Vissa personer som aldrig har existerat är så ingående och intressant beskrivna att de utgör fritidsintresset för en massa människor, som analyserar dessa fiktiva personers alla göranden och förehavanden. I London har t.ex. en staty av Sherlock Holmes precis rests, och det utkommer fortfarande böcker om den berömda detektiven. Att varken Sherlock Holmes eller någon av de andra många romanhjältar beskrivs som förebilder vad gäller hälsosamt leverne finns det också många exempel på. Den berömda detektiven var faktiskt en lastbar herre, som förföll till shagtobak och i perioder både kokain och heroin.
Agent 007
En senare idoldyrkan av liknande mått verkar den hemlige agenten 007 vara föremål för, hjälten som genom alla år sedan han kom till världen i bokform 1952 har intresserat män och kvinnor, kyska som lösaktiga, sunda som osunda.
Intresset för agent 007 har ofta skiftat fokus. 1986 offentliggjorde en engelsk hälsotidning således en livsstilsanalys av detta fascinerande hankönsväsen, efter att noggrant ha granskat hans meriter. Undersökningen räknar upp att agenten dagligen röker 70 starka turkiska cigaretter, har oskyddat samlag med 68 olika kvinnor om året och har ett, i tidningens mening, oacceptabelt högt alkoholförbruk. I verkligheten borde en man med en sådan livsstil lida av rökarlungor, impotens, diverse könssjukdomar och skrumplever. Tidningens slutsats är tydlig: Han är en sjuk man!
Agent 007, James Bond, skapades av författaren Ian Flemming som under andra världskriget var Lieutenant-Commander i den engelska flottans underrättningstjänst. Ian Flemming hade absolut en del gemensamt med sin superhjälte. Ian var kedjerökare, golfspelare, ägnade sig åt simmning, hade en snäv vänkrets och hatade stillasittande kontorsarbete - ok, det där med kvinnorna var väl önsketänkande, erkände han. Bådas favoritdrink var Vodka-Martinis, och de flesta vet hur Bond föredrog dem: Skakad, inte rörd, och så har vi till slut nått till kärnan i denna artikel.
För hur kan en man med en sådan livsstil vara så frisk och i synbarligen god form? Det är här som läkarvetenskapen gripit tag, där den engelska hälsotidningen släppte taget. En grupp forskare på University of Western Ontario i Canada har nämligen under ledning av prof. J.R. Trevithick riktat sina forskarblickar mot den engelska paradoxen James Bond´s Dry Martinis.
Allmänt om alkohol
Innan vi går vidare, ett par ord om alkohol. Rättsmedicinaren Preben Geertinger, som dog för ett fåtal år sen, skrev om en undersökning av alkohol i relation till hjärtats kranskärl. Den pågick under en 10 årsperiod och omfattade ca. 8.000 obduktioner, framför allt av män. Bland dessa fann Preben Geertinger 395 kroniska alkoholister. De allra flesta av dem hade överhuvudtaget inga förkalkningar eller andra sjukliga förändringar i hjärtats kranskärl. Några få hade dock en viss grad av förkalkning; men dessa personer hade nästan alla i en period varit utan alkohol pga. fängelsevistelse.
Innan vi far upp och öppnar barskåpet bör vi dock notera undersökningens övriga resultat, vilka visade att alkoholisternas genomsnittliga livslängd bara var 48 år. En tredjedel av dem hade fått invaliditetspension pga. alkoholism, över två tredjedelar var frånskillda, hälften hade dött pga. olycksfall, i många fall med våld inblandat, en femtedel hade begått självmord och några få hade dött av akut alkoholförgiftning. Med andra ord: Inte något åtråvärt liv.
Vinets goda egenskaper
Den berömda danska Østerbro-undersökningen där 14.223 män och kvinnor i mitten av 70-talet utfrågades om sina alkoholvanor och därefter följdes i 15 år, pekade på att moderata mängder alkohol skyddar mot hjärt-kärlslukdommar; men det är vin som har de bästa egenskaperna.
Från annat håll vet vi att vin, och speciellt rödvin, innehåller växtfärgämnen som kallas flavonoider. De upptas extra bra från vin, vilket dels beror på jäsningsprocessen, men också på vinets 10-13% alkohol. Flavonoider skyddar mot hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Vin innehåller också tanniner, bitterämnen. De motverkar inflammation och tarmirritation, och skyddar mot giftämnen från skadliga tarmbakterier. Därutöver innehåller rödvin en rad andra ämnen som tex. resveratrol och quercetin, som kan sänka risken för hjärt-kärlsjukdomar.
