Vetenskap och lagstiftning - B6-vitamin i farozonen - igen

Först lite historia: I England har man förärats the Food Advisory Committee (FAC), som delvis kan motsvara vårt (Danmarks), tidigare privata, nu statsliga, men hela tiden kosttillskottsfientliga Näringsråd (Ernæringsråd).
FAC rekomenderade i slutet av 1990-talet Labour-regeringens dåvarande minister för matvarusäkerhet (Jeff Rooker), att förbjuda fri försäljning av B6-vitamin i doser över 10mg. Lagförslaget skulle dock ge apotekerna tillåtelse att handla med B6-vitamin i doser upp till 50mg. Doser över 50mg skulle receptbeläggas. (4, 6)
Denna rekomendation refererade till en annan kommitté vid namn the Committee on Toxicity (COT), alltså en kommitté som skulle värdera ämnets giftighet. Hur kom COT fram till slutsatsen att B6-vitamin är giftigt i doser över 50mg? Jo, i högen av vetenskapliga undersökninar som dokumenterar att B6-vitamin först blir giftigt i doser över 1.000mg, under förutsättning att det tas under längre tid (4), fann COT en avvikande, starkt kritiserad undersökning från 1987 - också kallad Dalton-rapporten efter dess författare K. og M. Dalton (3). Dalton-rapportens författare var två hormonspecialister, kända för at rekomendera hormonbehandling till kvinnor som lider av premenstruella besvär. Själva undersökningen baserades på telefonintervjuer, där helt vaga och diffusa symptom tillskrevs B6-vitamintillskott. (5)
Enligt dr. Derek Shimpton, vetenskaplig rådgivare för the Council of Responsible Nutrition, USA (CRN, Rådet för ansvarsfull näring), har vetenskapen tolkats galet. Professor John Hathcock, toxikolog, tidigare anställd av USAs regering, hävdar att COT baserat sina rekomendationer på okorrekt forskning. Dr. Alan Gaby, professor vid Bastyr Universitetet och författare till boken "The Doctor's Guide to Vitamin B6" menar, att tolkningen av Dalton-undersökningen är felaktig, och att de symptom som kvinnorna rapporterade i undersökningen snarare liknar symptom på ämnesomsättningsstörningar orsakade av födoämnesintolerans. Till och med dr. Munro, som utförde det nyckelförsök, på vilket COT grundar sina slutsatser, är fullständigt oenig i COT's förklaring, och regeringens beslut.
I stallet för Dalton-familjens tio år gamla telefonintervjuer borde man kanske litat mer till den väl ansedda hälsotidsskriften "the American Journal for Responsible Nutrition", som 1997 publicerade en fin översiktsartikel om vitaminers och mineralers effektivitet och säkerhet.
I denna artikel behandlas bland annat den vetenskapliga litteratur som finns tillgänglig om vitamin B6/pyridoxin, och man fastslår här att doser på 200mg per dag under flera år är fulständigt ofarligt. Det fastslås samtidigt att den lägsta dos B6-vitamin där man någonsin har rapporterat om biverkningar, är 500mg per dag, vilket av behandlare normalt bara ordineras under en kortare tid. (8) Privat har FAC-medlemmar berättat att de kom fram till 10mg som gräns för B6-vitamin, genom att helt enkelt dividera Dalton-undersökningens antagna giftighets-nivå på 50mg med 5. (4)
Det engelska lagförslaget möttes naturligvis av omfattande protester från både vanliga konsumenter och hälsobranchen, som använde sig av B6-vitamin i doser över 50mg för tex. att förebygga och lindra premenstruella besvär, epilepsianfall samt olika hud- och kretsloppsproblem, samt för att hjälpa personer med tendens till att bilda njursten mm. Listan över åkommor som B6-vitamin kan avhjälpa är mycket lång. Också många vetenskapsmän invänder högljutt mot regeringens lagförslag. Det engelska lagförslaget blev nedlagt.
Den dåvarande engelska matvarusäkerhetsministern (Jeff Rooker) sade då: "Detta är början på en ny era inom matvarusäkerhet, där vetenskap leder till lagstiftning!"
Det engelska lagförslaget har bytts mot ett EU Harmoniseringsdirektiv om Kosttillskott, som färdigbehandlas i EU's Ministerråd i slutet av Maj 2001. (9)
EU använder sig av konsumentskyddets heliga "försiktighetsprincip" - som ursprungligen var tänkt för livsfarliga kemikalier - för att föreslå maxgränser för, och en positivlista över vitaminer och mineraler. Tilltaget skulle bygga på en motsvarande "vetenskapligt" grund, som i övrigt ännu inte offentliggjorts av EU's Vetenskapliga Livsmedelskommitté (SCF, Scientific Committee on Foods). SCF har satt maxgränsen för B6-vitamin på 25 mg per dag - och SCF har ingen appellinstans.
