Det är redan fyra år sen den svenska läkaren Birgitta Brunes bok "Från MS-diagnos till bättre hälsa" utkom. Den förde med sig en väldig uppståndelse och Brunes beskylldes för att komma med "en blanding av ovetenskapliga teorier". Hennes brott bestod i att hon, efter att ha fått multipel skleros (MS), i sitt eviga sökande efter att få det bättre hade stött på flera möjliga förklaringar på vad som var skuld till hennes sjukdom, och att hon nu vidaregav dessa erfarenheter till andra med MS. Hon hade tagit bort sina amalgamplomber i tänderna, använt antidepressiv medicin, hade börjat ta antioxidant-kosttillskott, hade lagt om sina kostvanor och sin livsstil och hade gått i psykoterapeutisk behandling. Allt detta sammanlagt hade medfört att hon hade blivit helt symtomfri.
Två år efter att hennes bok utkom skrev en grupp svenska docenter och professorer en bok om sklerose, där de systematiskt tillbakavisade alla de "rykten", som var i omlopp om att stresstillstånd och amalgam skulle vara medverkande orsaker till MS, och att antioxidanter skulle kunna ha en positiv effekt på sjukdommen - precis det Brunes i dag är övertygad om är den kunskap som hjälpt henne och många andra MS-patienter att bli av med symtomen.
Jag kan tydligt märka att Birgitta Brunes har klarat sig igenom många utmaningar. Hon berättar att hon i Sverige blivit beskylld för att ge sina patienter falska förhoppningar, eftersom hon låtit bli att berätta för sina patienter om det "naturliga" MS-förloppet: Att 66% av alla MS-patienter får framskriden MS efter 16 år med sjukdommen. Hon menar inte att det gagnar personer med sklerose att bekymra sig för sin framtid, och hon ifrågasätter det såkallade "naturliga" förloppet av sjukdommen.
Själv upplevde hon de första symtomen på MS 1979: Känselstörningar, känsellöshet, trötta och svaga ben. Hon hade fullt skema som läkare, medan hon vid sidan av tog hand om gård, barn och djur. Även om hon var överbelastad med arbete påtog hon sig viljestark ännu mer, hade aldrig nog med tid till alltihop och kände sig allt mer otillfreds. Plötsligt kunde hon inte läsa med sitt ena öga och på flera ställen på kroppen började hon förlora känseln. Hon hade en känsla av stickningar och som "sodavatten" i benen, de kändes tunga som bly, och på en del ställen blev hon så öm, att hon inte tålde beröring. 1985 gav hon sig själv diagnosen MS.
Faktisk var det hennes får som fick henne att börja tänka "alternativt". Fåren började uppföra sig konstigt, de fick muskelförlamningar och förlorade muskelkraft. Veterinären konstaterade snabbt att fåren led av selén- och E-vitaminbrist, varefter de fick selén- och E-vitamin injektioner och fick det snabbt bättre (!). Då Brunes egna muskler också blev svagare, tänkte hon att selén- och E-vitamintillskott kanske också kunde gagna henne själv. Hon började äta selén och E-vitamintabletter, och efter några få veckor blev hennes syn nästan lika bra som förrut, och de flesta känselstörningar avtog efterhand.
Under flera år urforskade hon vilka faktorer som kunde ha orsakat sjukdommen. En MS-sjuk kvinna, en bekant till Brunes, hade fått det bättre med hjälp av noradrenalinhöjande läkemedelsbehandling, något som annars bara ges till människor med Parkinsons sjukdom och folk med depression. Birgitta Brunes tog kontakt med en läkare som menade att MS berodde på för lågt noradrenalininnehåll, eftersom de som fick MS hade varit överbelastade under tiden före sjukdomsutbrottet, vilket hade tärt på deras noradrenalin. Noradrenalin-behandling hjälpte efter några få dagar mot både kälnsellösheten och kraftlösheten.