Men åter till de nyfikna kanadensarna, läkarna som spekulerade över att den virila agenten varken hade utvecklat gråstarr eller hjärt-kärlsjukdom. På bakgrund av ovanstående får man nog förmoda - i motsatts till den engelska hälsotidningen - att James Bond har ett moderat alkoholförbruk. Forskarna beslutade sig för att undersöka huruvida det faktum att agenten drack sina Dry Martinis "skakade, inte rörda", skulle kunna ha något gott inflytande på deras antioxidant-kapacitet, dvs. deras förmåga att neutralisera hälsofarliga fria radikaler. Forskarna fick med tiden se sina ansträngningar i tryck, i den ansedda tidsskriften British Medical Journal (BMJ), men först ett par ord om ingredienserna i en Dry Martini.
Ingredienser
En Dry Martini kan göras flera sätt. Normalt ska det inte vara vodka i. Tex. 3 delar gin och 1 del torr, ljus vermouth, som rörs samman och serveras med is och ev. en oliv. En Vodka Martini görs på samma sätt, gin ersätts bara med vodka. Det orsakar en del förvirring om man blandar i både gin och vodka. Här råder nämligen en viss inkonsekvens, när en sådan hybrid ska kategoriseras. En del kallar den en Dry Martini och andra en Vodka Martini. Detta förhållande har möjligtvis spelat en roll i den canadensiska undersökningen. I denna artikel används de båda benämningarna om vartannat.
Martini är ett känt varumärke under vermouth. Vermouth har fått sitt namn från tyskan, där det betyder malört; men drycken är ursprungligen ett gammalt läkemedel från Italien, där saft från den bittra malörten blandades upp med vin. Man använde det mot alla former av matsmältningsbesvär. I framställningen av Vermouth används utöver malört ett fyrtiotal andra ingredienser från örter, blommor, bark och rötter blandat med socker och olika vitviner.
Vodka är en färg- och smaklös sprit, ursprungligen från Ryssland (!). Egentligen betyder vodka "en liten tår vatten". Den görs på råg, potatis eller majs.
Gin är liksom vodka en färglös sprit. Den tillverkas på enbär, tillsatt olika ingredienser, bl.a. koriander, kanel og kummin. Gin kommer från början från Holland.
Fel i försöksuppställningen
I undersökningen testades rörda respektive skakade Dry Martinis för sin förmåga att neutralisera fria radikaler i väteperoxid. Man använde 2 delar gin till 1 del vermouth. Det visade sig att både rörda och skakade Dry Martinis neutraliserade fria radikaler bättre än gin och vermouth var för sig; men de skakade Martinisarna var dubbelt så effektiva som de rörda - ett förhållande som undersökningen inte har kunnat förklara.
Kommentarer till undersökningen
Reaktioner på denna något osedvanliga forskning har inte uteblivit. Läkare och andra läsare världen över har funnit undersökningen lustig och intressant; men det är några iögonfallande fel och brister i undersökningen. Här är argument från några av de inkomna kommentarerna:
- James Bond dricker sina Martinis med vodka.
- Bond dricker sina Martinis med en högre alkoholprocent än i undersökningen.
Inte en enda av de många kommentarerna till undersökningen handlar om det faktum att skakade Dry Martinis har bättre antioxidativa egenskaper än rörda. En läsare kommenterar Bond's hälsa med att han ju får en massa motion och god mat, vilket kunde bidra mer till hans goda hälsa än hans dryckesvanor. Det kan visst vara riktigt, men det var ju inte det undersökningen skulle belysa.
En annan läsare menar att "Skakad, inte rörd" stammar från filmmanuskriptet till den första James Bond filmen, "Dr. No". Det är inte korrekt. Redan i den första boken om James Bond; "Casino Royale", introducerar Ian Flemming hur hans agent föredrar sin Dry Martini:
- 3 mått Gordons gin.
- 1 mått vodka (Bond föredrar vodka framställt av råg framför den av potatis).
- 1/2 mått Kina Lillet. (En fransk apéritif gjord av vin, brandy, frukter och örter).
Det skakas grundligt i en shaker tills det är iskallt, varefter man lägger i en stor tunn strimmla citronskal. (Vi får ut ifrån denna beskrivning anta att den skakas med is; men det står det faktiskt inte något om i boken).
Det homeopatiska sammanhanget
Den mest centrala frågan i detta sammanhang står emellertid fortfarande obesvarat. Hur kommer det sig att skakade Martinis har en bättre förmåga att neutralisera (hälsovådliga) fria radikaler än rörda? Den frågan kan inte besvaras fullt ut, men knappast någon med ingående kundskap om framställning av homeopatisk medicin skulle förvånas över att skakade Martinis är mer hälsosamma än rörda.
