Salt, med det mera formella namn natriumklorid, består av grundämnerna natrium och klor. Salt är viktigt, eftersom det bidrager med natrium i form av Na+, en viktig elektrolyt, och var den så kallade kalium-natrium pumpen i cellernas membrans orsakar att där bara finns en mindre mängd natrium inne i cellerna, men en större del i den omgivande cellvätskan.
Normalt behöver man dock inte bekymra sig om att få tillräckligt med salt. Om man vistas i stark värme, är länge i bastu, idkar hård motion eller svettas mycket av andra orsaker kan saltbrist bli ett problem. Saknar kroppen salt blir man trött, apatisk och krasslig. Saltbrist kan ge muskelkramper och i värsta fall kollaps.
Vid symtom av saltbrist är det bästa sättet att återupprätta saltbristen på att ge saltvatten i små portioner åt gången. Kroppen tål inte stora plötsliga mängder salt.
Ihållande intag av för mycket salt är också förfärligt osunt och mycket utbrett. Det anses vara involverat i en del hjärt och kärl sjukdomar, vätskeansamlingar i kroppen, förhöjt blodtryck, blodproppar, ökad risk för magcancer samt många degenerativa sjukdomar.
Under medeltiden i Japan var det inte alltid tillräckligt att en aristokrat begick självmord genom att skära upp magen på sig själv, om han kände sig förnärmad av kejsaren. Istället åt han stora mängder salt tills han dog av det. Ett otroligt smärtfullt sätt att lämna denna värld.
Vårt behov för salt är i storleksordningen 2-3 gram dagligen. Det ingår som en naturlig del av sunda matvaror och våra förfäder klarade sig fint innan saltkaret blev uppfunnet. Senare använde de salt till att konservera maten med. Förutom saltets förmåga till att dra ut vatten från matvaror, hindrar saltet växt av mikroorganismer.
Många människor äter upp till fem gånger mer salt än vad som är bra. En av orsakerna till att vi får för mycket salt är att det i många tillverkade matvaror har tillsatts salt. Saltet fungerar nämligen både som smaksförstärkare och som konserveringsmedel.
I Mellanöstern finns det en sjö som kallas Döda havet. Det finns en orsak till att den har fått detta namn. Sjön har ett saltinnehåll på 25%, vilket gör att djur och växter inte kan leva i den.
Om du har lust att experimentera, kan du själv göra ett försök med hemlagad joghurt, som visar några av saltets hälsoskadliga effekter på din tarmflora och därmed varför det är en bra idé att se upp med att inte få för mycket salt.
Din tarmflora består av flera hundra olika slags bakterier. De finns i tjocktarmen och i en del av tunntarmen. Tarmbakterierna håller hälsoskadliga mikroorganismer i schack, de bildar K-vitamin som ingår i blodets förmåga att koagulera, de underlättar kroppens mineralupptag och producerar en rad ämnen som är bra för immunförsvaret.
Några av dessa bakterier används också för att göra yoghurt. Den görs av pastöriserad mjölk där det tillsätts Streptococcus thermophilus och Lactobacillus bulgaricus. Dessa bakterier jäser i mjölken i några timmar vid 40 graders värme, varefter det bildas yoghurt.
Till ovannämnda försök ska man använda 3 koppar standardmjölk, ½ tsk mjölksyrabakterier, en msk. citronsaft och en värmekälla.
Bakterierna får man från gelatinkapslar som innehåller några av de välägnade mjölksyrabakterierna: Lactobacillus acidophilus, Bifidobacterium Longum och eventuellt Streptococcus thermophilius. Man bryter helt enkelt sönder ett par kapslar och strör ut innehållet i mjölken. Citronsaften används till att stimulera mjölksyrabakteriernas växt.
Mjölk, bakterier och citronsaft rörs ihop och fördelas i 3 koppar som numreras från 1 till 3. Kopp nr 1 fungerar som kontroll för de andra två. I kopp 2 tillsätts 1/8 tsk salt och i kopp 3 tillsätts ¼ tsk salt.
Dessa tre koppar sätts nu i ett värmeskåp eller vid någon annan värmekälla där temperaturen kan hållas på knappt 40 grader.
Efter ca 10 timmar kan man uppleva att i kopp nr 1 har det blivit en fast yoghurt, i kopp nr 2 som tillsatts 1/8 tsk salt har det också blivit yoghurt, men med mer lös konsistens. I kopp nr 3 som tillsatts ¼ tsk salt är det däremot fortfarande flytande med mjölkfettet i botten och fettfattig mjölk ovanpå.
Ovannämnda försök kan - om man kan skaffa ingredienserna - utvidgas med försök där man istället för salt tillsätter ofta använda konserveringsmedel, t ex natriumbenzoat (E211).
En av de saker du kan erfara när du sänker ett högt saltintag till en lägre nivå är att din avföring får ett mer normalt utseende, även om ett förhöjt saltintag inte kan göras ansvarig för alla avvikelser från normal avföring. Kännetecknet vid en normal avföring omfattar flera punkter:
- Den ska förekomma regelbundet, d v s minst 1 gång i dygnet.
- Den skall vara fast, slät och korvformad med en tunn slemhinna på ytan och inte efterlämna nästan något på pappret.
- Den får inte lukta obehagligt.
När man minskar sitt saltintag riskerar man att maten inte smakar så mycket. Här får man ha tålamod och efter några dagar, då bl a salivets saltinnehåll också har fallit, börjar maten igen att smaka något. Lär dig också att använda örtkryddor i din mat. De är sunda och kan verkligen piffa upp en måltid.
