Är liponsyra framtidens läkemedel? Det är det flera som menar. En av värledns främsta experter inom området antioxidanter, Lester Packer från University of South California, framhäver liponsyra som den ideella antioxidanten och i en ny översiktsartikel gör polska forskare ett försiktigt uttalande i samma rikting.
"Ur terapeutisk synvinkel är endast få naturliga antioxidanter ideella", säger Packer. "En ideell antioxidant måste uppfylla flera krav. Den skall kunna upptas från tarmen, förekomma i användbar form i cellerna och ha flera antioxidativa verkningar (inklusive växelverkan med andra antioxidanter) både i cellmenbran och i organismens vattenfas. Dessutom måste den vara helt ogiftig. Liponsyra är unik bland antioxidanter för att den uppfyller alla dessa krav. Den är potentiellt ett mycket effektivt läkemedel i en rad situationer där fria syreradikaler är inblandade", menar han.
Liponsyra är en liten svalvehaltig fettsyra. Den upptäcktes 1950, men de speciella antioxidativa egenskaperna fick först upp ögonen för på 1980-talet. Det är en mycket stark antioxidant, väsentligt starkare än C-vitamin. Dessutom är den både blandbar med fettämnen och vattenupplöslig, vilket betyder att den kan tränga in och verka överallt, inne i och utanför cellerna. När andra antioxidanter, till exempel C- och E-vitamin har förbrukats, kan de "återuppladdas" av liponsyra och sedan återanvändas. Liponsyran är dessutom nödvändig för cellernas energibildning. Under en period upphöjdes liponsyrans egenskaper så mycket att man såg den som ett vitamin. Men efter försök där försöksdjur uppenbarligen kunde undvara den utan att ta skada, ändrade man mening.
Diabetes och nervskador
Frågan är så om det finns någon mening med att ta ett tillskott. De polska forskarna genomgår i översikten delar av - den ännu begränsade - kunskapen. Liponsyra är kanske speciellt intressant för diabetiker. Försök på djur med typ-2 diabetes-liknande sockersjuka har visat en stark förbättring av sockersjukan, med sänkt blodsokker och ett bättre utnyttjande av kroppens eget insulin. I flera av försöken har det visat sig att liponsyra förbättrar nervfunktionen hos diabetiker med nervinflammation.
Nog så intressant är att liponsyra kanske är ett verksamt vapen i kampen mot de direkta proteinskador som framkallas av förhöjt blodsocker. I en process som kallas glykering ändrar proteinerna karaktär på ett sätt som leder tankarna till ett ägg som kokas. Glykering är antagligen en väsentlig de av förklaringen på diabetikers tendens till att få grå starr, där linsen i ögat blir oklar. I djurförsök motverkas detta av liponsyra.
Denna skenbara nervbeskyddande egenskap har lett till försök till behandling av Alzeimer. I två försök fann man att sjukdommen bromsades, men försöken är bara provisoriska. Det samma gäller försök med Parkinsons sjukdom.
Hjälper liponsyra mot cancer? De polska författarna är osäkra. Deras vävsförsök tyder på att små doser främmar växten, medan stora doser hämmar densamme. Vågar man påstå, att detta talar för ett tillskott? De små doserna bildar själva.
I den medicinska databasen Medline finner man drygt 1 000 artiklar om liponsyra. Forskningen är i ämnet är ännu i sin barndom. Å andra sidan ger en sökning på Google långt över två miljoner träffar (sök på "lipoic acid").
Som ett resultat av detta finns liponsyra att köpa som tillskott världen över, som medel mot åldrande, nerv-och leverskador med mera. Det är dock förbjudet att sälja i Danmark, men tillåtet i övriga Norden.
Referenser:
Bilska A et al. Lipoic acid - the drug of the future? Pharmacological Review 2005;57:570-77.
