Hiv:
Förkortningen står för Human Immunedeficiency Virus (humant immundefekt virus). Hiv-viruset kan förstöra en speciell typ av vita blodkroppar som kallas T-hjälpceller eller CD4 celler, vilket medför en kraftig försvagning och överbelastning av kroppen. På längre sikt kan detta leda till en lång rad sjukdommar, pga. det försvagade immunsystemet.
Hiv tillhör gruppen av retrovirus, vilka känns igen på att deras arvsmaterial består av RNA, och att de har ett enzym (reverse transkriptase), som kan ombilda RNA till DNA.
Man har kunnat påvisa två typer av hiv - hiv 1 och hiv 2. Hiv 1 är mest utbredd i västvärlden, medan hiv 2 mest förekommer i Västafrika. Hiv 1 är mer aggressiv och smittsam än hiv 2.
Om hiv kommer in i kroppen, kan man bli smittad. I ett blodprov kan man spåra om det finns antikroppar mot hiv i blodet, vilket är ett tecken på att man smittats av hiv. Antikroppar är blodkroppar som kroppen producerar för att bekämpa bakterier, virus mm. Det är därför naturligt att hiv-virus producerar antikroppar. Det går omkring 1-2 månader, ibland upp till 3 månader efter smittotillfället, innan man kan påvisa antikroppar.
Hiv återfinns i större eller mindre koncentration i alla kroppsvätskor, men det är bara i blod, säd, slidsekret, och delvis i urin och modersmjölk som koncentrationen är tillräckligt hög för att det är risk för smitta. I spott har man påvisat vissa enzymer, som kan verka nedbrytande på virus.
Hiv kan inte smitta via kramar, att man delar dricksglas, toalett eller att man skakar hand. Hiv överförs först och främst vid oskyddad sex, via samlag, analsex samt oralsex. Dessutom överförs smittan då orengjorda kanyler och sprutor används av flera. Hiv kan också överföras vid blodtransfusion, via blodprodukter eller från en hiv-positiv gravid kvinna till fostret, vid födseln eller vid amning. I dag kontrolleras transfusionsblod innan det används.
Forskning tyder på att män som är omskurna löper en 30% mindre risk att smitta en kvinnlig partner med hiv än män som inte är omskurna. 30% är dock inte ett särskillt högt tal och det är viktigt att understryka att omskärning inte är en tillräckligt säker form av prevention.
Då hiv kan angripa alla människor oavsett ålder, kön och sexuell läggning, är alla i teorin utsatta för smittorisk.
Du kan begränsa risken för hiv-smitta genom:
- Säker sex; använda kondom vid tillfälliga sexuella förbindelser eller att undvika att ha sex med någon, du inte känner.
- Bara ha en sexpartner - det är det säkraste.
- Att använda kondom vid samlag och aldrig återanvända kondomer.
- Att använda vattenbaserat, säddödande medel, som innehåller nonoxynol-9. Detta är också virusdödande, men det ger inte 100% beskydd.
- Att undvika oralsex utan skydd och att utväxla kroppssekret.
- Att undvika sex då du är berusad eller påverked på annat vis.
- Aldrig använda en annans tandborste, rakgrejer, kanyler eller sprutor, då det kan vara risk för att man smittas via blod.
För att ta reda på om man är hiv-smittad ska man ta ett blodprov. En person som smittats med hiv-virus kallas hiv-positiv. En hiv-positiv kan smitta andra - också fast det inte finns några synliga tecken på att han/hon är smittad - och personen vet det kanske inte själv ännu. Man kan inte se om en person är smittad, eftersom personen kan verka fullkomligt frisk ändå.
Om man får besked om att man är hiv-positiv, så kan det vara en god idé at uppsöka några som kan hjälpa en med krisbearbetning. Man bör också hålla kontakt med en läkare, som är specialist på området - även om man verkar helt frisk - då olika hälsoproblem kan udvecklas allt eftersom.
En hiv-positiv upplever kanske i början halsont, svullna lymfkörtlar och lite feber. Senare kan personen uppleva ständigt svullna lymfkörtlar, speciellt i armhålorna, ljumsken och nacken, och kanske också frostrysningar, trötthet, huvudvärk, återkommande feber, nattsvettningar, nedsatt aptit, viktförlust, diarré, torr hosta och svampinfektioner i munnen eller i mag-tarmsystemet.
