Ebola

Virussjukdomen Ebola har varit känd sedan 1976, då den dök upp i Centralafrika och orsakade 430 dödsfall i Zaire och Sudan. Sjukdomen är ytterst smittsam, med kort förlopp och hög dödlighet, och trots forskning finns det fortfarande ingen säker kur.
Sjukdomen är uppkallad efter Ebola-floden i före detta Zaire, där sjukdomen konstaterades första gången. Ebola-virus är ett RNA-virus och är det ena av de två virus i familjen Filoviridae ("tråd-liknande virus"). Det finns i allt 4 undertyper av Ebola-virus: Ebola-Zaire, Ebola-Sudan, Ebola-Elfenbenskusten och Ebola Reston. De tre första typerna vet man ger sjukdom hos människor, medan den fjärde tills vidare bara har givit sjukdom hos andra primater (apor). Detta trots att Reston-varianten påminner mycket om Ebola-Zaire.
Ursprungligt
Det har længe varit en gåta var Ebolaviruset uppehåller sig mellan utbrotten. En fransk forskare har, tillsammans med sin forskningsgrupp, undertiden funnit tre arter av fruktätande fladdermöss, var några hade antistoffer mot Ebolavirus, och andra bar på Ebola-virus fragmenter men hade inte några symptomer på skjukdommen. Både fladdermöss och flygande hundar äts av lokalbefolkningen, och virus från dessa djurs afföring kan också smitta både djur och människor. Smittovägen är dock inte helt avklarad.
Det har konstaterats verifierade utbrott i Zaire, Gabon, Sudan, Uganda och på Elfenbenskusten.
Smittoöverföring
Ebolavirus smittar från person till person via kroppssekret som blod och saliv, men också genom direktkontakt med en smittad - också efter den sjukes död - kan medföra att friska personer smittas. Ebolavirus tränger in i vävnad och organ, som går i upplösning och är orsak till de omfattande blödningar som orsakar en dödsprocent på 50-90%. Kroppen bildar inga stora mängder antikroppar mot Ebolavirus.
I afrikanska länder inträffar ofta en explosiv smittspridning i det ögonblick de sjuka personerna läggs in på sjukhus. Brist på material medför att personalen ofta kringgår grundläggande hygienföreskrifter, och behandlar patienter utan handskar eller munskydd på, och återanvänder kanyler utan tillräcklig desinficering. Detta medför spridning till både personal och till andra patienter som sticks med samma kanyler.
När det gäller spridning genom luften (aerosoler) har det genomförts experiment på apor men man har inte sett dem utanför laboratoriet.
Symptom
Inkubationstiden, dvs. tiden från att man smittas tills symptomen uppstår, varierar från ett par dagar till tre veckor. Symptomen börjar med hög feber, huvudvärk, muskelsmärtor, magsmärtor, diarré med blod, hudutslag, röda kliande ögon och kräkningar. Några dagar senare breder blödningarna ut sig så man nu också blöder från näsa, mun, ögon och hud, där det kommer kvisslor. Det kan uppstå blindhet och vid denna tidpunkt dör många av inre blödningar och chock.
Några människor som smittas med Ebola får inga symptom. En mindre procentdel av de som smittas överlever sjukdomen. Också i dessa fall är den exakta orsaken inte fastslagen. Man menar dock att dessa personer bildar antikroppar mot viruset exceptionellt snabbt, och kan därmed bekämpa det innan tillståndet blir fatalt.
Diagnos
Diagnosen kan vara svår att ställa då de inledande symptomen inte är specifika för sjukdomen. Man kan dock efter ett par dagars förlopp prova med att isolera virus med hjälp av olika laboratorietester, eller pröva att hitta antikroppar mot den (IgG och IgM).