Teorin om blodgruppdiet

Precis som det att man inte tål blodtransfusion med vilken typ av blod som helst, är det också enligt denna teori endel former av mat som människor med olika blodgrupper inte tål. Blodgruppen avgör alltså vilken typ av mat man tål. Äter man mat som ens blodgrupp avvisar, kan det leda till sammanklumpning av blodcellerna, precis som om man tar emot blod av en annan typ än sitt eget.
D'Adamo bygger sin vetskap på andras och egen forskning, huvudsakligen kliniska laboratorieförsök med födoämnen och lektiner som är en grupp proteiner som finns i flesta sorters mat. Lektinerna är växternas försvarsämnen som bl a skyddar dem mot svampar och bakterier.
Många av de lektiner vi tar in genom kosten utskiljs ur kroppen för att immunsystemet skyddar oss. En del av de lektiner vi tar in, tas upp i blodomloppet, där de reagerar genom att förstöra både röda och vita blodkroppar. För att lektinerna klumpar sig samman, börjar våra blodceller också att klumpa ihop sig när vi intar lektiner som är oförenliga med vår blodgrupp. Det kan leda till fetma, immunreaktioner, vävnadsskador, födoämnesintolerans, cancer och andra tämligen allvarliga sjukdomar.
Blodgruppsteorin delar in människor i 4 kategorier.
1. Blodgrupp 0, jägaren: Har fördel av att äta kött och undvika vete, de flesta spannmålssorter och mjölkprodukter samt att utöva krävande motion. Fel kost kan öka risken för bl a magsår och inflammationer som t ex ledgångsreumatism.
2. Blodgrupp A, bonden: Har fördel av att äta vegetariskt, undvika nattskuggagrönsaker och mjölkprodukter samt utöva blid motion och meditera. Fel kost kan bl a medföra ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och cancer.
3. Blodgrupp B, nomaden: Har fördel av att äta varierad kost med både kött, grönsaker och mjölkprodukter samt utöva moderat motion. Fel kost kan bl a betyda ökad risk för virussjukdomar, som kan angripa nervsystemet.
4. Blodgrupp AB, den mer sällsynta, moderna människotypen: Har en stor del av blodgrupp A och B's svaga och starka sidor. Har det mest toleranta immunsystemet av alla, men dessvärre till gengäld bl a en känslig mag-tarmkanal. Har nytta av avkoppling.
Var blodgrupp-diet är uppdelad i 16 födoämnesgrupper, som var är indelad i 3 kategorier:
1. Mycket bra: Mat som verkar som medicin.
2. Neutrala: Mat som bara verkar som föda.
3. Undvik: Mat som verkar hälsoskadligt.
Specialläkare i Allmän Medicin, Knut T. Flytlie - och författare till boken "Vitaminrevolutionen", 1998 från samma förlag - har varit facklig konsulent på den danska blodgruppsboken och har skrivit förordet till den. Han menar att teorin om blodgrupp är den saknade pusselbiten i det stora pussel som försöker ge en hel bild av människan. Han har prövat teorin om blodgruppsdiet på sina patienter och är mycket positivt överraskad över dennes effekt. Detta säger många som har följt anvisningarna i blodgruppsdieten från några veckor upptill ett halvt år, medan teorin om blodgruppsdiet avvisas av många experter som det värsta struntpratet.
Många människor berättar om fysiska förbättringar efter det att de börjat följa anvisningarna. Folk rapporterar bl a efter månader på blodgruppsdieten att det har blivit lättare för dem att märka vilka livsmedel som är nyttiga och skadliga för dem. De har lättare för att gå ner i vikt och har färre symtom.
Teorin om blodgruppskost är ytterst intressant och förtjänar bestämt mer forskning. Teorin kan vara en förklaring på varför några människor inte tål kött och andra inte mjölk eller vete. Det är också intressant att teorin pekar på att precis vete, griskött, mjölk och tomater, utgör ett problem för de flesta blodgrupper medan alla blodgrupper till gengäld har fördel av t ex olivolja.
Bok om blodgruppsteorin på danska
D'Adamos bok utkom på danska från förlaget L & F Fakta år 2000. Boken innehåller en dietöversikt för var enstaka blodgrupp, en kostplan, portionsanvisningar beroende av ens etniska bakgrund, recept, råd om sjukdomar, om att gå ner i vikt, om medicin och kosttillskott, råd om stress och motion samt kapitel om blodets historia, de olika blodgrupper och deras psykologiska personligheter.
Bokrecension
Boken är absolut intressant läsning för alla som intresserar sig för hälsa, näring, blodgrupper och folkhälsa. D'Adamo har samlat en stor mängd vetskap i denna bok och han skriver mycket brett. Det kan emellanåt verka som om han går mer på bredden än på djupet, även om författaren tydligt har ansträngt sig för att få så många detaljer med som möjligt.
Boken är lättläst, trots sin storlek. Den är enkelt uppdelad, så om man ska använda den som personlig uppslagsbok är den utmärkt. Den kan dock verka oöverskådlig om man vill jämföra de olika blodgruppsdieterna med varandra. Det kan t ex vara bra att få en lista över mat som alla blodgrupper tål, när man ska göra middag till flera, men en sådan får man hämta på D'Adamos website eller göra själv.
