Immunförsvagning

Immunsystemet är ett mycket invecklat system som har till föremål att försvara kroppen mot utifrån kommande fiende, som t ex bakterier och virus och mot celler i kroppen, som inte längre är normala och uppför sig normalt, t ex cancerceller samt delar av främmande ämne som har kommit in i kroppen t ex genom tarmen.
En rad viktiga celler ingår i immunsystemet, här av särskilt de vita blodkropparna. Några blir bildade i brisselen, thymus, som är ett viktigt organ i immunsystemet. Det är de så kallade T-celler, varav det finns flera av. T-hjälpcellerna kan aktivera de flesta andra celler i immunförsvaret, så om de sviktar, bryter systemet ihop, som t ex vid AIDS.
T-mördarcellerna angriper speciellt kroppens egna celler när de har ändrat sig, t ex på grund av innehåll av virus och dödar hela cellen. När de har gjort deras arbete och städat upp träder T-dämparcellerna i funktion och dämpar immunsystemets funktion.
En annan typ immunceller är B-lymfocyterna, som bildas i benmärgen. De finns spridda runt omkring i kroppen bl a i lymfkörtlarna, mandlarna, mjälten och tarmslemhinnan och de cirkulerar runt i kroppen med blodet och lymfan. De kan reagera direkt med de kroppsfrämjande ämne som de passar till. Därvid ändrar B-lymfocyterna sig till att bli plasmaceller som producerar målriktade fria antikroppar som är äggviteämne med förmåga till att binda antigener d v a de kroppsfrämjande ämne som ger anledning till bildningen av antikroppar.
Antikorpparna kallas också immunglobuliner. När antikropparna binder antigener, bildas det ett antigen-antikroppkomplex som kan attrahera stora ätceller (makrofager) och mördarceller (killer cells). Ett antigen-antikroppkomplex kan också binda ett komplicerat protein- och enzymsystem, komplement, som finns i vår vävnadsvätska.
Vid denna bindning kan enzymerna i komplementet utlösa en kedjereaktion som oskadliggör farliga ämne. I några fall kan immunförsvaret spåra av eller överreagera så kroppen tar skada. Det gäller t ex vid de så kallade autoimmuna sjukdomar, där immunsystemet angriper några av kroppens egna vävnader. Exempel är barn- och ungdomssockersjuka och ledgångsreumatism. Allergi är ett annat exempel på överreaktion från immunsystemet.
Immunsystemet kan komma ihåg, i några fall hela livet. Det är bakgrunden för att man oftast inte får den samma barnsjukdom två gånger, heller inte även om man har blivit gammal. Detta kom ihåg är bakgrund för vaccinationer. Dessvärre är det någon vira som kan ändra deras uppbyggning och därvid lura detta kom ihåg. Det är därför det är nödvändigt att ändra influensavaccinen år för år.
Vid försvagningar i immunsystemet sätts motståndskraften ner mot både bakterier, virus, svamp och parasiter av olika art. Förmågan till att bekämpa andra främmande celler hämmas också, vilket utnyttjas i förbindelse med transplantationer, där man alltid måste behandla med immunsystemhämmande medel. Immundefekter kan vara medfödda eller näringsidkare.
Svårare infektioner, borttagning av mjälte och överdriven behandling med antibiotika är exempel på det sista. Att antibiotika kan ge hämning av immunsystemet (speciellt immunglobulin A) beror på att en rad godartade bakterier är nödvändiga för att kroppen hela tiden bildar en tillräcklig mängd antikroppar, som ökar motståndskraften generellt.
Också dålig kost, brist på motion och många former för medicin, andra kemiska ämne och förorening försvaga immunsförsvaret, t ex tobaksrök. Det samma gäller överdriven alkoholkonsumtion och radioaktiv strålning. Några menar att jordstrålning kan försvaga immunsystemet. Stress är också immunhämmande.