Cancer generellt

Man kan indela cancer i fyra grundläggande cancerformer:
Karcinomer
Det första är karcinomer, som är elakartade svulster, också kallat tumörer i epitelceller. Epitelceller är de celler som utgör ytan på hud, organ och slemhinnor. Exempel på karcinomer kan vara bröstcancer, magcancer, lungcancer, cancer i blåsan och cancer i tarmen.
Sarkomer
Den andra formen är sarkomer. Sarkomer är cancer som har sitt ursprung i bindväv, muskler, ben och brosk.
Leukemier
Den tredje gruppen är leukemier. Leukemi betyder vitt blod och kallas också blodcancer. Kännetecknet är en överproduktion i benmärgen av olika abnorma vita blodkroppar. Det finns flera typer av leukemi, akuta och kroniska.
Akut leukemi (barnleukemi) är ovanlig men uppstår mest hos barn och unga. Symptomerna svarar till dem som man ser vid blodbrist: Blek, trötthet, feber, muninfektioner, näsblod och blåmärken på kroppen.
Man funderar på om det kan vara av betydning om barnet sover med tänd lampa. Det hämmar tallkottkörtelns produktion av melatonin, som antas kunna skydda mot cancerutveckling.
Kronisk leukemi uppstår oftast efter 30 års åldern. Sjukdomen visar sig genom knutbildningar i lymfkörtlarna i armhålorna, ljumsken eller på halsen.
Lymfomer
Den fjärde gruppen är lymfomer, som är cancer i lymfsystemet.
Om cancerceller

• En cancercell är en normal cell, där det har uppstått en skada eller en särskild ändring i dess arvsmassa. Det medför en process med ohämmad celldelning, således att cancern sprids i kroppen. En cancercell är alltså en muterad cell med kromosomfel. Från kromosomfel till symptomgivande sjukdom kan det i några fall gå 10-30 år.
• Forskare menar nu at de har identifierat flera hundra mutationer som kan föra till utveckling av bröst- och tarmcancer. Det handlar i de flesta fall om gener som tidigare inte har blivit kopplade till cancer. En del av dessa mutationer eller gen-kombinationer ger en väldigt hög sannolikhet för att personen kommer att utveckla cancer vid någon tidpunkt i livet. Andra gen-kombinationer ger en mindre sannolikhet.
• Vi kan ärva en latent cancer-gen från en eller bägge föräldrar. Ärver vi genen från bägge föräldrar blir risken för att utveckla den bestämda cancerformen mycket hög, kanske över 80%.
• En gen kan både vara aktiv, det vill säga den producerar ett bestämt protein, eller så kan den vara inaktiv.
• Cancerceller behöver vidare inte syre för att växa. Istället får de deras energi genom jäsning av socker.
• Cancerceller respekterar inte granncellen utan producerar växtökande ämnen samt enzymer som nedbryter omkringliggande vävnader, vilket gör att cancern kan breda ut sig till andra vävnader och bilda utlöpare, så kallade metastaser.
• Cancerceller kan lossna från modersvulsten och transporteras med blod eller lymfa till annan organvävnad, där de kan växa vidare. Också celler som ännu inte påbörjat en okontrollerad celldelning kan spridas på detta sätt, men där cellernas cancergener först aktiveras senare. Detta sker enligt en del forskare också då svulster tas bort operativt och den ursprungliga cancervävnaden är borttagen. Detta är orsaken till att cancer som inte längre är påvisbar bör efterbehandlas också efter eventuell operation.
• Det är vanligvis inte den ursprungliga modersvulsten som cancerdrabbade dör av, utan snarare av de metstaser som bildas efter en tids sjukdom.
• Cancerceller kan fortsätta att dela sig utan att på någon tidpunkt drabbas av vanlig celldöd, också kallat apoptose.
• Cancersvulster kan bilda nya blodkärl, detta kallas angiogenes. För att en samling av cancerceller skall kunna växa sig större än en storlek på 1 - 2 mm måste den ha ett system av blodkärl. Därför bildas nya blodkärl ut till de närmaste venerna som förser svulstern med näring.
• Cancercellen har en förändrad struktur till ytan. Normalt skulle immunförsvaret angripa främmande eller muterade celler eftersom de samtidigt ändrar ytstrukturen. Immunsystemet hos cancerpatienter har dock visat sig att i hög grad ignorera cancercellens ytstruktur.
• Cancerceller kan producera olika hormoner, så kallat ektopisk hormonproduktion. Denna hormonobalans är ytterligare cancerfrämmande.
• Cancerceller har mekanismer i sina cellmembran som avvisar många former av cancermedicin.
• Det finns sammanhang mellan cancer och inflammation. Inflammation bör här förstås brett, inte blott som organismens reaktion på inträngande mikroorgansimer, men dess reaktion på all form för vävnadsskada.
• Cancer stärks och upprätthålls av en rad olika signalämnen, som dels produceras av inflammationsprocesser i kroppen, som av okända orsaker har blivit kroniska, men som också produceras av cancercellen själv. Det är likaså dessa signalämnen som beverkar att immunförsvaret inte förmår att bekämpa cancern tillsträckligt effektivt och att det bildas nya blodkärl med näring till svulsten.
• Biopsier och kirurgi medför också inflammation som därför kan riskera att främma existerande cancer. Dessa procedurer kan dock vara nödvändiga.