Ett gnagande tvivel tränger sig på: Är vetenskap den egentliga orsaken till detta plötsliga behov av begränsningar av europeernas fria tillgång till B6-vitamin? Ordföranden för COT, professor Dayan, har tidigare erkänt att de inte har träffat på ett endaste fall av B6-vitamin-förgiftning. (4) Besynnerligt, då över 1 miljon kvinnor tar B6-vitamin i doser över 50 mg per dag. Om B6-vitamin skulle vara så giftigt som det hävdas, borde man ju kunna förvänta åtminstone några förgiftningsfall.
Naturligtvis är det skillnad på vitamintillskott som används till att förebygga egentliga bristtillstånd, och tillskott med terapeutiskt syfte, då man ofta nyttjar mycket större doser i kortare tid. Sistnämnda möjlighet blir vansklig ifall EU's direktivförlag godkänns.
Olika källor uppger vitt skiljda gränser for giftighet. Det kan grundas på flera faktorer: Renhetsgrad, tabletthjälpämnen, försök på djur med anorlunda B6-vitamin-omsättning än människor, försökens längd, feltolkning av resultat osv. Dessutom skulle B6-vitamin nyttjat som monoterapi, alltså utan att samverka med tillskott av andra vitaminer och mineraler, sänka symtomgränsen. Monoterapi med vitaminer är vanligtvis oklokt i praktiken, men mycket vetenskapligt. Under alla omständigheter verkar den föreslagna gränsen helt utan proportioner. Det bevisas av års terapeutisk erfarienhet med B6-vitamin. (7, 8)
Det måste vara skakande för en kvinna som under flera år hållit helvetet från livet med ett biverkningsfritt tilskott på 100mg B6-vitamin om dagen, att plötsligt få veta att hennes metod är både farlig och förbjuden. I värsta fall tror hon på myndigheternas varningar, och slutar med att använda B6-vitamin för att istället börja med hormonbehandling, med risk för biverkningar. I bästa fall blir B6-vitamin behandlingen dyrare och besvärligare, när hon nu ska ta 4 gånger så många tabletter som förut, då den övre gränsen endast tillåter tabletter á 25 mg, eller när hon ska till apoteket eller läkaren för att få sitt tilskott.
Vad har de förmyndaraktiga EU-myndigheterna tänkt sig att folk med ett biokemisk stort behov av B6-vitamin ska ta sig för i framtiden? Äta 600 gram grönsaker och en bägare hormoner varje dag? Ska sjukdomsprofylax och behandling monopoliseras av läkare - varav endast ett fåtal har tillräcklig kunskap om vitaminer och mineraler - och ska folk utestängas från att ta vara på sin egen hälsa?
Andra nutrienter kommer stå på tur, trots den överväldigande mängd vetenskaplig litteratur som dokumenterar nyttan och ofarligheten med kosttillskott i en modern, förorenad och förstressad (västlig) värld. Det förväntas maxgränser - så kallade "läkemedelsgränser" och "riskgränser" - för ett tjugotal vitaminer och mineraler, som ska slås fast av SCF. Dessutom förväntas omkring 300 vitamin- och mineralämnen bli förbjudna, då de inte finns med på EU's positivlista. Med föresatsen att lösa ett inbillat konsumentproblem, skapar man istället nya, reella problem.
En slutsats baserad på vetenskapliga data är ingen garanti för riktighet. Även erkända vetenskapliga tidsskrifter kommer emellanåt med dåliga, felunderbyggda eller till och med förfalskade forskningsresultat. Det som borde göra intryck är mängden av undersökningar med överensstämmande resultat, och inte några få avvikande och tveksamma forskningsresultater, som i tex. fallet med B6-vitamin. Vi får hoppas, för europas folkhälsa, att förnuftet segrer.
Referencer:
1. Biokemikere i det nye råd, Jyllandsposten 1.11.1996.
2. Uafhængighed til Ernæringsrådet, Politiken 13.12.1997.
3. Dalton K; Dalton MJ: Characteristics of pyrodoxine overdose neurophathy syndrome : Acta Neurol Scand, 76:8-11, 1987.
4. Optimum Nutrition Vol. l0, No.3, pp 4, 8-10, 1997.
5. WDDTY: Vol. 8, No 6, p 5, Sep. 1997.
6. PROOF Vol. I, No. 4, p 13, 1997.
7. Course Manual: American Institute for Biosocial Research, 1995.
8. Hatchcock John N, Vitamins and minerals: efficacy and safety, Am J Clin Nutr ; 66:427-37, 1997.
9. EU Kosttilskudsdirektiv: Forslag til Europa-Parlamentets og Rådets direktiv om indbyrdes tilnærmelse af medlemsstaternes lovgivninger om kosttilskud, Bruxelles, 08.05.2000, KOM (2000) 222, 2000/0080 (COD)