Året efter fick hon dock andra symtom, som tydde på att hennes signalämnen var i obalans, så hon måste nu ta ett läkemedel som stimulerar acetylkolinet, och hon mådde bättre igen. Hon studerade dessutom de hälsovådliga effekterna hos kvicksilver, då hon redan viste att kvicksilver kunde förhindra transporten av aminosyror till hjärnan, och att kvicksilver kunde påverka just bildandet av signalämnen. Långsamt lät hon ta bort sina amalgamplomber, medan kvicksilvermängden i hennes ryggmärgsvätska mättes. Förbättringen i hennes tillstånd skedde helt proportionelt med att kvicksilvervärdena sänktes. Hon tog samtidigt C-vitamin, E-vitamin, betakaroten och selén, för att motverka kvicksilvrets påverkning. Via sitt arbete med MS-sjuka såg hon hur viktig kosten och psyket var för att må bättre. Oro, bekymmer, stress, skuldkänslor och ansträngningar förstärkte symtomen. Hon blev långsamt bättre på att se till att få ro i sin kropp. Hon såg hur många varningar hon tidigare fått - och ignorerat. Och hon la märke till hur snabbt hon kunde "skapa" ett fysiskt symtom om hon blev stressad, bekymrad och överansträngd. Psykoterapi fick stor betydelse för den gradvisa förbättringen. Hon drar själv i dag den slutsatsen, att hön blev sjuk pga. många olika faktorer:
- Hon var genom arv disponerad för autoimmun sjukdom.
- Hon har en envis och uthållig personlighet, som tidigare tvingade henne att genomföra sina projekt
- Hon hade tidigare svårt att uttrycka vrede, raseri och aggressioner.
- Hon var i långa perioder fysiskt och psykiskt överansträngd.
- Hennes kropp reagerade negativt på kvicksilvret i amalgamfyllningarna.
Brunes säger att egoister inte får MS. Hennes erfarienhet har visat att det är en speciell personlighets-profil som utvecklar denna sjukdom: Den effektiva, handlingskraftiga, ambitiösa, viljestarka, duktiga personen, som trots begränsningar fullföljer sina projekt ansvarsfullt och pliktuppfyllande, och som identifierar sig starkt med sitt arbete. Denna personlighetstyp lever oftast ett stressat och överansträngt liv, eftersom personen inte säger nej, sätter gränser och tar hand om sig själv och kroppens behov. Dubbelt så många kvinnor som män får MS. Många känner säkert igen sig i denna beskrivning, för övrigt den "moderna" människan i ett nötskal. Om man vill hålla sig frisk måste man lära sig lyssna till sin kropp, se till att få god "näring" på alla plan och vara mer egoistisk, säger Brunes. Hon undervisar idag MS-sjuka i hur de själv kan ta ansvar för sitt eget liv och hälsa.
I boken beskriver Birgitta Brunes en helhetsorienterad behandling, som hon har kommit fram till efterhand, och som hon nu har praktiserat i flera år. Behandlingen tar utgångspunkt i at:
- Avlägsna och avgifta tungmetaller - specielltkvicksilver från amalgamfyllningar.
- Reducera stress i vardagen.
- Se till att få vila och avspänning - i stället för fysisk träning.
- Bygga upp och stärka den sjukes nervsystem och biokemiska balans med hjälp av en avbalansering av signalämnen och tillskott av aminosyror, mineraler och vitaminer.
- Skapa psykologisk och social balans.
- Se kropp och själ som oskiljaktliga - se till att få plats för sitt "inre liv".
- Se sammanhangen mellan de utlösande orsakerna och sjukdommens olika faser.
Boken är lättläst, överskådlig och medryckande, och de personliga skildringarna är tankeväckande. Den är kontroversiell jämfört med den konventionella synen på och behandlingen av sjukdommen. Birgitta Brunes är i dag symtomfri, och hon arbeter nästan uteslutande med MS-sjuka, som privatpraktiserande läkare.
Boken:
Birgitta Brunes: "Från MS-diagnos till bättre hälsa: ett nytt synsätt på multipel skleros" / B. Brunes, Adima Bergli
Utgiven av : Larson, 1996. 189 sidor.
(Pris i Danmark, 199:-. )
