Ordblindhet, hormoner och kost

"Våra könshormoner påverkar direkt vårt sätt att tänka, känna och handla.
Moderna, medicinska framsteg har gett oss möjlighet att producera och använda konstgjorda hormoner som graviditetsförebyggande medel, mot menstruationsproblem, mot ofruktsamhet och upprepade aborter, och som behandling av problem i och efter övergångsåldern.
Men vad kostar det oss nu och i framtiden? I vilken utsträckning är extra hormoner nyttigt för oss? Har hormontillskott skadliga biverkningar?
Hormontillskott kan störa balansen mellan organismens vitala näringsämnen, reducera vårt beskyddande immunförsvar och hota vår genetiska integritet. Obalans hos föräldrarna kan medföra brist på viktiga mineraler hos barnen; detta kan orsaka en hel rad problem, inklusive försenad sexuell utveckling, dyslexi, hyperaktivitet, allergier, anorexia och bulimi!".
Så skriver den engelska läkaren Ellen Grant i sin bok Sexual Chemistry, som utkom i England 1994.
Dr. Ellen Grant deltog i den första större engelska undersökningen av p-piller 1961, och har sedan dess följt utvecklingen på området och skrivit en lång rad artiklar om avsiktliga och oavsiktliga effekter av hormonbehandling. Hon är rådgivare åt det engelska Dyslexia Institute och åt Foresight, en institution som bl.a. arbetar för bättre graviditetsförebyggning och bättre planerade graviditeter, och som erbjuder laboratorieundersökningar av hår som led i vitamin- och mineralanalyser.
Zink och zinkbrist
Det dyker med jämna mellanrum upp korta notiser i populära halvvetenskapliga tidsskrifter och i facktidningar för läsepedagoger o.dyl. om ett möjligt sammanhang mellan zinkbrist och dyslexi.
Oftast behandlas ämnet som ett humoristiskt inslag, ev. kombinerat med ett förslag om att sätta i sig en stump takränna varje dag. Emellertid förtjänar problemet att visas seriöst intresse. Professor Bryce-Smith, som i åratal arbetade hårt för att man skulle ta bort bly som tillsättning i bensin, är av den uppfattning att ju högre intelligens en människa har, desto mer zink är nödvändigt under utvecklingen. Han menar vidare att zinkbrist kan leda till mental ostabilitet.
Den californiska barnläkaren Elizabeth Lodge Rees var en av de första som i början av 60-talet riktade uppmärksamheten mot att barn med inlärnings- eller beteendeproblem hade ovanligt högt innehåll av bly, kadmium och aluminium i sitt hår. Detta har bekräftats många gånger sedan dess.
En senare utvecklad metod för mätning av zinkinnehållet i svett visar att en mycket stor del av dessa barn har zinkunderskott.
Zinkinnehållet i svett visar mycket precist cellernas zinkstatus. När cellerna saknar zink utsöndras mindre zink med svetten. Det tar ca. fjorton dagar med extra zinktillskott innan zinknivån har normaliserats, förutsatt att zinkupptagningen fungerar, som den ska.
Ibland, om det är tal om långvarig zinkbrist, ev. som en följd av p-pilleranvändning genom flera år, kan problem ha uppstått med zinkupptagningen via livsmedlen, och då krävs det medicinsk behandling.
Zink är inte bara betydelsefullt för hjärnans utveckling och funktion, det är också väsentligt för all vävnad, härunder normal skelettväxt, då zink är en co-faktor för D-vitamin.
Under senare år har det skett ett signifikant fall i det genomsnittliga innehållet av zink i svett, från 710 ppb till 530 ppb bland tillsynes friska (engelska) barn. Hos dyslektiska barn som undersökts av Ellen Grant är innehållet så lågt som 350 ppb i genomsnitt (ppb betyder miljarddelar) . Ellen Grant kopplar ihop detta med mödrarnas långvariga användning av p-piller före konceptionen.
Hyperaktiva barn och flickor med anorexi har vanligtvis också abnormt låga zinknivåer. Ju lägre zinkinnehållet är, desto högre är koncentrationen av giftiga metaller som bly, kadmium och kvicksilver i både svett och hår.
Kan god kost förhindra dyslexi?
Man räknar med att ca. hälften av alla ordblinda har ärvt sina problem. D.v.s. att det också i familjen finns ordblindhet. Emellertid vet man inte precis vad det är man ärver. Kanske är det i en del familjer i verkligheten vissa ämnesomsättningsproblem som går igen, och som innebär dåligt upptag av betydelsefulla vitaminer och mineraler. Vi vet nu att ett basalt problem för hjärnans utveckling är brist på zink. För låg zinknivå i spermier eller ägg genom fostertillståndet, under spädbarnsperioden eller senare under uppväxten.
Försök med råttor har visat att om de fick kost med för lågt zinkinnehåll fick de markant sämre inlärningsförmåga. När zinkinnehållet i kosten normaliserades förbättrades deras inlärningsförmåga igen. När gravida råttor fick zinkfattig kost, skadades deras avkomma emellertid varaktigt. Sådanna försök visar tydligt hur viktig kosten är för en gravid mor.
Hyperaktivitet, zink och färgämnen
En intressant undersökning som utförts av Neil Ward visade att hyperaktiva barn, som i förväg hade ett för lågt zinkinnehåll i blodserum, fick en kraftig sänkning av zinkinnehållet och samtidigt ökad zinkutsöndring via urinen, när de intog det gula färgämnet tartrazin (E 102, som bl.a. får användas i matvaror och godis) .
