Spindlar
Spindelbett
För långt de flesta spindelarter är faran vid ett bett starkt överdriven. Det är bara ifall man från tidigare är allergisk eller överkänslig mot insektsstick, eller om den angripna är ett barn, som det kan uppstå akut fara.
Många spindelbett ger inte mer obehag än ett getingstick, men några kan ge symptom som kramper, starka smärtor i lymfkörtlarna och svettattacker och ytterligare andra kan vara dödliga. Det finns fall av spindelbett med döden som har haft dödlig utgång.
Giftiga spindlar:
- Bananspindel
- Eremitspindel
- Loxosceles
- Rödryggad spindel
- Trattminörspindeln
Fisk
Det finns en hel del fisk som kan vålla problem för badande och fiskare, speciellt i haven kring Indien, USA och den södra delen av Stilla havet t. ex.: Fjärsing, Drakhuvudfisk, Stenfisk och Ulk.
Dessutom finns det fisk som av olika anledningar kan vara farliga för människor, de är: Barracudor, hajar, havsål, hornfisk, muränor och elektrisk ål.
Maneter
Maneter hör till polypdjuren. Deras gift bildas i nässelceller, och giftet svider som giftet från brännässlor. Maneterna har fina bränntrådar (tentakler), som kan flyta i vattnet flera meter från manetens kropp. Maneterna sköljs mot land på bestämda årstider. Tyvärr är det inte alltid nog att hålla dem under uppsikt. Storm på havet kan riva av tentakeltrådar som man kan bränna sig på. I Danmark är det under den bästa badsäsongen, nämligen juli och augusti.
Blir man bränd av en eller flera av dessa bränntrådar kan det ge svidande lokal brännande smärta och kanske blåsor på huden. Kroppen kan till och med reagera med symptom som diarré, kräkning, luftvägsirritation, muskelkramper, andnöd och några gånger till och med kollaps.
Brännmaneten, Cynea capillata
Kan bli 30 cm bred och få upp till 5 meter långa fångtrådar som även om de lossnat från kroppen bränner huden vid beröring.
Den blå brännmaneten,
Kallad blåklintsmanet, Cyanea lamarcki, är mindre än den röda men bränns lika mycket. Den blir upp till 20 cm och finns vid de danska och svenska (västsverige) farvattnen under sommarmånaderna.
Kompassmanet, Crysaora hysocella
Blir upp till 30 cm bred. Denna manetn finns mest söderut, men kan besvära våra fiskare då de några gånger på hösten driver norrut till Skagerack.
Brännmaneten, Pelagia
Hör till de mindre bara omkring 5 cm men simmar stimvis i Medelhavet också inne vid kusterna där de kan vara ett stort problem hela sommaren.
Öronmaneten, Aurelia aurita
Innehåller bara ett svagt gift men kan vara besvärande på tunn hud t.ex. i ansiktet.
Farliga maneter är Chirinex Fleckeri från Australien, den australiska kubmaneten och den portugisiska Örlogsmannen, Physalia Physalis. Den sistnämnda är utbredd och rätt beryktad i tropiska och subtropiska hav t.ex. Medelhavet och kan till och med driva med havsströmmen ända upp till den engelska kusten.
Hundar
Sök på Rabies och Virusinfektion.
Myror
Stackmyran (Myrmica laevinodis) är rustad med en giftgadd. Ett stick av en stackmyra märks nödvändigtvis inte med det samma, men kan efter en stund göra ont länge, allt efter var man blir stucken.
Här planeras en mer utförlig beskrivning.
Skorpioner
Skorpionstick
Skorpioner är väldigt hårdföra och finns därför talrikt i ökenområden och liknande. Deras giftighet varierar med arten, från obetydlig över moderat till mycket giftig. Bara 50 av ca 1500 arter är farliga för människor. Stick av en skorpion är i hög grad farligt för barn under 6 år. Vuxna människor med ett bra immunförsvar kan ha tur och klara ett skorpionstick med lokala svullnader, akut missfärgning av huden och smärtor.
