Människor - både män och kvinnor - skiljer sig från andra djur vid att vara utrustade med en frodig hårprakt på huvudet om det inte klipps av. Också den manliga skäggväxten kan växa sig meterlång, vilket inget annat djur med skäggväxt kan prestera. Våra kroppsbehåring däremot, är minimal i förhållande till närbesläktade arters. Bortsett från handflator och fotsulor där det inte förekommer hårväxt och från könshåren i skreven och under armarna, har vi små, ofta färglösa hår över hela kroppen, fast endel män väl kan vara utrustade med också kraftig kroppbehåring.
Håravfall eller andra hårproblem kan i hög grad förringa både mäns och kvinnors livskvalitet - även om problemet inte i sig har någon direkt inverkan på hälsan. Hårproblem kan t.e.x. leda till dåligt självförtroende, eventuellt för att en flott och kraftig hårprakt signalerar skönhet, hälsa, styrka och virilitet. Hårväxt kan nog också sända andra signaler, t.ex. om kvinnor börjar att få skäggväxt, bröstbehåring, hår omkring naveln eller på innersidan av låren.
Fastän män och kvinnor har lika många hårsäckar så är fördelningen av de hår som växer i dem något annorlunda. De två mest markanta skillnaderna är den manliga skäggväxten och könsorganens behåring, som hos mannen växer upp mot naveln och i en spets och som hos kvinnan slutar under och parallellt med bikinilinjen.
Hår består, liksom naglar, av keratin och gror i s.k. hårsäckar i huden. Nedanför en hårsäck finns hårroten som slutar i en lökformad förtjockning. Den allra nedersta delen av håret utgörs av rotpapillen som är förbunden till blodkärl i underhuden. Det är endast i denna papill som själva hårväxten sker. Dess celldelning pressar det ännu osynliga håret uppåt. Då håret blir synligt, består det av sammanvuxna, döda och hårdnade celler som allra ytterst är utrustnade med platta epitelceller.
Antalet hår på huvudet varierar från ca 90.000 till 150.000. Rödhåriga har det lägsta antalet huvudhår och brunhåriga det högsta. Huvudhåren växer med en hastighet på ca 1/3 mm per dygn. Denna växt är dock inte konstant. Hår har en växtperiod som blir kortare med åldern. Hårets växtperiod avbryts av en viloperiod. Efter viloperioden försvinner rotpapillen och håret dör och faller av efter en tid.
Det utvecklas dock normalt ett nytt hårstrå som ersättning till det gamla. Hårets växt- och viloperiod varierar med hårtypen. Hår med en lång växtperiod som t.ex. huvudhår och skägghår kan bli mycket långa. I motsats till håret på huvudet blir skägghår och annan kroppsbehåring ofta kraftigare med åldern. Medelålders män upplever ofta också att det växer hår från öronen.
Hudens talgkörtlar mynnar ut i den övre delen av hårsäcken. Detta fettämne bildar ett talglager omkring håren och på huvudet. Det är också denna talgproduktion som efterhand gör håret flottigt.
Hårfärg
Liksom huden innehåller håret pigment som bestämmer dess färg, struktur och glans. Det faktum att håret blir grått är en naturlig del av åldrandet.
Hos européer kommer de första gråa håren i 30-års åldern. Hos afrikaner dyker de upp först i 40-års åldern. Grått hår beror på att kroppens produktion av enzymet katalas mindskar med åldern. Katalas bryter ner blodets lilla, naturliga innehåll av väteperoxid, också känt som vätesuperoxid, till vatten och syre. Konsekvensen av den nedsatta katalasproduktionen blir att väteperoxid efterhand uppkoncentreras i hårsäckarna och i själva håret och skadar det således att det inte får färg. Samtidigt har det visat sig att gråhåriga pga. genetiskt arv har färre enzymer, t.ex. methionine-sulfoxid-reduktas, som reparerar dessa skador på håret.
Lockar eller ej
Det är hårets form, d.v.s. tvärsnitt, som bestämmer hårtypen. Raka hår är runda, vågiga hårstrån är både runda och ovala, medan lockiga hår är platta.
Ärftligt håravfall
Det är helt normalt att tappa omkring 100 hårstrån om dagen. Liksom det är normalt att bli mera tunnhårig med åldern, vad gäller huvudhår. Det gäller speciellt för män. Normalt börjar det åldersbetingade håravfallet på allvar vid 50-års åldern, men kan också komma tidigare. Det beror på att dessa mäns hårrötter är genetiskt disponerade för påverkning av hormonet dihydrotestosteron (DHT), som är en ombildning av det manliga könshormonet testosteron. DHT förkortar hårets växtfas och får hårsäckarna att minska till den storleken de utgjorde i fosterstadiet. De nya håren lever kortare än de föregående, varefter de faller av.