Det saknas dock enkla viktiga upplysningar i den danska boken, t ex om de respektive födoämnena är råa, gräddade, kokta eller stekta. Några rekommendationer kan vara svåra att förstå för att de inte är skrivna mer utförligt. Två exempel är att Durumvetemjöl sägs vara ett neutralt födoämne för blodgrupp A men samtidigt ska grupp A undvika Durumvetebröd. Blodgrupp A ska också undvika sesamolja, medan sesamfrö och sesamsmör (tahin) är neutral mat för samma grupp, utan att det är någon förklaring på det i boken. Detta är högst oförståeligt när lektiner just precis finns i frö och inte i olja.
Varken vindruvskärneolja eller kokosolja figurerar under avsnittet om oljor. Man ska fram till sida 385 för att få veta att kokosolja avråds generellt till alla och varför. Solrosolja och ghee (klart smör) är inte nämnda konsekvent under alla blodgrupper. D'Adamos argumentation för sin generella rekommendation av olivolja till alla blodgrupper hittar man först på sida 385 under kapitlet vanliga frågor.
Det är också förargligt att matvaror som krasse, kummin, nypon, seitan och flera andra slags svampar och tång saknas på livsmedelslistan. Det framgår inte alltid klart om anvisningarna baseras på D'Adamos egna lektinforskning eller på hans generella erfarenheter som naturopat. Man kan kanske hitta detaljerade svar på några av dessa frågor på D'Adamos hemsida, men inte alla har ju möjlighet för eller tid och vilja att gå på nätet. D'Adamo nämner t ex inte problemet med genmanipulerad soja i sin bok, medan han på sin hemsida varnar generellt mot att äta GMO-mat. Och svaret på frågan om kokning fyller faktiskt bara två till tre linjer på D'Adamos hemsida.
Argumentationerna kan emellanåt vara lite för bristfälliga. T ex rekommenderar D'Adamo grupperna A och AB att dricka rödvin, då "ett dagligt glas rödvin menas kunna sänka risken för hjärt-kärlsjukdomar hos män och kvinnor". Kaffe rekommenderas både för typ A och AB, för att "kaffe kan vara direkt nyttigt då den ökar innehållet av magsyra (som blodgrupperna A och AB inte har så mycket av) och innehåller några enzymer man också hittar i soja" (som det redan tidigare rekommenderats både A och AB-gruppen att äta).
Avsnittet om blodgruppernas psykologiska personligheter i boken är ganska ytlig, vilket drar ner poängen, och man saknar dokumentation för dessa påståenden, vilket D'Adamo faktiskt också skriver.
En dansk näringsterapeuts kommentarer
Näringsterapeut Eva Lydeking-Olsen ber oss att komma ihåg att D'Adamo har arbetat vidare på Kelleys* grundläggande teorier vad gäller etniska förhållandes betydelse av vilken kost som är nyttig, som också hennes klinik generellt rekommenderar bl a cancersjuka att betrakta, när de lägger om kosten. Hon menar, att D'Adamos bok saknar grund för att det inte klart framgår av blodgruppsboken om maten är tillredd eller ej, vilket gör en skillnad för vissa lektiner.
Lektinernas effekt i t ex banan och tomat blir förstärkt vid kokning, medan bönor, som i okokt tillstånd är farliga att äta p g a lektiner, är ok att äta kokta, eftersom lektinerna blir oskadliggjorda speciellt när de läggs i blöt samt vid kokning. Just precis bönlektiner är särskilt noggrant undersökta medan man ännu inte vet så mycket om vetelektin.
Eva Lydeking-Olsen har i samarbete med DTU gjort en jämförbar undersökning av lektin-innehållet i flera olika vetesorter. Hon tycker att det är underligt att D'Adamo kan uttala sig om oljor i samband med lektin, då det inte finns lektiner i oljor. Dessutom menar hon att D'Adamo generellt lägger för lite vikt på kostens betydelse för nervsystemet.
Peter D'Adamo har skrivit böckerna:
Eat right for your type, G.P Putnam's Sons, 1996.
Live right for your type, Penguin-Putnam, inc. Utkommen på engelska januari 2001 - handlar om ämnen som blodgrupper och ämnesomsättning, immunitet, sinne m m.
Cook right for your type
Man kan hämta mer information, personliga tester, matrecept m m på webbsiten: www.dadamo.com
*Dr William Donald Kelley, tandläkare från Texas, botade själv sin cancer i bukspottkörteln och företog härefter sin cancerforskning baserad på egna teorier. Beskrev teori om "Ancestor´s diet", en diet baserad på anor. I starten som en teori på 3-5 olika grupper, bl a bönder, nomader och jägare, som p g a olika ursprung åt olika mat. Senare hittade han 12 olika grupper oberoende av nervsystem och ämnesomsättning och han gjorde skillnad mellan sympatiska- och para-sympatiska nervsystem. T ex nämnde Kelley att kött i många fall kunde verka överstimulerande på det sympatiska nervsystemet. Människor som var energiska mådde bäst med vegetarisk kost och den mer lata typen hade generellt användning för en köttdiet. Han gjorde ett frågeformulär med tusen frågor för användning av en individuell tillpassad diet.
Läs också: "Medicine's Missing Link" av Tom and Carol Valentine, Thorson ISBN 0-7225-1031