Enligt två speciella undersökningar har man kommit till den slutsatsen att tillskott av betakaroten är skadligt för rökare. Flera senare analyser har dock legat som grund till att man kunnat fastslå att både cancerfrekvens och cancerdödlighet hänger ihop med kroppens nivå av betakaroten. Ju högre nivå av betakaroten som intogs via kost i början av undersökningarna, desto färre cancerfall stötte man på under den tiden dehär försöken försiggick. Ett flertal laboratorie- och djurförsök har sedermera påvisat att betakaroten kan hämma tumörcellväxt och cancerutveckling. (1), (14) och (15).
Inga kända biokemiska mekanismer har visat att betakaroten skulle kunna medföra några biverkningar. Inte heller djurförsök har visat att betakaroten skulle ha några skadliga konsekvenser för människor. All information som är tillgänglig idag, tyder på att det är högst osannolikt att betakaroten skulle ha någon negativ verkan. Detta data talar alltså emot de två omdiskuterade undersökningarnas resultat: det att betakaroten skulle vara skadligt. Det måste bero på att fel begåtts under undersökningarnas gång och/eller att feltolkningar skett under dessa.
De två omtalade undersökningarna om betakaroten är:
1. The Alpha-Tocopherol, Betakaroten Cancer Prevention Study (kallat ATBC) samt
2. The Beta Carotene and Retinol Efficacy Trial (kallat CARET)
ATBC-försöket försiggick i Finland under en fem till åtta års period (i genomsnitt 6 år). Syftet med den var att undersöka betakarotenets och E-vitaminets verkan på manliga finska rökare. Undersökningen offentliggjordes av National Cancer Institute (NCI) i USA år 1994 med den slutsatsen, att betakaroten kunde öka risken för utvecklandet av cancer hos rökare (2).
Undersökningen hade dock en hel del brister och fel, något som tyvärr också har orsakat diverse feltolkningar av den. Dess slutsats, att betakaroten är skadligt för rökare, har sedermera blivit tillbakavisat av många forskare. Kritiken av undersökningen har inte omdiskuterats i media, varför många inte har kännedom om den och fortsättningsvis är övertygade om att det är farligt för rökare att inta betakaroten.
I ATBC-undersökningen ingick 29.133 manliga rökare i åldern 50-69. Alla av dem hade rökt ett paket cigaretter om dagen under en tid på 35,9 år i genomsnitt. Försökspersonerna indelades i fyra grupper: Grupp 1 fick 50 mg E-vitamin dagligen, grupp 2 fick 20 mg betakaroten dagligen , grupp 3 fick både E-vitamin och betakaroten, medan man lät grupp 4 tro att de fick någon slags medicin som egentligen var ett placebo.
ATBC-undersökningens resultat:
- Av de 876 nya lungcancerfallen kunde man inte märka någon minskning av lungcancer hos dem som hade fått endast E-vitamin.
- Hos dem som fick cancer och åt betakaroten, kunde man märka en 18% ökning av lungcancer.
- Hos dem som både fick betakaroten och E-vitamin kunde man varken märka en ökning eller minskning av lungcancer.
- Utöver de här insikterna kom man också fram till andra intressanta resultat i undersökningen: Hos de män som fick ett tillskott av E-vitamin fann man 34% färre fall av prostatacacer och 16% färre fall av tjocktarmscancer. Undersökningen visade också att de rökare som intog betakaroten också hade mindre risk att få hjärnblödning. (Dietary intake of betakarotene inversely associated with the risk of cerebral infarction, Stroke, 2000; 31:2301-2306). Folk känner inte till dessa goda effekter som betakaroten kan ha eftersom de inte har blivit omtalade i media i lika hög grad som dess negativa effekter.
Av den andra undersökningen, CARET, kunde man dra rätt så likadana slutsatser som av den tidigare ATBC-undersökningen (3). Här värderade man vilken effekt 30 mg betakaroten och 25.000 A-vitamin IE (retinyl palmitat) hade på 18.314 män och kvinnor jämfört med ett placebo. 22% av försökspersonerna hade tidigare varit utsatta för asbest, 39% var före detta rökare och 60% utgjordes av rökare. Undersökningen slutfördes efter fyra år; två år tidigare än vad från början var planerat, då ökningen av lungcancer var 28% högre än i placebogruppen.
