Vår organism kan normalt reparera sig själv och behålla sin form, så att celler ersätts precis när och där de ska. Det omsätts många milljoner celler varje dag! Detta kräver en precision och hastighet som snarare för tankarna till ett elektroniskt informationssystem än till en biokemisk modell med långsamt cirkulerande signalsubstanser. Under alla omständigheter krävs det en överordnad, blixtsnabb styrning, som liksom en duktig dirigent hela tiden har överblick över helheten. Annars kan tex. en sårläkning inte utföras perfekt.
Då det både i och utanför cellerna finns ett otal små elektriska kretslopp, skulle de tillsammans bilda ett komplicerat elektromagnetiskt mönster som återspeglar vår hälsa, liksom en "holografisk" bild. Fältet är också öppet ut mot omvärldens många vibrationer; och jag föreställer mig att den överordnade styrningen på ett eller annan sätt skulle kunna finnas i detta fält.
Om energin (elektronkretsloppet) blockeras i ett organ eller en annan kroppdel kommer den motsvarande delen av det elektromagnetiska fältet också försvinna. Det uppstår alltså en blind fläck i den holografiska bilden. Och så kan en felkodad cell helt enkelt inte registreras, eftersom den befinner sig i ett "energiblockerat" organ!
Denna min mycket hypotetiska bild, lägger upp till att läkarvetenskapens två biokemiska förklaringar till stt cancer uppstår kanske bör kompletteras med en tredje möjlig mekanism:
- Vid en del cancerfall orsakas felkodningen av att det på grund av en energiblockering har uppstått en "blind fläck" för försvarssystemet. Om blockeringen kan upphävas kommer organismen i dessa fall själv kunna reparera felet. I en sådan situation bör behandlingen alltså inriktas mot att återskapa energin!
Härmed har jag onekligen öppnat för en förfärlig massa alternativt snack om "svängningar" och "elektromagnetiskt dimma". Jag öppnar också för möjligheten att alternativa energibehandlingar kan fungera terapeutiskt i dessa fall, speciellt om de kompletteras med egna individuella insatser för att balansera eller förlösa energi.
Detta utmynnar faktiskt i att standardbehandlingar omöjligen kan bota alla, eftersom läkarvetenskapens objekt tyvärr är subjekt. Och så borde det föråldrade begreppet "läkekonst" kanske återuppstå, även i cancerläkarens medvetande.
Genom att kombinera de två paradigmen kommer jag alltså fram till att cancer sannolikt kan uppstå på grund av tre olika situationer, som ofta överlappar varandra:
- Ett isolerat cellfel (mutation), som inte kan repareras.
- Ett överbelastat/försvagat reparationssystem.
- En energiblockering som skapar en "blind fläck" i den holografiska bilden.
De två sistnämnda svagheterna kan ev. påverkas av patientens egna alternativa insatser, men om det rör sig om ett isolerat cellfel så är den etablerade utrotningsstrategin den enda chancen. Patientens ansträngningar är fördjäves, oavsett hur "helhjärtade" och omfattande de är. Det skulle alltså vara ett gigantiskt framsteg om vi hos varje enskiljd patient kunde avslöja precis vilken svaghet det är tal om. Men ännu har forskningen tyvärr inte kommit det på spåret.
I detta sammanhang vill jag nämna att en del patienter har utsatta för alternativa terapeuter som ger uttryck för att deras behandling alltid fungerar, om bara patienten samarbetar på "helt rätt plan". På detta sätt lägger terapeuten skulden för en misslyckad behandling på patienten, vilket är helt orimligt både ur ett etiskt och ett sakligt perspektiv.
Ulrik Dige: "Kræftmirakler" är i Danmark utgiven på förlaget Hovedland, 2000.