I allvarliga fall kan den stuckna personens pupiller utvidga sig, nu blir smärtor och svullnader våldsamma, de kan involvera lokala lymfkörtlar, man kan få diarré, förlamning av andningsmusklerna och till och med hjärtstopp.
Skorpionens gift dödar faktiskt fler människor än giftormar. De finns på många torra och varma platser i Asien, Indien, Mellanöstern, Mexico, Nordafrika, Sydamerika och Västindien. De finns ibland också utanför deras normala levnadsställen efter att ha gömt sig i bagage och containrar.
Ormar
Ormbett
De flesta ormar t.ex. boaormar och snokar är ogiftiga för människor. Många människor blir bitna av ormar, men tvärtemot vad man kan tro är det ovanligt att turister i exotiska länder, som gör en kortare visit blir bitna. Ormbett kan framkalla smärtor, infektion och stelkramp.
En grupp ormar har rörliga tänder, trekantiga huvuden och tjock kropp. Deras bett ger ofta en lokal svullnad. När giftet kommit in i blodomloppet medför detta blod i munnen, blödning i huden, tänderna och inre organ, samt chock.
En annan grupp ormar t.ex. cobror och mambor, har små fasta tänder och en smalare kropp. Deras bett resulterar sällan i svullnad, men när giftet kommer ut i kroppen uppstår förvirring, förlamning, sväljproblem, andningsbesvär och chock.
En orm som blir rädd för en människa sprutar bara in lite gift eller inget alls, då bettet bara är en varning.
Symptomen på och faran med ett ormbett beror naturligtvis mycket på vilken sorts orm som har bitit. Är det tal om en giftorm kommer det att uppstå en svullnad och missfärgning där bettet utdelats. Det kan eventuellt komma symptom som andningsproblem, illamående, huvudvärk m.m.
Om en stor mängd gift sprutas in kan det uppstå smärtfulla svullnader kring bettet samt blåsbildning, blödning från näsa och tandkött och förlamningar allt beroende på vilket gift som sprutats in.
Giftormar:
Giftormar lever oftast på andra ställen än människan, men i takt med att lantbruket på flera ställen i världen breder ut sig, in på dessa ormars domäner, blir fler människor bitna.
- Colubriade: T.ex den afrikanska boomslangen
- Elapidae: T.ex. de asiatiska och de afrikanska spottkobrorna
- Viperidae: Bl.a. skallerormar och huggormar
- Hydrophiidae: Är mest land- och vattenormar som är mycket giftiga
Havsanemoner, Arctinara
Utgör ingen stor risk i de danska eller svenska farvattnen. Dock måste fiskare vara försiktiga med havsanemonen Bolocera tuediae, som är rosa och mörkröd, blir upp till 20 cm lång och lever på 10 meters djup. Anemonens fångstarmar innehåller starkt nässelgift som framkallar starkt brännande och svidande på huden vid kontakt.
Sjöborre, Echinoidea
Sjöborren har giftkörtlar som sitter mellan taggarna och tjänar som försvar. I Medelhavet finns det sjöborrar som är allvarligt giftiga.
Man kan mycket lätt råka trampa på en sjöborre. Djurets försvar är att stickas med taggarna, vilket kan medföra stora smärtor. Rester av taggarna bortstöts sedan vid inflammationen.
Sjöstjärnor
Är svåra att se i sanden så man kan lätt råka trampa på dem. Den kan vålla en stor smärta genom att sticka in små taggar i huden på sin fiende. Rester av taggarna bortstöts sedan vid inflammationen.
Ödlor
Det finnns två giftiga arter, Gilan och den mexikanska vårtödlan, som lever i sydvästra USA och Mexiko som ibland biter människor. De bitar sig fast och håller kvar. Bettet är väldigt smärtsamt men sällan livsfarligt.
