Samarbete med sjukdommar

Människan har ingen kropp åtskilld från själen,
Ty det som kallas kropp, är en del av själen,
Allt det som uppfattas genom våra fem sinnen
Huvudingångarna till själen i denna tidsålder.
William Blake
Ischias, magsår, ledgångsreumatism, sclerose m.fl., det finns otroligt många kroppsliga obalanser eller former för sjukdom som vi kan utsättas för, men som vi helst vill slippa.
Men vad är det i grund och botten, detta "att bli sjuk"?
Beroende på vem vi frågar får vi olika svar.
Frågar vi allmännläkaren, får vi veta att "det är en nerv i kläm (ischias), det är ett sår på magsäckens eller tolvfingertarmens slemmhinna (magsår), det är begynnande förändringar i dina leder samt tecken i blodprovet som tyder på ledgångsreumatism, och en CT-scanning visar förändringar i hjärnan som tyder på mulitipel sclerose (MS)".
Frågar vi en akupunktör, får vi kanske veta att " det är en blockering i urinblåsemeridianen på grund av inträngande kyla (ischias), utmattad eld i den mellersta trippel-värmaren (magsår), upphopning av vind-kyle-fukt i lederna (ledgångsreumatism) och det styrande kärlet har angripits av fukt-värme (sclerose). En healer skulle kanske inte gå så mycket in på kroppsliga detaljer utan tala mer om kosmiska energier och obalanser i auran. Dessa svar verkar fladdra runt i vinden utan att ha något inbördes sammanhang. Men, om inte annat, så får vi med dessa "sjukdomssvar i öst och väst" en tydlig markering på den splittrade verklighetsuppfattning som vårt materialistiska och rotlösa samhälle lider av.
För vart tar psyket och meningsfullheten vägen då vi lyssnar på läkaren svar? Om vad är det för en kropp som akupunktören och healern talar om?
Alla kan hitta sin inre healer
De ovan nämnda tre svaren på vad sjukdom är cirklar omkring det faktum, att det finns en inre subjektiv och individuell värld som har sina egna lagar. Denna kroppsliga inre värld rymmer en naturlig förmåga till självläkning. Desvärre förnekar vi för det mesta denna sida av kroppen till fördel för att vårda den yttre framtoningen av densamma. Emellertid kan alla efter lite övning lära att känna av denna inre subjektiva värld och öppna upp för de individuella healingresurser som kroppen har.
Man kan förbättra sin förmåga att känna av sin insida genom själviakttagelse och daglig meditation. Det rör sig till exempel om att vara uppmärksam på kroppsförnimmelser i olika situationer i vardagen och så med tiden kunna förbättra förståelsen för sin kropps inre.
Hur märker man till exempel stress i kroppen, och var i kroppen är det stressen sitter? Och hur känns det i kroppen när man är lycklig, när man är arg eller ledsen? Genom att på detta sätt göra lyssnandet inåt till en daglig rutin kommer man efter hand att inse att det subjektiva, individuella, invändiga på bästa sätt supplerar den objektiva, yttre, "konsensus-verkligheten", eller det utvändiga. Precis som yin i traditionell kinesisk medicin står för det mörka, okända inre, i motsättning till yang som representerar den välkända, yttre kroppsytan.
Peptider og elektricitet kommunikerar känslor
Susanna Edihn kommer i sin bok "Den självläkande människan" in på dessa aspekter av sjukdomsförståelse och självläkning. Hon understryker betydelsen våra känslor har för att en sunda kropp skall fungera optimalt, och nämner också att modern hjärnforskning visat att känslorna har sitt neurologiska utspring i det område i hjärnan som kallas limbiska systemet. Edihn är psykoneuroimmunolog, vilket innebär att hon representerar den vetenskapsgren som sammanställer psyke, neuro-( hjärnan och resten av nervsystemet) samt immunförsvar. Inom denna gren av vetenskapen är känslorna ett led i kommunikationen mellan psyke och kropp. Till exempel är de så kallade neuropeptiderna de aktiva budbärarna som kroppsligen svarar till olika men bestämda känslotillstånd. Den kanadensiske neurologen Penfield var en av de första som påvisade ett sammanhang mellan hjärnan och bestämda känslor.
Han stimulerade det limbiska systemet elektriskt och kunde därmed framkalla känslor som glädje, vrede eller sorg hos försökspersonen. Det sätt kropp och psyke kan läka sig själv på kan föregå på många vis och nivåer, beroende på hur väl man förstår sig själv och på vilken arbetsmetod man väljer.
Bara fysiska symptom?
Som läkare, akupunktör och spirituell psykoterapeut har jag min egen infallsvinkel till sjukdom, sundhet, kropp och psyke.