En tredje undersökning, Physicians Health Study (kallat PHS) pågick under en period på 12 år och omfattade 22.071 läkare. Dessa intog 50 mg syntetiskt betakaroten varannan dag och 235 mg aspirin, skilt för sig och i kombination. Denhär undersökningen tydde inte på någon som helst ökning av cancerdödsfall efter intagande av betakaroten. Antalet rökare i den här läkargruppen var färre än hos befolkningen generellt. Andelen ex-rökare var i gengäld 39% (4).
Forskare har sedermera upptagit ATBC- och CARET-undersökningarna till ny, kritisk eftervärdering och påpekat följande:
1. I samtliga undersökningar har man inte gjort någon screening för tidiga stadier av cancer vid undersökningens start. Fall av icke-diagnostiserad cancer kunde vara sannolikt hos en grupp människor, som varit storrökare i så pass många år.
2. Under försök som berör långtidsrökare, är det viktigt att komma ihåg att det tar 20-30 år för lungcancer att utveckla sig. Författaren till den omdiskuterade ATBC-undersökningen har själv erkänt att det är osannolikt att ett intag av 20 mg betakaroten dagligen skulle kunna ha någon som helst beskyddande verkan mot lungcancer hos rökare under en så kort period som 6 år; denhär perioden kan vara alltför kort för att kunna hämma utvecklingen av cancer som ofta är resultatet av att ha blivit utsatt för cigarettrök och andra karcinogener under en hel livstid. Teorierna från ATBC- och CARET-undersökningarna om att betakaroten verkar som ett co-karcinogen har blivit kritiserade bl.a. därför att rökarna hade rökt i många år (i genomsnitt ett paket dagligen i 36 år) innan undersökningens startade. En cancertumörs kritiska start- och utvecklingsfaser, som antioxidanter har visat sig kunna hämma, kan redan ha passerats vid början av dessa försök.
3. I alla tre undersökningarna - ATBC, PHS och CARET - där rökning var som mest förekommande, stod den slutgiltiga cancerdödligheten och frekvensen i ett motsatt förhållande till betakarotennivån uppmätt i kroppen. Ju högre betakarotennivå som intagits under undersökningens start desto färre var cancerfallen. (1), (14) och (15).
4. År 1986 offentliggjordes en undersökning i The New England Journal of Medicine som visade att finska personer som hade en hög nivå av E-vitamin och /eller betakaroten i blodet var utsatta för en klart mindre risk att utveckla lungcancer än andra. I den ovandstående undersökningen från ATBC hade man uteslutit personer med tillräckliga mängder E-vitamin och betakaroten i blodet; försökspersonerna var alltså alla män som var mycket utsatta för risken att utveckla lungcancer (bl.a. p.g.a. osunda kostvanor och storrökning), något som tyvärr ytterligare förvrängt betydelsen av god livsnäring med hänsyn till förebyggande av cancer.
5. De vetenskapliga tidsskrifterna The British Medical Journal och American Journal of Clinical Nutrition har skrivit att Finland är ett av de mest olämpliga länderna i världen för att utföra undersökningar om cancer och näring eftersom rökare i Finland hör till den befolkningsgruppen som har ett av världens största alkoholbruk. Detta är väsentligt, eftersom just alkohol stör kroppens upptagning och utnyttjande av betakaroten och E-vitamin.
6. Den finska befolkningen är känd för att vara atypisk och därmed inte representativ i undersökningssammanhang med epidemiologiska sjukdomar. Världshälsoorganisationen WHO kallar detta fenomen för "den finska faktorn" som eventuellt kan vara genetiskt betingad. Man kan därför inte dra några användbara allmänna slutsatser utgående från en sådan befolkning.
7. Forskare har funnit en större förekomst av övriga cancerformer i Finland. De menar att det stora radioaktiva avfallet från Tjernobyl-olyckan kan utgöra en av orsakerna till detta.
