År 1924 publicerade dr Seale Harris sin första avhandling om hypoglykemi, som hittills varit en okänd sjukdom. 28 år senare modtog han den amerikanska läkarföreningens, AMA's, erkännande för sin grundliga forskning inom hypoglykemi. Men fem år senare blev erkännandet igen indraget och man påstod officiellt att sjukdomen inte existerade, även om det inte fanns vetenskapligt belägg för detta.
Det kan därför likna ett politiskt beslut och inte ett vetenskapligt. Då sjukdomen inte har existerat officielt i närmare fyrtio år, har läkare inte fått mycket undervisning i detta besvär och officiell forskning har förekommit sparsamt.
Man räknar med att var fjärde person i den västliga världen lider av lågt blodsocker i större eller mindre grad.
Det finns tre olika slags hypoglykemi (lågt blodsocker):
- Funktionell eller reaktiv hypoglykemi: Då kroppen reagerer överdrivet på en måltid, eftersom bukspottskörteln är överkänslig för speciellt de lättupptagbara kolhydraterna och därför producerar för mycket insulin. Överproduktionen av hormonet insulin sänker blodsockernivån och kroppen reagerer med många olika symptom, som är rätt så besvärande. Funktionell hypoglykemi är mycket utbredd, men erkänns i stort sett inte av skolmedicinen. Personer med denna typ av lågt blodsocker feldiagnostiseras och felbehandlas ofta. Det är denna form för lågt blodsocker som beskrivs här.
- Diabetisk hypoglykemi: Uppstår när en diabetiker får för lite mat eller för mycket eller för stark insulin, så blodsockret faller för mycket - i svåra tillfällen kallas detta för insulinchock.
- Organisk hypoglykemi: Beror på en insulinproducerande svulst i levern eller bukspottskörteln som är ytterst livshotande - och förekommer mycket sällan. Är blodsockernivån för hög kan man utveckla sockersjuka. Blodsockernivån får varken ligga för högt eller för lågt - blodet skall ha ett bestämt innehåll av blodsocker. Det låga - eller instabila - blodsockret gör att energiförsörjningen till cellerna blir instabil eller mindre, vilket är mycket belastande för cellernas och därmed organens funktion.
Blodsockret representerar alltså organismens ögonblickliga energistatus och sviktande blodsocker berättar att något är fel med personens energiadministration. Dyker det under fasteblodsockrets nivå, som är blodsockernivån innan man har ätit, betyder det en energikris för många kroppsliga organ. Först och främst drabbas hjärnan och senare kanske andra organ och funktioner som rörelse, matsmältning, känsla, uppfattningsförmåga, syn, tänkande och hörsel som senare kan sluta fungera. Man kan dö av ett anfall av lågt blodsocker, men det händer dock sällan.
Huvudorsakerna till sviktande blodsocker är:
- Fysisk och psykisk stress: Stressig livsstil, chock, hormonala svängningar och förgiftningar
- Fel kost: Överdriven användning av socker / sötningsmedel och fast food / junk food
- Arv: Anlag för ett svagt nervsystem och därmed svårigheter att tackla stress och bekymmer
- Alkoholism: Kan både vara symptom och orsak (också som arvsanlag)
Har man lågt blodsocker och känner obehag, skall man ha något att äta här och nu. Härefter kommer sockerkoncentrationen i blodet att stiga och en omedelbar kris går över. Symptomen av sviktande blodsocker återkommer dock ofta igen och igen om man inte går till rot med problemet. Ett sviktande blodsocker har speciellt att göra med stress och att man äter för mycket av de lättupptagliga kolhydraterna.
Kolhydrater ombildas under matsmältningen till ett slags socker, glukos, som är det brännämne som är nödvändigt för våra celler. Om det inte finns tillräckligt glukos i blodet, kommer cellerna att sakna näring och kan inte fungera optimalt. Glukoset passerar genom tarmen in i blodet och vidare till levern, där den största delen ombildas till depotsocker som lagras i levern tills det igen behövs.
Födoämnen som innehåller raffinerat, vitt, socker upptas snabbt och sköljer en chockvåg glukos ut i blodströmmen, vilket överbelastar organ som kan ta skada. Lättupptagliga kolhydrater som vitt bröd, frukt och sockerhaltiga produkter - men också morötter, potatis, palsternacka och förädlade sädesprodukter - ökar snabbt blodets innehåll av glukos, varmed blodsockret stiger. Bukspottskörteln reagerer genom att producera mer insulin, som hjälper glukoset att transporteras till cellerna, där den förbränns som energikälla och blodsockret faller. Sänkning av blodsockret upplevs som lust att äta.
Beroende på vad man väljer att äta - händer följande:
- Intar man snabbomsättliga kolhydrater, alltså söta saker eller stimulanser börjar processen från början; en ny stigning av blodsockret, sedan en dykning, ett nytt behov av söta saker, därnäst en dykning o.s.v.
- Äter man mat bestående av sammansatta kolhydrater och protein, stiger blodsockret långsamt och faller därför inte så fort igen.
- Intar man ingen mat alls, blir man trött, matt och hungrigare. Hungern och tröttheten försvinner efter en halv till en och en halv timme för att binjurarna nu börjar producera adrenalin, som inverkar på blodsockret genom att adrenalin frigör leverns depotsocker, så blodsockret stiger och man får det "bättre". Man sliter på detta sätt i längden på sina binjurar och sin lever och blir efterhand mindre tolerant mot andra belastningar.
Hypoglykemi kännetecknas av:
1. Symptomen uppträder inom 3-5 timmar efter måltider.
2. Symptomen visar sig samtidigt med att blodsockernivån är lägst.
3. Känslan av matthet försvinner vid intagning av något sött, för att blodsockernivån då stiger snabbt.
Symptomen är olika från person till person och kan vara:
- Obehag, om man inte får mat i tid, förbättring genom att äta små portioner, men också hungerskänsla precis efter en måltid
- Hungerskänsla, stark törst, känsla av hål i magen, akut lust till mat samt till fett, salt och sött
- Trötthet, matthet, utmattning, illamående, yrhet, frossa, hjärtklappning
- Kraftiga svettanfall, kall och fuktig hud, kallsvett, skakning på händerna, pirrande och skälvningar i kroppen
- Förvirring, oro, angst, bristande koncentrationsförmåga, känsla av hopplöshet, gråtlust, depression
- Irritation, humörsviktningar, oro i kroppen, aggressivitet, desperation, våldsamt beteende, självmordstankar
- Huvudvärk eller migrän, orolig sömn, sömnlöshet, mardrömmar
- Förstoppning, matleda om morgonen, fetma eller avmagring
- Känslostörningar, muskelspänningar, infiltrationer, smärtor i leder och muskler, lätt att få blåmärken
- Pirrande i läppar och händer, synstörningar, ömhet i vänster sida av magen vid kanten av revbenet
- Svimmande, mumlande tal, kramper, frigiditet och impotens, försvagad immunreaktion
- Lust till stimulantia som kaffe, te, alkohol och tobak
- Fallenhet för alkoholism, beroende av stimulantia och medicin, missbruk
- Problem med uttorkning av slemhinnor, allergi, astma och epileptiska anfall hos epileptiker
- I ekstrema situationer medvetslöshet och död
En del av symptomen påverkar nervsystemet, medan andra påverkar hormonsystemet, som igen påverkar psyket. Forskning har uppmärksammat parallella symptom mellan PreMenstruellt Syndrom (PMS) och lågt blodsocker hos en del kvinnor med PMS.
