiska skillnader.
"RDI kan inte användas för att definera behovet av nutrienter. Förklaringen ligger i den mycket stora variationen i det individuella näringsbehovet". (Prof. Arlin: The Science of Nutrition)
"Tillsynes likartade människor kan uppvisa kemiska variationer från milda, mätbara (25-50 %), till enorma skillnader (500 - 1000 % eller mer)." (Dr.H.Rosenberg: Stora läkarboken om vitaminterapi).
Efterhand som forskningsresultaten hopar sig, måste till och med de mest ortodoxa motståndarna till kosttillskott erkänna att man inte bara är tvungen att uppjustera ADT, utan kraftigt öka doserna av enskiljda vitaminer och mineraler som har en imponerande sjukdomsförebyggande effekt, som till exempel E-vitamin, selén, folinsyra och C-vitamin:
Vi såg i Lancet förra året (1999) en studie på E-vitamin, som visade en 75% reduktion i antalet blodproppar i hjärtat, och en 50% reduktion i hjärt/kärl dödlighet vid intag av 4-800 IU. - ADT är 15 IU.
Nyligen publicerades i JAMA en kontrollerad undersökning som visar en 50% reduktion av cancerdödsfall jämfört med placebo, vid intag av 200 mg selén per dag. (JAMA 25/12-96). - ADT är 50 mg.
Upprepade studier genom en 12-årsperiod visade att man kunde reducera förekomsten av ryggmärgsbrock hos nyfödda med 72%, om deras mödrar hade fått folinsyratillskott på 0,4 mg per dag under graviditeten. (Can.Med. assoc.J. 1993). - ADT är 0,1 mg.
Vi människor har gemensamt med apor och marsvin att vi inte själva kan producera C-vitamin. Alla andra djur kan det. En vanlig gris producerar ca. 10 gram per dygn, och under stress fleredubblas denna egenproduktion. Den dubbla nobelpristagaren Linus Pauling rekommenderade att vi intar 5 gram per dag, och i utsatta situationer, t.ex. vid överhängande infektion, 10-15 g per dag.
Litteraturen har en lång rad forskningsresultat som samstämmigt visar att intag av mindre än 65 mg C-vitamin per dag medför en betydligt ökad risk för cancer. Varför är ADT då bara 60 mg ?
Det är också intressant att FDA rekommenderar 55 mg/kg kroppsvikt per dygn -för apor.
Det motsvarar 3-4 gram C-vitamin per dag för människor - och inte 0,06 gram, som ADT anger.
Om vi föreställde oss att vi genom kosten kunde inta ADT, så skulle det alltså fortfarande inte vara tillräckligt fö att kunna uppnå ovan nämnda sjukdomsförebyggande effekt.
Med det i minnet är det ju betryckande att vi inte ens har en chance att täcka ADT genom "en varierad kost". En av våra mest seriösa kostexperter, dr.techn. Lars Okholm, har för länge sen påvisat att även om vi rättar oss punktligt efter "matpyramiden", så skulle vi komma att lida brist på vitamin D och B6, Folinsyra, Zink, Krom, Selén och Jod, - blott för att uppnå ADT-värdet.
Våra livsmedel förlorar de flesta av näringsämnena redan i den så kallade "förädlingsprocessen" från råvaror till de ibland fullständigt urlakade produkter vi köper i snabbköpet.
Även förvaringen av våra livsmedel sänker näringsinnehållet betydligt. Både C- och E-vitamin förstörs i stor utsträckning vid djupfrysning. Även mineraler går förlorade eftersom t.ex. grönsaker ångas innan de fryses, men också därför att kristallbildningar skadar cellväggarna när de tinas, varvid de vattenlösliga mineralerna rinner ut. Så försvinner ca. en tredjedel av både kalciumet och magnesiumet. En stor del av de mineraler som finns kvar häller vi därefter ut med kokvattnet.
Vi bör dra minst två viktiga slutsatser:
- För det första finns det inte tillräckligt ens med helt nödvändiga vitaminer, mineraler och spårämnen i "en varierad kost".
- För det andra skulle vi kunna sänka förekomsten av svåra, livshotande sjukdomar, som plågar samhället och dess bedborgare, genom att helt enkelt inta vissa vitaminer, mineraler och spårämnen i väsentligt högre doser än i ADT.
Jag vill därför appellera till att det arbetas målriktat mot en Optimal Daglig Rekommendation (ODR), som kan tillfredsställa dessa behov, och som kan justeras efterhand som vår kunskap ökas och konsolideras.
Det är på tiden att RDA och RDI hälls ut med kokvattnet och ersätts med ODR.
Claus Hancke är läkare.