8. I många år har forskare försökt förklara vad det kan bero på att Finland har en större förekomst av lungcancer än dess grannländer, t.ex. Norge. Man tror inte att så här stora skillnaderna enbart kan bero på rökning.
9. Försök där man givit betakaroten som ett enskilt ämne (monoterapi) - som i ATBC- och CARET-undersökningarna - är olämpliga för att visa detta vitaminämnes förebyggande egenskaper. För att vitaminer och mineraler skall uppnå sin verkan måste de samarbeta i en lång kedjeraktion. Och för att förstå ett näringsämnes inverkan på kroppen bör man känna till vilka andra ämnen det i sin växelverkan är beroende av. Därför kan man inte dra några vetenskapliga slutsatser utgående från sådana undersökningar som är baserade på endast ett ämne. En liknande undersökning i Kina (1993;85: 1483-92) har t.ex. visat att betakaroten skyddar effektivt mot lungcancer hos rökare - då det gavs i kombination med 50 mkg selen dagligen tillsammans med E-vitamin.
10. De försökspersoner i ATBC-undersökningen som hade en ökning av lungcancer på 18%, var redan tidigare utsatta för stor risk att utveckla lungsjukdomar, eftersom de rökte över ett paket cigaretter (20 st) per dag; de var alltså storrökare. Hos dem som rökte mindre än ett paket per dag kunde man inte märka samma ökning av lungcancer.
11. Man använde sig inte av naturligt betakaroten i någon av de tre omtalade undersökningarna - endast syntetiskt - vilket man menar har en betydligt ringare verkan (5).
12. Olika kombinationer av karotener har visat sig vara till nytta i cancerförebyggning (6). Det finns över 600 karotener i naturen av vilka man har funnit ca 50 i kosten. Andra kända karotener är bl.a. alfakaroten, lutein, lykopen och zeaxantin. I de nämnda undersökningarna användes enbart betakaroten.
13. I ATBC-undersökningen har man inte brytt sig om försökspersonernas kostvanor fast det är allmänt känt att olämpliga kostvanor utgör en väsentlig faktor i utvecklingen av cancer.
14. I ATBC-undersökningen använde man sig enbart av 20 mg (33.000 IE) betakaroten, vilket utgör 1/10 av den mängd man normalt rekommenderar till rökare för att förebygga cancer (Cancer Research 1992; 52: 5707-5712).
15. I ATBC-undersökningen använde man sig av endast 50 IE E-vitamin dagligen vilket utgör 1/8-1/40 av den mängd som mer än 20 tidigare undersökningar har visat kunna reducera risken för cancer.
I en helhetsöversikt bör man också lägga vikt vid att den finländska lantbruksjorden innehåller en extremt låg nivå av den essentiella mineralen selen. Det finska folket har alltså faktiskt en av de lägsta selenintagen i världen. Selen har en cancerbeskyddande effekt tillsammans med E-vitamin och det finns bevis för att ett tillräckligt stort intag av selen förstärker E-vitaminers anti-cancerverkan.
Författaren till ATBC-undersökningen har själv erkänt selenets viktiga roll och sagt: "Vid en större undersökning i Kina kunde man märka en betydlig minskning i cancerdödlighet hos människor som dagligen hade tagit ett tillskott på en kombination av betakaroten (15 mg), E-vitamin (30 mg) och selen (50 mkg) under en 5 års tid". Författaren till ATBC-undersökningen har vidare uttalat sig: "Bristen på betakarotens positiva verkan kommer som en överraskning då man iakttar andra betydande epidemiologiska undersökningar som har antytt en lägre förekomst av lungcancer vid aktivare bruk av betakaroten".
Forskare från The National Cancer Institut har känt till selenets cancerförebyggnade verkan sedan 1980. De kände därför också till att den finska maten innehöll en extremt låg nivå av selen. Varför inkluderade man då inte selen i ifrågavarande undersökning?
