Selen förebygger cancer. Det är en allmän antagelse som väntar på att få en slutlig bekräftan. Antalgelsen fick på allvar vind i seglen då amerikanen Clark år 1996 i ett lottdragningsbaserat försök visade, att förekomsten av cancer föll med 37% och dödligheten minskade till hälften, då deltagarna fick ett selentillskott på 200 mg om dagen.
Men antagelsen om selenets cancerförebyggande verkning är i verkligheten långt bredare begrundat. Det har en ledande selenexpert, Margaret Rayman från University of Surrey i England, nyligen visat i en grundlig men komplicerad översikt. Samtidigt har hon belyst hur selen kan motverka cancer, och inte minst den viktiga frågan: Hur mycket selen skall det till för att få effekt?
Rayman redogör för de många geogrefiska studier som sedan 1960-talet konsekvent har visat, att de befolkningar som får minst selen har störst förekonst av cancer. Också djurförsök omtalas. Ger man selen till beagle-hannar får de inte bara färre skador i prostata, de skadade cellerna dör, istället för att leva vidare i onormal form.
En särskilld ställning intar de studier där man först undersöker en grupp människors blodselen och därefter väntar och ser vad som händer. I en fransk studie av denna typ från 2005 var dödligheten i cancer efter nio år fyra gånger större hos den fjärdedel som fick minst selen än hos den fjärdedel som fick mest. Fransmän får ungefär lika mycket, eller lite, selen via kosten som oss skandinaver. Talrika undersökningar från flera länder har visat liknande resultat för lungcancer (26% mindre risk i den övre delen av selenintag), cancer i matstrupe, magsäck och inte minst prostata, samt möjligtvis tjocktarm.
Hur mycket är nog?
De starkaste bevisen kommer från lottdragningsbaserade försök, där varken deltagare eller läkare vet vem som får vad. Kinesiska försök av denna typ har visat på en särskillt uttalad verkning mot levercancer. Ovanpå detta kommer som nämnt Clarks försök. Det är tankeväckande, att även om amerikaner får långt mer selen via kosten än vi får gagnade ett tillskott på 200 mg om dagen de flesta. Verkningen var dock minimal hos dem som på förhand fick mest selen. De hade antagligen redan från början en selennivå nära den optimala. Den tredjedel som fick minst selen via kosten, däremot, fick sin samlade cancerrisk halverad, medan risken för prostata cancer föll med 86%!
En medelsvensson får i sig omkring 45 mg selen om dagen, medan amerikaner får mer än dubbelt så mycket och de seglivade japanerna nästan tre gånger så mycket. Man har tagit fasta på att man skall ha 70 mg selen om dagen för att kroppen skall kunna bilda maximala mängder av det antioxiderande selen-enzymet GSHpx. Det får alltså amerikanerna bildat utan att få tillskott, till skillnad från oss. men varför avtar deras cancerrisk då de får tillskott? Grunden till detta kan inte vara GSPpx och kanske inte ens på grund av den antioxiderande verkningen enbart.
Rayman går igenom flera förklaringar. En av dem är att större selendoser medför bildning av den enkla selenförbindelsen metylselenol, som kan döda cancerceller, motverka bildandet av blodkärl (som cancerceller behöver) och på flera andra sätt hämma cancer. Men selen verkar naturligtvis också antioxiderande, stimulerar immunförsvaret, aktiverar cancerhämmande gener, hämmar växtfaktorer m.m. Det är alltså inte bara tal om en, utan flera verkningar.
Man skall dock inte inta obegränsade mängder selen. Försök tyder på att tillräckligt höga doser kan öka cancerrisken, precis som när man får för lite. Clarks försök kan tillsammans med andra data antyda att ett tillskott på 200 mg om dagen ligger nära det optimala för en svensk.
Vinsten kan vara stor, men ytterligare forskning krävs. Det pågår för närvarande ett omfattande kliniskt försök (kallat SELECT) i USA, men ett försök i det selenfattiga Europa skulle vara bättre som utgångspunkt för oss. Rayman menar att det kan bli svårt att genomföra. För vem skulle vilja ha sockerpillerna?
Referenser:
- Rayman M P. Selenium in cancer prevention: A review of the evidence and mechanism of action. Proceedings of the nutrition society 2005;64:527-42.
- Clark LC et al. Effects of selenium supplementation for cancer prevention in patients with carcinoma of the skin. A randomized controlled trial. Nutritional Prevention of Cancer study group. JAMA 1996;276:1957-63.
- Akbaraly NT et al. Selenium and mortality in the elderly: Results from the EVA study. Clin Chem. 2005;51::2117-23.