Färgämnet hade inte samma negativa effekt på barnen i kontrollgruppen, som hade normal zinkstatus före försöket.
De här omtalade försöken kan möjligtvis bidra till att förklara varför barn som har utsatts för zinkbrist under fostertillståndet även fortsatt har zinkbrist under uppväxten.
Det är allmänt känt att många dyslektiker lider av migränliknande huvudvärksanfall. För mer än 30 år sen gjorde den nu döde överläkaren C. Ankerbye samma iakttagelser. Även här verkar det finnas en koppling till zinkbrist. Ju lägre zinkinnehåll och samtidigt högre innehåll av koppar i blod-serum, desto fler miljöpåverkningar orsakar kraftiga reaktioner. Både vissa livsmedel, tobaksrökning, infektioner och stress kan orsaka ökad zinkutsöndring, och därmed bidra till barnets inlärningsmässiga svårigheter - och ge huvudvärk.
Viktiga fettsyror och hjärnutveckling
För ett par år sen gjorde man sig i pedagogiska kretsar lustig över en lärare från Köpenhamn som, som ett led i sin specialundervisning "ordinerade" en extra klick majonnäs i på makrillsmörgåsen. Läraren och de närmare omständigheterna kring hans kur känner jag inte, men det ligger något i det med tanke på vikten av vissa fettsyror. Speciellt är de typer av fettsyror som finns i fiskolja och i oljehaltiga växter betydelsefulla för både hjärnans växt och funktion.
Den svenska barnpsykiatern Tore Duvner vid Danderyds sjukhus i Stockholm har för en tid sen dokumenterat att tillskott av gammalinolensyra (GLA) har positiv effekt på minst 40 %. av de barn som karakteriseras som okoncentrerade och hyperaktiva. Problem som också ofta återfinns hos ordblinda barn.
Prostaglandinerna, vilka har central betydelse för reglering av cellfunktionerna, syntetiseras av linolensyran i vegetabiliska oljor. I denna biosyntes är övergången från linolensyra till GLA avgörande.
Om kostens innehåll av fett primärt består av härdade fettsyror, mycket kött (och diverse kemikalier), kan denna naturliga process störas, varför tillskott av GLA kan vara nödvändigt.
GLA finns i väsentliga mängder i oljor från Jättenattljus (Oenothera biennis L.) och Gurkört (Borago officinalis), och kan köpas som kosttillskott.
Det handlar emellertid om en snävare balans mellan de olika typerna omättade fettsyror, och antagligen finns det både köns- och åldersbestämda skillnader på den optimala nivån för varje enskillt barn. Saken är alltså inte ur världen bara för att man okritiskt kompletterar kosten med diverse tillskottspreparat.
Jag förordar därför att alla elever med inlärningsproblem, härunder dyslexi, genomgår en ordentlig undersökning, som också omfattar analyser av zinkinnehållet i svett och av organismens förmåga att syntetisera prostaglandin. Det är möjligt att sådanna undersökningar på nuvarande tidpunkt är relativt besvärliga, men då får man skapa ett litet " testbatteri ", som skolhälsotjänsten eller den praktiserande läkaren kan administrera.
Det ter sig orimligt att vi genomför långvariga psykologiska undersökningar och tilldelar extra skoltimmar i massor utan att ha den ringaste försäkring om att de ovan nämnda biologiska förhållandena inte just de är orsak till problemen.
Mjölkintolerans
Genom åren har jag själv sett ett sammanhang mellan tidig och kvarstående, eller ofta upprepad högersidig hörselnedsättning och senare dyslexi.
Vid en undersökning som genomfördes vid Great Ormond Street, och som refererats i the Lancet (McCosh 1995), fann man att 62 av 76 barn (82% ) med öroninflammation var intoleranta mot mjölk och mjölkprodukter. Det är inte att överreagera att hålla detta i bakhuvudet, när ens barn hör dåligt.
Tyvärr har många dåligt hörande barn inga yttre tecken på detta. En orsak kan vara förändrat tryck i mellanörat, antigen som följd av vätskeansamling utan inflammation, eller som följd av undertryck, som beror sammenfallet eustachiskt rör i samband med t.ex. en allergisk reaktion. Ett sådant förändrat tryck kan acslöjas med en tympanometer, som tyvärr inte är gängse i en vanlig läkarpraktik.
Ett (på nuvarande tidpunkt) ovetenskapligt PS
Det senaste årets dokumentation för att både olika besprutningsmedel och en del plaster i våra omgivningar har östrogenliknande effekt på den mänskliga organismen (anormala könsorgan hos pojkar, ökad cancerrisk, ökad infertilitet), ger oss alla kalla kårar:
Östrogen påverkar nemligen också hjärnans utveckling och funktion!
Vem kan vara säker på att inte färgämnet i den gula glassen, VitaVrap'en som den var packetetad i, och plastflaskan kring den dagliga Colan just var dropparna som fick bägaren att rinna över hos en eller flera av alla de Johnny'ar, som slåss med bokstäverna?
Litteratur:
Grant, Ellen (1994): Sexual Chemistry. London: Mandarin Paperbacks, Reed Consumer Books Ltd. ISBN 074931363 3.
Luine, V.N. & Harding, C.F. (eds.,1994): Hormonal Restructuring of the Adult Brain. NewYork: The New York Academy of Sciences. Annals Vol. 743. 1SBN 0-89766-920-7.
McCosh, Anna (1995): Underachivement in Education. Lanark, Scotland: Thomas Houston & Co., Ltd.