Till slut växer det endast korta och tunna hårstrån och hjässan blir dunig som på en baby. Då dunen till slut försvinner täpper hårsäckarna till sig och det växer inga fler hår. Håren på sidorna av huvudet och i nacken utgör undantag; de påverkas normalt inte av DHT. Håravfall beror inte nödvändigtvis på att kroppen producerar för mycket testosteron och att tunnhåriga eller skalliga män därför skulle vara mera virila. Ca 15% av alla män blir skalliga.
I motsats till en gräsmatta kan hår inte stimuleras till ökad växt vid att ofta klippas. Vad gäller män flyttar sig hårlinjen med tiden uppåt, speciellt vid tinningarna och på toppen av hjässan, medan nacke och huvudets sidor däremot inte tappar hår i samma grad.
Män som i en tidig ålder - innan 45-års åldern - tappat sitt hår på hjässan menas ha en större risk att drabbas av ett förhöjt blodtryck och slaganfall senare i livet. Man menar att det beror på att DHT främjar åderförkalkning.
Näring tycks också spela en väsentlig roll för utvecklandet av manlig håravfall. Forskning visar på ett misstänkt samband mellan höga insulinnivåer, insulinresistens och relaterade sjukdomar som övervikt, sockersjuka och tidig utveckling av manligt håravfall, men det tappade håret kommmer näppeligen tilbaka med ändrade kostvanor efter att det en gång försvunnit.
Stress, för lite magsyra, brist på antioxidanter men också följdverkningar av chock och sjukdom kan störa hårväxten, få håret att mista sin lyster och öka håravfall.
Kvinnor och hårproblem
Kvinnor blir också mera tunnhåriga med åldern men håravfallet är betydligt mindre än hos män och är normalt jämnt fördeladat. De kan också få tendes till "måne" men sällan i samma grad som män. Under graviditet upplever många kvinnor att deras hår ser friskt och starkt ut men under en längre period, 3-6 månader efter graviditeten kan det förkomma en ökad hårlossning. Det beror på det väldiga hormonella förändringarna och håret växer normalt tillbaka. I en del fall dock först efter ett par år. Påverkan av manligt könshormon från moderkakan kan leda till att gravida kvinnor får en kraftigare behåring. Det normaliseras också efter födseln.
Kvinnor i övergångsåldern kan i takt med att kroppens östrogenproduktion minskar, också utveckla manlig behåring.
En del kvinnor är genetiskt disponerade för att utveckla kraftigare hårväxt än andra. Kraftig maskulin hårväxt hos kvinnor (hirsutisme) kan både vara ärftlig, bero på sjukdom i de hormonproducerande körtlarna, svulsterbildningar eller biverkningar från medicin.
Om kvinner börjar tappa hår så kan det vara ett tidigt tecken på matsmältningsproblem. Detta kan skyllas bristfällig, vitaminfattig kost eller för lite magsyra, som hämmar absorbtionen av protein och viktiga mineraler, men kan också skyllas hormonell obalans eller mycket stress. Till sist så kan några hårfärger och permanentvätskor innehålla kemikalier som skadar hår och hårbotten.
Sjukdom och förgiftningar
Vid svår sjukdom, feber, svampinfektion, över- eller underaktivitet av sköldkörteln och vid brist- eller förgiftningstillstånd kan de enskilda håren bli tunnare, deras växt kan upphöra eller avstanna helt, allt beroende på sjukdomens svårighetsgrad och varighet. Det är t.ex. ett välkänt fenomen att cancerpatienter under kemoterapi tappar sin hårprakt. Det beror på att medicinen dödar de celler som delar sig snabbast, hit hör alltså cellerna i hårsäckarna.
Förökad talgproduktion - fett hår
Om man har B-vitaminbrist kan talgproduktionen i hårbottnen öka så att håret snabbare blir fett. Man har också pekat på ett möjligt sammanhang mellan en förökad talgproduktion i hårbottnet och hårlossning. Teorin går ut på att den ökade talgproduktionen kan förorsaka en förhöjd nivå av enzymet 5-alfa reduktase som regulerar hårsäckarna. Dessutom täpper talgproduktionen till hårsäckarna och leder till dåliga växtförhållanden för håret. När hårbotten värms upp torkas huden ut och detta kompenseras vid att det produceras mera talg som gör håret fett.
Fläckvist håravfall
Förekommer mest hos yngre människor. Det drabbar både män och kvinnor. Vid fläckskallighet faller håret av i större eller mindre mängder på avgränsade områden. Det kan ske plötsligt. De skalliga fläckarna breder i en del fall ut sig till större sammanhängande hudområden på huvudet. De kan också uppstå i skägget och, mera sällan, över hela kroppen. Håret växer i de flesta fall ut igen i löpet av några månader. Det dyker fina, grå och vita hårstrån fram som först efter en tid återfår sin normala färg igen.
Inåtväxande hår
Hår kan ibland växa inåt eller sätta sig fast under huden och förorsaka infammerade sår. Det sker mest hos män med kraftig, mörk kroppsbehåring. Vanligtvis avlägsnas sådant hår hos läkaren.