Det kan också uppstå en rad andra symptom och infektioner, som följd av att immunsystemet är försvagat. Det kan vara viktförlust, lunginflammation, vissa former av cancer och eventuellt skador på nervsystemet. Hos några kan denna utveckling gå snabbt, hos andra mycket långsamt. Det är inte ovanligt att det går 10 år från att man blivit hiv-smittad tills man börjar märka av några symptom.
Det har disskuteras hur tidigt man ska sätta in den medicinska behandling som i dag nästan kan ta bort viruset. Å ena sidan vill man ju inte att kroppen ska bli så skadad att det är svårt att bota, då det har gått för lång tid. Å andra sidan är den medicinska behandlingen ofta krävande, den är inte så väl utprovad och det är ofta många biverkningar, och doseringarna ska hållas noggrannt, så att viruset inte blir resistent. Det är CD4-hjälpcellantalet som mäts vid kontroll, så att man kan hålla ett öga på sitt hälsotilstånd i förhållande till hiv-utvecklingen.
Under åttiotalet förekom hiv mest bland manliga homosexuella, manliga och kvinnliga prostituerade och bland sprutnarkomaner som delade sprutor.
Fallen bland de homosexuella och sprutnarkomaner har minskat, medan smittan växer bland heterosexuella män och kvinnor, och bland män som har sex med män. Globalt dominerar den sexuellt överförda smittan. Flertalet av de nysmittade är under 25 år, och nästan hälften är kvinnor. Mer än 90% av alla hiv-positiva lever i fattiga utvecklingsländer specielælt i Afrika och Asien.
Aids:
Tillståndet man kallar aids är inte en egentlig sjukdom, utan en tendens att utveckla en lång rad allvarliga sjukdommar pga. ett starkt försvagat immunförsvar. Förkortningen betyder Aquired Immune Deficiency Syndrome - en erhållen defekt i immunsystemet - definieret av olika allvarliga infektioner eller svulster hos personer med hiv-infektion.
En person som varit hiv-positiv i upp till omkring 10 år, kan - om personen förblir drabbad av försvagat immunförsvar - uppleva återkommande symtom som trötthet, feber, huvudvärk, halsont, torr hosta, led- och muskelsmärtor, nattsvettningar, svullna lymfknutar, diarré och svampinfektioner eller återkommande herpesutbrott. Med tiden kan det uppstå utmattning, apptitlöshet, viktförlust, generell försvagning, flera infektioner och konstant svullna lymfknutar.
Diagnosen aids ställs då man är hiv-positiv och bara har 1/5 hjälpceller i förhållande till normalt antal, samt en eller flera av de typiska sjukdomarna, som är: Lunginflammation, svampinfektion i munnen och matstrupen, lungtuberkulos, hjärnhinneinflammation pga. cryptococcus och cytomegalovirus i lungor, tarm eller ögon, toxoplasmos i hjärnan, eller hudcancern Kaposis Sarkom, vilken kan uppstå på huden, på slemhinnor i munnen och tarmen samt i inre organ. Några utvecklar elakartade svulster som ibland kan drabba hjärnan.
Hiv-infektion i nervsystemet kan, vid aids i ett framskridet stadie (vilket ofta är några år efter att diagnosen ställts) medföra demens p.g.a. förändringar i nervesystemet. Detta kan dessutom medföra nedsatt nervfunktion, såsom förlamning, yrsel, synstörningar och olika cancersjukdommar som t.ex. cancer i livmoderhalsen.
Hiv-test
Ibland kan det ta upp till 6 månader efter smittan innan ett hiv-test visar sig positivt.
Om medicinsk kombinationsbehandling
Idén med medicinsk kombinationsbehandling av hiv-virus är att de givna medlen ska förstöra viruset går in i hiv-viruset och hämmar dess formering. Ett hiv-virus kan mutera, alltså förändra sin egen struktur, vilket medför att viruset kan formera sig även om det finns ämnen som försöker förhindra det. D.v.s. att viruset kan företa sig kromosomförändringar som gör det motståndskraftigt mot (kombinations)behandlingen.
