MS - Multipel skleros

Multipel skleros (MS) är en av de sjukdomar som uppträder oftare i länder med ett tempererat klimat än i varmare länder som till exempel Japan. Undersökningar har också visat att de som varit utsatta för mycket solljus under barndom och tidig ungdom uppvisar en minskad risk för att utveckla MS. Detta kan bero på att kroppen producerar mer D-vitamin när den utsätts för solens ultravioletta strålar, detta vitamin beskyddar mot utveckling av vissa autoimuna reaktioner.
Sjukdomen debuterar oftast i 25-30 års åldern och kvinnor har en liten större risk för att bli drabbade än män.
Personer som får skleros är ofta ambitiösa och ställer krav till sig själv. De är ofta stressade och kan vara belastade av traumatiska händelser och förhållandeproblem från tidigare. Inte sällan är de deprimerade.
Nervcellerna har förbindelser som sänder nervsignaler till granncellerna. De flesta av dessa förbindelser är omgivna av ett skyddande fettlager som kallas myelinskida. Det är denna fettskida som angrips vid MS. Fettskidan upplöses, det bildas inflammation och hård ärrvävnad som förstör nerven.
Symptomen varierar mycket i karaktär och svårighetsgrad från person till person. Det beror i synnerhet på vilka nerver som angripits. Anfallen kan börja som lätt yrsel, smärtor bakom ögonen och synstörningar, stickande eller domningar i armar och ben eller muskelsvaghet som försvinner igen för en kortare eller längre period.
Härefter kan det förekomma mera våldsamma anfall med spastiska förlamningar och förlust av koordinationsförmågan. Ofta kan det uppstå problem med att regelera kroppstemperaturen och ofta drabbas centret som kontrollerar vattenkastning och avföring. Många sklerospatienter upplever koncentrations- och minnesproblem i någon grad. Andra utvecklar likgiltighet inför sitt tillstånd. Sjukdomen kan hos en del utveckla sig ständigt mer invalidiserande, medan den hos andra slutar på en viss nivå. Förlamade muskler kan tränas upp igen.
Man anser att multipel skleros är en multifaktoriell sjukdom, d.v.s. den har flera orsaker. En medfödd genetisk predisposition har påvisats i tvillingundersökningar men inte alla med genetiska anlag utvecklar MS. Det har påvisats att sjukdomen kan påverkas av miljön. Det kan vara tal om dålig näring. Skleros har det gemensamt med Alzheimers sjukdom att det ackumuleras homocystein i hjärnan. Sjukdomens symptom påminner också om tungmetallförgiftning som kan utgöra en orsaksfaktor t.ex. kvicksilver som sipprat ut från amalgamfyllningar.
Ett virusangrepp ligger också högt på listan över möjliga orsaker. Det beror på att patienter med MS har långt fler antikroppar mot mässlingvirus i blodet än andra. Undersökningar har visat att dessa människors immunsystem hela tiden reagerar på en sådan infektion. Huruvida den kommit till via naturlig smitta eller om det beror på en försenad reaktion på mässlingvaccin är inte klargjort. Man har också funnit andra typer av virus hos MS-patienter men de behöver inte ha något med sjukdomen att göra. Det mest troliga är att MS är en autoimmun sjukdom, d.v.s. ett tillstånd då kroppens eget immunsystem av okända orsaker kodats fel och angriper nervernas fettskidor. Många undersökningar har visat att MS-patienter har nedsatt förmåga till att neutralisera fria radikaler.