Ett exempel från min klinik: Nanna är en kvinna i slutet av femtioårsåldern. Hon är sjuksköterska och bra på att stötta sina patienter. Men som ofta är fallet med professionella personer har hon dålig inblick i sin egen sjukdomsprocess. Hon har åtskilliga symptom, smärta, tryck över höger öra som också vätskar sig, samt en liten hörselnedsättning. Diffusa smärtor i magen, uttalad trötthet samt sömnbesvär. Hon fick ofta ångestanfall då hon höll på att somna. Den arbetsglädje hon tidigare haft var försvunnen. Vid vår första konsultation var Nanna överbevisad om att alla hennes symptom var uteslutande fysiska och att den inte fanns någotsomhelst psykosomatiskt, det var alltså inte några psysiska problem som manifesterade sig som fysiska symptom. Men det visade sig snart att ett dåligt förhållande till fadern under Nannas barndom hade mynnat ut i ett uttalat behov av att prestera och känna sig omtyckt. Detta gjorde att hon utvecklat olika beteenden för att alltid känna sig älskad och uppskattad och under denna process hade hon glömt vad för person hon egentligen var. Hon hade i detta förstånd glömt att lyssna till sitt hjärta och sina känslor. Psykosomatiskt såg jag hennes öronsymptom som ett uttryck för att hon inte "lyssnade". Den nattliga ångesten uppstod för att hon höll på att mista sig själv i sin prestationslopp och magsmärtorna var ett led i att hon inte värdesatte sig själv.
Tillfrisknande utan behandling
Akupunkturbehandling rättade till de fysiska syptomen, medan det faktum att Nanna köpte min förklaring på att orsaken till symptomen låg i ett känslomässigt svek i barndommen stöttade behandlignen inifrån. Allteftersom Nanna gav sig an för att förstå sina inre, psykodynamiska processer upplevde hon att hon mådde mycket bättre, fick förnyad arbetsglädje och en bättre nattsömn. Om det emellanåt trots allt knep med nattsömnen tolkade hon detta som ett tecken från kroppen och använde det som en väg in till nya inre erkännanden. Ett exempel som detta kan man se som ett uttryck för att kroppen rymmer en typ av intelligens, som önskar att få personen att sluta leva efter utvändiga krav och normer (hos Nanna speciellt faderns krav) och istället leva det liv som hjärtat leder. Detta är hollistisk läkekonst, konsten att läka utifrån en kroppslig, psykisk och spirituell helhet. Åtskilliga idag verksamma läkare har bidragit till denna hållning, att kropp och psyke är intimt förbundna.
Kirurgen Bernard Siegel har i sin bok "Kärlek, medicin och mirakel" omtalat exempel på cancerpatienter som utan läkarbehandling, trots allt, månader senare "spontant tillfrisknat". Siegel menar bl.a. att dessa personer har en särskillt aptit på livet, en oböjlig livslust, en okuvbar livslinje, etc.
Botad av psysisk förändring
Richard Moss, från början läkare, håller i intensiva seminarier där man lägger fokus på en utvidgad medvetenhet och självinsikt.
Under ett av dessa seminarier iakttogs en kraftfull läkningsprocess hos en cancerpatient då hon höll på att "kurera sin livsenergi", som Moss kallar denna process. Seminarierna har inte som mål att kurera fysiska sjukdomar, men detta "kom till att ske spontant" hos denna kvinna. Denna utförliga case-historia och Rachel, som cancerpatienten heter finns i Richard Moss bok "Spiritualitet och ett öppet hjärta"
Jag ser Rachels historia som ett uttryck för att självläkning i princip inte har några gränser.
Den tjeckiske-amerikanska läkaren Stanislav Grof har under mer än 30 år forskat inom medvetande. Först använde han medvetande-utvidgande droger, speciellt LSD. Då detta förbjöds skapade han ett nytt arbetsredskap, holotropic breathwork, där kombinationen kraftig musik, kroppsarbete samt intensiv andning tar fram djupa förändringar i psyket. Också här var siktet primärt inställt på att berika deltagarnas psyke med en ny helhet, men det finns åtskilliga exempel på att olika fysiska sjukdomstillstånd spontant förbättrades eller helt försvann under utövandet av holotropic breathwork.
Själens paradigm påväg tillbaka
Orsaken till att vi i vår moderna civilisation har pantsatt vår inre känslomässiga auktoritet hos en själlös och symptomfixerad läkarvetenskap kan finnas i 1600-talets Europa, då den franske filosofen Rene Descartes sa: "Cogito, ergo sum" (jag tänker, alltå finns jag). Han hade sina så kallade "metodiska tvivel" som innebar att han genom att tvivla på allt menade sig finna ett nytt hållbart vetande och insikt. Han kunde lita på att han tänkte, men känslorna kunde han inte konkretisera så mycket att han vågade räkna med dem.
Descarrtes bröt med Aristoteles, vars tankegång hade präglat Europa under 2000 år. Aristoteles gav känslorna ett stort värde och menade att kroppen finns till för själens skull. Descartes satte en ny standard, där en mekanisk, uppsplittrad tankegång blev införd. Därmed var Descartes med om att bana väg för den moderna vetenskapen och teknologin med han bidrog också till att spärra oss ute från vårt kroppsliga, invändiga, känslomässiga vetande. Ett paradigmskifte är nu lyckligtvis påväg, så att vi fullt ut kan sätta värde på det inre subjektiva och låta den yttre objektiva världen samsas med vår inre visdom.