O heliga vetenskap eller - enfald?

Under de sista sju åren har jag haft privilegiet att kunna hjälpa hundratals sjuka människor med åderförkalkning till bättre livskvalitet; - men märkligt nog med en behandling som den ortodoxa medicinen menar är odokumenterad.
I alla sju år har ortodoxa läkargrupper gång på gång avrådit sina patienter från att prova denna behandling med den visa begrundelsen: "Behandlingen har inte undersökts dubbelblint med cross-over av två randomiserade grupper och offentliggjorts i en erkänd, internationell, vetenskaplig tidsskrift."-Amen.
Det har alltid förvånat mig att självständigt tänkande människor med en vetenskaplig bakgrund absolut ska se en vetenskaplig artikel offentliggjord i en "erkänd, internationell, vetenskapligt tidsskrift" för att våga lita på den.
Behöver de alltid kunna luta sig tillbaks mot en redaktör och ett peer-review-team, för att våga ha en personlig(?) åsikt om huruvida artiklen är att lita på? Kan de inte själva läsa en vetenskaplig artikel? Redaktören har ju inte fler upplysningar än de som framgår av artikeln.
Tänk nu om författaren har lust att offentliggöra sin artikel i en mindre känd tidsskrift, som han av en eller annan anledning gillar? Blir en god undersökning dålig vetenskap för att den tryckts i en "okänd" tidsskrift ?
Även om den av denna anledning inte upptas i de stora bibliografierna, som Index Medicus och Medline, så kan det väl inte vara riktigt att detta ska vara avgörande för hur kvaliteten i en vetenskaplig produktion erkänns. Den professionella läsaren med en neutral, akademisk nyfikenhet har vett att läsa och bedömma en artikel, oavsett var den publicerats.
Det finns en guldgruva av lysande artiklar i den rigliga litteraturen av "icke erkända" läkarvetenskapliga tidsskrifter. Och tvärt om kan man tyvärr finna en hel hop oanvändbara fuskverk samlade i de "erkända".
- Ja det finns sannerligen också exempel på aktiv manipulation och förvridning, som varit nödvändig för att få sin "vetenskap" att bevisa det resultat man önskade. Nej, en erkänd tidsskrift är på intet sätt en garanti för kvaliteten på en vetenskaplig artikel.
Jag drar mig till minnes ett tillfälle 1982-83, då jag medverkade i en "dubbel-blind, kontrollerad" undersökning av ett läkemedel. Jag skulle i min allmän-praktik finna patienter som uppfylde vissa kriterier för att godkännas till att medverka i undersökningen, som skulle vara ett år. Därefter bröts koden så att man kunde se, vem som hade fått vad.
Efter att koden brutits fick jag ett brev där försöksledningen meddelade att några av mina patienter förresten i alla fall inte uppfylde undersökningens inklusionskriterier. Det var ju lite sent att komma på det nu när det var konstaterat att medicinen inte fungerade! Jag blev tvungen att hota med att gå till pressen, om patienterna inte räknades med i undersökningen.
Detta exempel belyser med all tydlighet vikten av fullständig neutralitet i förberedelse, genomförande, uppställning, kontroll och beskrivning av en vetenskaplig studie.
Var och en kan förvrida en undersökningsstatistik för att få ett p<0,05, och göra den till något sensationellt. -Men den neutrale forskaren skulle aldrig drömma om att göra det. Den dubbelblinda principen är i grunden en god princip, när det råder tveksamheter om effekten av en behandling.
Men den är ingen garanti mot fel - försåtliga eller ej. De uppnådda resultaten får därför heller inte överförtolkas, utan bör alltid ses i ett större sammanhang och jämföras med andra liknande undersökningar.
Men vad gör man då som lekman, när man för femtioelfte gången idag hör i medierna, att "en ny undersökning har påvisat...." ?
1) Först och främmst får man spetsa öronen och höra vem som har gjort undersökningen, och vem som betalat för den.
Kom ihåg: Intressen ljuger aldrig!
Är det Lärarförbundet som har undersökt arbetsbelastningen i barnomsorgen, eller är det Livsmedelsverket som har undersökt mjölkprodukters förträfflighet? Det bör man först vara klar över.
Om intressen står på spel är undersökningen alltid färgad av dessa. Det är det inte något odiöst eller onaturligt med, utan blolt något man ska vara uppmärksam på, och något som forskare ska ta med i beräkningen långt innan undersökningen påbörjas.
2) Därnäst bör man försöka se om innehållet rättfärdiggör slutsatserna. Ofta ser man en svulstig slutsats på en mycket tun grund. -Ofta stött av ett direkt missbruk av vetenskapsteoretiska grundregler och statistik.
Författaren är den som bäst känner sin studie och dess svagheter, och han/hon är oftast klok not att vara mer försiktig i sin konklusion än de journalister och "experter" som refererar undersökningen.
Därför: Läs alltid författarens egen åsikt om sitt resultat!
Hans förbehåll är ofta ytterst relevanta.
3) Därimot menar jag att det är fullständigt detsamma vilken tidsskrift studien publicerats i.
Om en undersökning är lite tunn i substansen så ger det alltid lite mer vikt till referatet om man säger att den offentliggjorts i "den erkända tidsskriften...." En god undersökning kan därimot mycket väl stå för sig själv, utan att behöva stödjas av tidningens renommé.
Tyvärr har det de senaste årtiondena funnits en tendens till okritisk tillbedjan till de randomiserade undersökningarna, vilka efterhand fullständigt har ersatt vanligt sunt förnuft.
Mycket av den standard-terapi som läkarvetenskapen använder i dag är fullständigt odokumenterad. Den vilar i huvudsak på empiri eller klinisk erfarenhet, som är en del av det, vi kallar läkekonst.
Den bygger på vanligt sunt förnuft, som t.ex. när en erfaren terapeut ser förbättring i tillståndet hos patienter som lider av en kronisk, framskridande, dödlig sjukdom. Det är inte så ofta, man ser "spontan" förbättring vid en sådan sjukdom, men när man plötsligt upplever det upprepade gånget när man använder samma behandling, så är det tillåtet att använda vanligt sunt förnuft för att koppla samman de två iakttagelserna. Om man inte klarar det, utan måste få även de mest uppenbara erfarenheterna bekräftade genom dubbelblinda, randomiserade undersökningar, så har den inre teknokraten fått övertaget. "Konsten att läka" lider obotlig skada, om terapeutens synfält inskränks så.
Många läkare befinner sig på en stege upp för en vägg - en karriärstege. För varje steg man klättrar, ser man mindre och mindre av väggen. Synfältet inskränks långsamt och obemärkt. Det värsta ögonblicket bör vara när man äntligen kommer till stegens överste pinne, vänder sig om och upptäcker att man har ställt stegen mot fel vägg.
Låt oss hoppas på att många fler i den ortodoxa sundhetsektorn ska få överblick nog till att lyssna till sitt sunda förnuft. Kanske kan vi en dag justera vårt vetenskapliga paradigm, så att vi i varje situation använder den bästa teknologin och vetenskapsteorin, men tolkar den utifrån vårt sunda förnuft, med det enda målet att den ska vara till gagn för våra patienter, -och inte fö att slå i huvudet på varandra.