Endel forskare har försökt förklara den ökade förekomsten av lungcancer i ATBC- och CARET-undersökningarna med att teoretisera över betakarotenets antioxidantverkan i förhållande till cigarettrökens nitrogenoxider, där betakarotenet själv skulle kunna bli omvandlat till en pro-oxidant och därmed också ett cancerframkallande ämne. Flera tungt vägande undersökningar har emellertid bevisat att E-vitamin (tocoferoler - både alfa och gamma) hindrar karotenoiner att bli omvandlade till fria radikaler/prooxidanter (12 och 13). (Det har visat sig att också C-vitamin kan beskydda betakarotenet från oxidering).
Flera undersökningar är nödvändiga för att kunna få full förståelse för betakarotenets verkan. Flera andra försök är på kommande eller pågår som bäst och skall hjälpa till att reda ut den förvirring som har uppstått kring betakaroten efter ATBC- och CARET-undersökningarna:
1. Ett nytt försök med över 40.000 friska kvinnor som tar betakaroten och E-vitamin eller aspirin och placebo.
2. Ett försök med 18.000 män för att testa betakarotenets effekt på rökare och icke-rökare.
3. Ett försök med 22.000 manliga läkare som redan har visat att betakaroten reducerar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, vilket kommer att användas som grund för att undersöka om det samma gäller för cancer.
The Alliance for Aging Research, AAR - ett privat forskningsinstitut i Washington, USA - står fortfarande fast vid sin rekommendation att man bör inta 10-30 mg betakaroten per dag. Efter att forskningsinstitutet gått igenom över 200 kliniska och epidemiologiska försök, säger den administrativa direktören för forskningsinstitutet, Dan Perry, att ingen förstår det negativa resultatet av ATBC- och CARET-undersökningarna eller varför konklusionen av dessa blev som de blev. Dessutom, menar han, har hela diskussionen kring hur farligt betakaroten egentligen är för rökare blåst ur proportion.
Också professor Robert Russell från Tuffts University School of Medicine i USA säger i en rapport om A-vitamin, skriven för the National Academy of Sciences, att man absolut inte är utsatt för någon fara för förgiftning då man intar betakaroten. Människor kan ta upp till 50.000 IE A-vitamin i betakarotenform utan att bli förgiftade. Fast människor äter så mycket betakaroten att de blir så gula i huden att det förväxlas med gulsot, är ämnet fullständigt ofarligt.
När man talar om farlighetsgrad är det väsentligt att komma ihåg att det ändå är tobaksrökning som är i högre grad skadligt än betakaroten. Vill man undvika lungcancer gör man naturligtvis klokast i att sluta röka. Någon skräckkampanj över ett så pass oskyldigt ämne som betakaroten finns det ändå inte behov av. Man kan därför lugnt fortsätta ta tillskott av betakaroten - tillsammans med andra antioxidanter.
Irene Hage,
praktiserande läkare
Institutet för Ortomolekylär Medicin, Danmark.
16. Referencer:
17. 1. Crit Rev. Toxicol., 1999; 29:515-542.
18. 2. NEJM 330, Apr. 14, 1994, p 1029.
19. 3. NEJM, May 2, 1996 - Vol 334, 18.
20. 4. Am J Epidemiol., 1999; 149:270-279.
21. 5. Am J Clin Nutr., 1995; 61: 1248-52.
22. 6. Nutrition and cancer, 1995; 24. pp 257-66
23. 7. BMJ, 1985; 290-419.
24. 8. Cancer Research, 1992; 52: 5705-5712.
25. 9. Am J Clin Nutr., 1990; 52: 500-501.
26. 10. Am J Clin Nutr., 1993; 57: 787S.
27. 11. J Nat Can Institute, 1993; 85: 1483-92.
28. 12. J. Biol Chem., 1999; 267: 4658-4663
29. 13. Arch Biochem Biophys., 1992; 297: 184- 187.
30. 14. Am J Clin Nutr., 1995; 62: 1393S-1402S.
31. 15. Mutagenesis, 1999; 14: 153-172.
Länkar:
http://www.thenutritionreporter.com
http://www.smartbasic.com/glos.news/3beta.car.flaws.html
