Stenåldersdieten

Stenåldern började för ett par milljoner år sen och slutade i Europa för ca. 6.000 år sen. Det är inte mer än ca. 10.000 år sen våra förfäder började bruka jorden och hålla boskap, och så smått började äta spannmål och spannmålsprodukter. Introduktionen av mjölk från husdjur är av motsvarande evolutionsmässigt nytt datum. Innan dess levde stenåldersmänniskan av olika växter, bär, frukt, baljväxter, rötter, nötter, fisk, skaldjur och magert kött. ”Herr och fru Flinta” fick nästan 3 gånger så mycket kalium från kosten som vi får i dag, och minst 6 gånger mindre natrium. De fick betydligt fler antioxidanter och fler omega 3 fettsyror än den genomsnittliga befolkningen får i dag, och vi är fortfarande genetiskt kodade till att leva av denna stenåldersdiet, säger en del kostforskare.
Många kvinnor skulle nicka igenkännande till dessa upplysningar och skulle kunna bidra med andra drag från paleolitisk tid, som de har märkt fungerar alldeles oförändrat hos deras män.
Anyway. Vi har - eller en del har - problem med den moderna kosten, som är full med sånt som vållar vår hårt prövade stenåldersmatsmältning besvär. Matsmältningsproblem är vanliga vid födoämnesöverkänslighet. Också i fall där överkänslighet inte är inblandat kan vår kost vara ett problem. Vår mat är allt för raffinerda, förarbetad och fel.
Kanske behöver vi ytterligare 10.000 eller kanske 90.000 års extra genetisk evolution, eller en konsultation hos en gen-terapeut, innan vi kan inta en pizza napoletana med extra ost hos Mamma Rosa utan att riskera sjukdomar som hjärt-kärlproblem, gikt, övervikt, sockersjuka, förhöjt blodtryck eller andra otäcka åkommor.
Ja! Ovannämnda åkommor är några få exempel på sjukdomar som några forskare hävdar är konsekvensen av den moderna high tech-kosten. I dag är över hälften av de matvaror vi äter alldeles nya i förhållande till stenåldermänniskans kost, och utav dessa är spannmåls- och mjölkprodukter, industriellt förarbetade fettämnen, alkohol och ett hav av tillsatsämnen de mest markanta. Stenåldersmänniskorna åt helt säkert vild honung när de kunde få tag på det, men jämfört med våra dagars sockerförbruk, där var och en av oss i genommsnitt intar ca. 50 kg om året, var det försvinnande lite.
Det är i verkligheten få som anser att problemmat kan följas av några hälsomässiga konsekvenser. För det är deras symtom i vardagen allt för diffusa. Det rör sig typiskt om de livsmedel de äter mest och oftast och som snabbt skulle ge abstinenssymtom om de inte längre åts. Det finns emellertid åtskilliga metoder för att få reda på vilken roll våra matval har, i relation till följdsymtom.
ELISA
Det enklaste sättet at undersöka vilka livsmedel som ger överkänslighet är att få blodet undersökt efter antiämnen med hjälp av ett ELISA-test. Vid ELISA-testen mäts blodets immunologiska reaktion på över 100 olika livsmedel, från kött och fisk till frukt, grönsaker, nötter och socker. Dessa data värderas sedan, samman med andra kliniska data, av en terapeut.
Fasta
En annan, billigare men utmärkt, metod för att avgöra vilka livsmedel som orsakar oönskade reaktioner i kroppen är att låta bli att äta något alls i 4 - 5 dagar, eller tills mag-tarmkanalen är helt tom, och eventuella reaktioner från livsmedel har klingat av. Härefter kan man så introducera ett livsmedel i taget, och lägga märke till hur kroppen reagerer på det. Därefter ett nytt - osv.
Stenåldersgastronomi
Det är dock långt ifrån alla som klarar av att fasta, och det är här vi kan dra nytta av våra förfäders kostplan från den tid då fast food betydde full spurt genom skog och sly med flintspjutet i högsta hugg efter ett vilt djur. Man återintroducerar helt enkelt den goda gamla välprövade stenåldersdieten - i en något uppdaterad utgåva förstås - och låter sina överkänslighetssymtom klinga av. Dieten består i sin rena form av kött, fisk, frukt och färska grönsaker. Man äter inget spannmål eller spannmålsprodukter, och heller ingen mjölk och mjölkprodukter. Det är dessa livsmedel som vållar flest överkänslighetsproblem tillsammans med jordnötter, tomater, soja och kaffe. Den enda krydda man använder är havsalt. Därutöver utesluter man de livsmedel som man äter 3 gånger i veckan eller oftare samt de livsmedel man antingen misstänker skapar överkänslighet, eller som man kanske redan vet skapar problem.
Till denna kost dricker man naturligtvis bara rent källvatten eller ev. utspädd frukt- eller grönsaksjuice från frukt och grönt som inte är på förbudslistan.
Om man lider av födoämnesöverkänslighet och påbörjar en kur utan de belastande livsmedlen så mår man inget vidare de första dagarna. I värsta fall är det som att ta nappen från en baby eller metadonen från en narkoman. Samtidigt är det en indikation på att det är ett födoämnesproblem. Efter 4 - 5 dagar kommer man som regel känna hur många av de plågande symtomen lättar. Det kan vara trötthet, huvudvärk, symtom från mag-tarmkanalen eller annat.
Efter 5 dagar kan man som tidigare nämnt introducera ett av de vanliga livsmedlen igen. Erfarenheter från födoämnesöverkänsliga barn har påvisat markanta förändringar på psyke och motorik.
En sak som provocerar immunsystemet hos disponerade är när man tar samma sväng runt kyldisken på Domus dag ut och dag in, man väljer de samma produkter igen och igen. Vi bör äta mycket mer varierat än vi gör idag - alltså rotera mellan många slags matvaror som vi tål. Det har i alla fall blivit lättare idag än det var på stenåldern. Vi bör heller inte äta för mycket. Mat skapar som biprodukt fria radikaler i kroppen, som är hälsofarliga och får oss att åldras i förtid. Mycket mat skapar många fria radikaler.
Födoämnesöverkänslighet är en av de mest underdiagnosticerade problem vi har. En del människor är fysiskt och psykiskt belastade i invalidiserande grad av matvaror som de inte tål. Andra klarar sig någorlunda eller "haltande" genom tilvaron. Som det är nu, måste vi bli mer medvetna om vilka matvaror vi proppar i oss och vilka effekter de har på vårt välbefinnande. Men vem vet. Kanske är allt besvär med mat vi inte tål bara ett övergående fenomen, tills genforskarne en gång lyckas manipulera våra gener så vi kan leva på i huvudsak kemikalieavfall. Den dagen kommer verkligen många av våra dagars problem och besvär vara lösta.
OBS
Denna beskrivning av stenåldersdieten är en generell orientering, och är inte tillräckligt fullständig. Här är det bäst att få hjälp av en erfaren terapeut.