Det krävs flera olika faktorer för en normal cell att förändras till en cancercell. En del faktorer har vi själva inflytande på, t.ex. rökning och matvanor och miljöfaktorer, andra har vi inget direkt inflytande på. Cancer blir en reell risk då de ämnen i kroppen som neutraliserar och utskiljer cancerframkallande ämnen samt reparerar cellernas kromosomskador blir mindre än de belastningar och skador kroppens celler påförs. Detta innebär att för att undvika cancer är vi antingen tvungna att minimera de cancerframkallande belastningar vi utsätter oss inför och/eller öka de cancerförebyggande ansträngningarna.
Man behöver nästan inga medverkande faktorer som förorsakar cancer om man är utsatt för radioaktiv strålning; men det hör till undantagen. Dels skall miljön omkring cellen vara så ofördelaktig att den muterar och dels skall immunsystemet vara så svagt att det inte reagerar och tillintetgör cellen. En översikt på de inverkande faktorerna som i kombination med varandra kan leda till att en skadad cell utvecklas till cancer, gör det dock lättare att förstå varför cancer har uppnått sitt nuvarande omfång:

• Ärftlig disponering.
• Radongas som sipprar upp från jorden härstammar från nedbrytning av radium. Det kan utveckla lungcancer, men primärt hos rökare.
• Så kallade jordstrålar eller geopatisk belastning misstänks vara cancerframkallande; men dokumentation av detta finns inte.
• Olika former av strålning t.ex. radioaktiv strålning, röntgenstrålning samt överdriven utsättelse för ultravioletta strålar från solen och solarier (UVA). Det finns misstankar om att elektromagnetiska fält kan vara cancerframkallande genom att ändra kroppens hormonproduktion, men ännu är informationen omkring detta bristfällig.
• Föroreningar i luft och dricksvatten: Avgaser, härunder kvävedioxid, från bilar, flyg och andra maskiner. Rök från industri och kraftverk. Förorening av dricksvatten med utsipprande bekämpningsmedel. Nitrat som våra tarmbakterier kan bilda om till nitrit som igen kan bildas om till nitrosaminer, det kan leda till cancer, eller tillsättning av fluor från vattenverk.
• Tobaksrökning och kadmium: Cigarettrök innehåller minst 37 cancerframkallande ämnen, bland annat benzopyren och tungmetallen cadmium.
• Ett stort alkoholförbruk, speciellt av starksprit: Ökar risken för cancer, först och främst i tarmkanalen.
• Kemikalier, tillsattsämnen, bekämpningsmedel och vissa läkemedel. De är alla kemikalier. Nästan allt är syntetiskt framställt och är till sin natur främmande för den mänskliga cellen och har därför belastande egenskaper. Några värre än andra.
• Fria radikaler, som är lösrivna elektroner, kan bryta igenom cellväggen och skada cellkromosomerna: Många av belastningarna i denna lista producerar fria radikaler i kroppen.
• Hormoner och ämnen med hormonliknande verkan: T.ex. så ökar binjurebarkhormoner risken för att utveckla hud och lymfcancer och östrogentillskott ökar förekomsten av bröstcancer. Ämnen med hormonverkan kan också finnas i vissa pesticider och plastämnen.
• Övervikt: Mer än 20% över idealvikten har visat sig öka risken för flera typer av cancer.
• Virus: Här rör det sig hittills om Epstein Barr virus och Humant Papillon virus.
• Svampgifter: T.ex. aflatoxin från svampen Aspergillus. Finns bl.a. på korn och sädesslag som inte har torkat ordentligt. Svampsporer från angripna hus.
• Parasiter. Kan vara involverade i cancer. Dokumentation på detta finns inte.
• Undernäring och fel näring, härunder brist på antioxidanter, vitaminer och mineraler. Detta skapar en ofördelaktig miljö i vävnaden där förhållanden som surhetsgrad (pH), syretryck och nedsatt skydd mot fria radikaler utgör goda villkor för cancerväxt.
• Brist på fibrer i kosten: Förorsakar tarmvred och förstoppning. Fiber binder giftämnen i tarmen, som annars skulle tränga ut i blodet. Tillskott av fiber bör dock alltid anpassas till individuell tolerans.
• Cancerframkallande ämnen från matvaror. T.ex. från stekning, grillning, rökning och grillade matvaror. Ju högre stektemperatur, desto fler cancerframkallande ämnen bildas där. Vissa tillsattsämnen.
• Nedsatt immunförsvar och stigande ålder. Åldrande i sig, är inte cancerframkallande men cellerna tycks bli sämre på att motverka mutationer med åldern.

Symptom vid cancer beror på vilken typ av cancer det är frågan om, samt var cancern förekommer. Cancer är inte symptomgivande förrän den har nått en viss nivå. Vissa typer av symptom bör man alltid undersöka noggrannare. Det kan vara symptom som är typiska vid mindre allvarliga sjukdomar men som inte förbättras under förväntad tid:

• Födelsemärken som plötsligt börjar växa eller byter färg.
• Avföringsbesvär. Diarré, förstoppning eller båda.
• Kroniska magsmärtor.
• Blödningar. Blod i avföringen, urin, öra, näsa eller mun. Blödningar eller tunna flytningar mellan menstruationer, vid samlag eller efter övergångsåldern.
• Knutbildningar. I bröst, på hals eller andra ställen.
• Allmän utmattning, brist på aptit, viktnedgång, blodbrist och infektioner, speciellt svampinfektioner, ses typiskt vid framskriden cancer.

Efter hjärt-och kärlsjukdom är cancer den vanligaste dödsorsaken i industrialiserade länder.