Selen skyddar hjärtat

Skyddar selen mot åderförkalkning och blodpropp i hjärtat? Det har det länge rått oenighet om. Nu har forskare från Johns Hopkins Universitet i Baltimore försökt att skapa en överblick över de otaliga undersökningar som gjorts i ämnet. I en så kallad metaanalys genomgår de ett större urval av befolkningsundersökelser där man till exempel följt en stor grupp människor i många år för att se vem som för ont i hjärtat, samt de sex acceptabla lottdragningsbaserade försök som utförts.
Resultatet är uppmuntrande, även om man som vanligt måste säga, att de slutgiltliga domen inte är avgjord.
På förhand finns det goda grunder att tro att selen skyddar mot åderförkalkning. Viktigast är kanske, att selen ingår i ett antioxiderande enzym, Glutathion-peroxidase (GSHpx), som motverkar oxidation av blodets fettämnen, en oxidation som är ett avgörande led i åderförkalkningsprocessen. Man vet att människor som får för lite selen ökar produktionen av detta enzym, om de ökar sitt selenintag.
Ett annat selenprotein, (selenoprotein P) förmodas att skydda blodkärlens insida mot angrepp av oxiderade fetter och fria radikaler. Även detta borde skydda mot åderfökalkning. Sist men inte minst så binder selen til giftiga metaller så som kvicksilver, kadmium och arsen, vilka alla misstänks framkalla åderförkalkning. Om man - som flera experter - menar att avgivelser från kvicksilver i amalgamplomber kan medföra åderförkalkning och andra negativa effekter är det logiskt att inta extra selen for att motverka skadorna.
Tiden går
Vad säger så undersökningarna? Befolkningsundersökningarna visar sammanhållet, att när selenkoncentrationen i serum stiger med 50% faller risken för hjärttillfälle (som en följd av åderförkalkning) med cirka 25%. Det skall man komma ihåg.
Kan man så räkna med, att om man tar selen i form av ett piller - andra möjligheter finns det inte om man vill ha mer selen - har man så minskat sin risk för hjärtsjukdom med 25%?
Nej, säger forskarna, för ser man på de mer precisa lottdragningsbaserade undersökningar så visar de en riskreduktion på endast 11%. Dessutom vet vi av sorglig erfarenhet att befolkningsundersöningar kan vara missvisande. Av oklara grunder tecknar de ofta en lite för rosenröd bild av verkligheten.
Men det finns även inlysande invändningar mot dessa invändningar. Befolkningsundersökningar följer människor som kanske hela livet har fått i sig den rekommenderade mängden selen. Samtidigt är åderförkalkning en process som utvecklar sig från tidig ungdom. Det är inte rimligt att anta att selentillskott under ett par år skall ha samma verkan. Typiskt varade studierna över en tidsperiod på drygt tre år.
Snarare kan man anta, att de handlar om att få nog med selen - i tid.
Referens:
Flores-Mateo et al. Selenium and coronary heart disease: A meta-analysis. Am J Clin Nutr 2006;84:762-73