Homeopatins fader, Samuel Hahnemann, föddes 1755. Han var en nyfiken, allsidig och högst begåvad läkare,som faktiskt hade vissa gemensamma drag med detektiven Sherlock Holmes, med den skillnaden att Hahnemannn var ytterst autentisk. Både Hahnemann och Holmes kunde få för sig att testa ett giftämne på sig själv, helt enkelt för att bli riktigt bekant med dess effekt.
År 1790 närmade sig Hahnemann användandet av homeopatiska läkemedel. Han hade noterat att läkemedlet kinin, som är verksamt mot malaria och feber, i sig framkallade febersymtom när han som experiment tog en större dos. Denna princip bekräftades med andra läkemedel, men Hahnemann fann att denna slags medicin hade en inledande och oönskad gifteffekt, innan den verkade positivt på sjukdommen. Därför förtunnade han medicinen och skakade den kraftigt för att mätta och fördela läkemedlet bättre i lösningen, med målet att reducera gifteffekten. På så sätt upptäckte han att hans läkemedel inte, som man kunde förvänta, fick en svagare effekt, utan i stället fick en bättre terapeutisk effekt.
Homeopatisk medicin förtunnas och skakas i en pågående process, antingen i vatten, alkohol eller socker. Flera teorier försöker förklara hur ett ämne överför sina egenskaper till förtunningsmediet i denna process men ingen har kunnat bevisa teorierna, tex. mängden och fördelningen av väteföreningar i förtunningsmediet. Fenomenet existerar emellertid och är användbart, vilket är påvisat i flera vetenskapliga försök.
Benveniste's försök
I juni 1988 kunde man i den ansedda vetenskapliga tidsskriften Nature läsa en artikel av prof. Jaques Benveniste. Artiklen handlade om en undersökning, där man hade fått vita blodkroppar i en glasskål att reagera på en homeopatisk vätska. Även då man använde homeopatiska förtunningar som var så höga att det inte var något kvar av det ursprungliga ämnet, kunde förtunningen framprovocera en reaktion i 60% av blodkropparna. Att det inte var likgiltigt om vätskan skakades eller ej, visade försöket då man i stället för att skaka vätskan hårt 10 gånger, sög den upp och ned 10 gånger i en pipett, och då fungerade vätskan inte. Undersökningen visade också att:
- Alla grader av förtunning är inte lika effektiva.
- en mycket utspädd förtunning kan vara mer effektiva än en mindre utspädd.
- Nedfrysning eller uppvärmning av den skakade förtunningen till 70-80 grader C. förstör den homeopatiska effekten.
Det var då tur att Trevithick och hans stab inte la is i drinken. Det är inte så troligt, men det skulle i värsta fall kunna sänka temperaturen så mycket att undersökningen inte hade visat någon skillnad mellan rörda och skakade Martinis. Men strängt taget borde de väl ha gjort det, om de avsåg att undersöka en exakt kopia av Bond´s Dry Martini.
Nog kan man le lite grann åt Trevithick och hans medarbetares forskning i Dry Martinis, man undrar kanske hur en sådan undersökning egentligen kom till stånd, men i verkligheten pekar undersökningen på något som i det långa loppet skulle kunna revolutionera medicinområdet. Det sker emellertid knappast.
Vi har haft homeopatisk medicin i ett par hundra år. Det är effektivt om det används korrekt - också till åkommor där konventionell medicin inte fungerar - det är biverkningsfritt, det är billigt; men vi förstår bara inte hur det fungerar då det tilsynes strider mot grundläggande lagar inom naturvetenskapen och därför i hög grad ignoreras. Sist men inte minst är homeopati en potentiell konkurrent till existerande produkter, och profiten är markant lägre än vid konventionell medicin.
"Elementärt min käre Watson", som Sherlock Holmes skulle ha sagt.
Litteraturhänvisning:
- Trevithick JR, et al: Shaken, not stirred; bioanalytical study of the antioxidant activities of martinis, BMJ; 1999;319, pp. 1600-1602.
- Doyle, A. Conan: En studie i rødt, Martins forlag, 1967
- 007 er en syg mand; Aktuelt, 8.11.96.
- For Bond Lovers Only, Edited by Sheldon Lane, 1967, Souvenir Press.
- Flemming, Ian: Casino Royale, Dansk udg. Aschehoug 1984
- Grønbæk, Morten: Vindruens hemmelighed, Weekendavisen 19.5.95.
- Geertinger, Preben; Af en retsmediciners bekendelser, Munksgaard/Rosinante, 1994, s.71-2, ISBN 87-16-16021-5.
- Fischer, Peter: A turningpoint for homæopathy; Brit. Hom. Journ. Oct. 1988, Vol. 77, pp 228-30.
- Schelderup, Vilhelm: Helbredelsens grunde; Munksgaard 1991.
