Bistick - Getingstick

Bi- och getingstick är alltid obehagliga på grund av smärtor och svullnad. Symptomen kan komma efter några minuter eller efter flera timmar: Svullnad, rodnad, smärta och hudirritation samt kliande i upp till en veckas tid.
Om man är allergisk, blir stucken i en pulsådra eller i mun- eller halsområdet, eller om man blir stucken av flera bin eller getingar samtidigt kan sticken vara farliga.
Vid allvarliga allergiska reaktioner kan en anafylaktisk chock, som är livshotande, inträda. Tungan sväller upp, blodtrycket faller, luftvägarna blockeras för att de drar ihop sig så mycket att man får svårt att andas. Magont, nässelfeber, uppkastningar och diarré hör också till vanliga reaktioner.
Det är viktigt att uppsöka läkarhjälp omgående, då dessa allvarliga symptom annars kan leda till döden. Om man känner sig dålig och yr inom 20 minuter efter att ha blivit stucken och blir ännu sämre efter en halv timme, skall man se till att få läkarhjälp så fort som möjligt.
Man kan inte veta om man är allergisk innan man blivit stucken. Om allergi har konstaterats, kan en läkare ordinera ett motgift som patienten alltid skall bära med sig under säsong. Det är dessutom möjligt att ge en allergisk person behandling under längre tid för att uppnå immunitet.
För allergikern anses getingen vara 20 gånger farligare än biet. Första gången en allergiker bliver stucken kommer det skenbart ingen reaktion. Men immunsystemet under hudens yta provoceras till att framställa antikroppar, som placerar sig på de hudceller som kallas mast-celler. Blir man stucken ännu en gång, kommer den allergiska reaktionen att visa sig, för att giftet kommer i kontakt med antikropparna, vilket leder till att mast-cellerna sprutar ut några mycket aktiva ämnen.
Det är en rent kemisk skillnad på bi- och getinggift, så det är en fördel att veta av vad man har blivit stucken, så man snabbt och effektivt kan neutralisera det aktuella giftet och lindra smärtan.
Det är endast honbin som sticker med en giftgadd, vilken sitter på spetsen av den bruna och orangegul-pyntade bakkroppen.
Bigiftet, som produceras i en giftkörtel bakom gadden, är en sammansättning av syrahaltiga vätskor som bl.a. innehåller histamin och mellitin, vilka förorsakar smärtor och rödfärgning av vid stickstället. Vätskan ökar bl.a. blodgenomströmningen vid sticksåret och upplöser röda blodkroppar. Olika enzymer - kända från ormgift - ökar mellitins verkan.
Bin kan mobilisera en mindre här som kan förfölja sina offer och ge detta upp till tjugo stick.
I Norden finns omkring 250 olika slags bin, 20 olika arter humlor och mellan 4.000 och 5.000 olika getingtyper, av vilka ett halvt tjog getingar samt parasitsteklar har en giftgadd.
Av bin är det oftast honungsbiet, Apis mellifera, man kan få problem med. Humlan, Bombus, kan också - även om det dock sker mer sällan - sticka, om man kommer för nära dess bo eller får den i handen. Humlan kan sticka flera stick på en gång och dess stick medför en intens smärta, som dock ofta fort avtar.
Humlor och getingar som sticker drar sin gadd med sig, men ett bi lämnar kvar sin giftgadd under huden på "fienden" och dör efter att hela dess giftapparat blir utdragen då den flyger iväg igen.
Getingen, Vespa, som är övervägande gulsträckad på mörkbrun bakgrund, har en eminent syn och kan uppfatta rörelse på upptill 10 meters avstånd - och den är känd för att överfallla allt som rör sig om den känner sig hotad.
Dess gift innehåller ett annorlunda gift än honungbiets. Giftet är basiskt, eftersom det innehåller mycket histamin samt serotonin, vilket inte finns i biets gift.
Bålgetingen, Vespa crabro, kan bli upp till 4 cm lång. De innehåller ett så kraftigt gift, att det kan vara livsfarligt för småbarn upp till 4-5 års ålder att bli stuckna av dem.
Gul hornstekel, Urocerus gigas, liknar - och förväxlas lätt med - den stora getingen, men den sticker inte. Det händer ofta att man också om vintern stöter på gul hornstekel om man går ut efter ved i en vedstapel.
Blir man anfallen av många bin eller getingar på en gång, är det klokast att hålla sig absolut lugn, istället för att försöka vifta bort dem eller springa ifrån dem.
Speciellt i sensommarmånaderna och tidigt på hösten skall man vara uppmärksam på att inte störa getingarna eller deras bo, för då är getingarna mer aggressiva och anfaller ögonblickligen om de känner sig hotade. Getingarna dör i allmänhet under loppet av september-oktober månad.

Till skillnad från de allmänt kända bin, som kan mobilisera en mindre här av förföljande bin, kan mördarbina dock samla upp emot 1000 krigiska bin, som är i stånd att tilldela sitt offer mer än 100 stick, vilket sammanlagt kan jämföras med ett skallerormsbett.