Malaria

Infektionen orsakas av fyra olika slags encelliga parasiter (Plasmodier), som tar blod för att de är beroende av röda blodkroppar. Parasiterna lever i malariamyggans tarmar och sprider sig via honmygg, som överför smittan till människor när de sticker för att suga blod. De sprutar in ett sekret som ska hindra blodet att stelna och med detta sprutas de outvecklade parasiterna (sporozoitter), som hittar vägen till levern där de fortsätter deras livscyklus.
Malariamyggan Anopheles lever i stora delar av det tropiska Afrika, Sydamerika och Sydostasien. Malaria sprids snabbt för att myggen smittas igen genom att suga parasitinficierat blod från sjuka människor. Myggen sticker mest på morgonen och kvällen.
Malaria kan också smitta från mor till foster via moderkakan, vid blodtransfution och genom att flera personer använda samma kanyl. De fyra typer Plasmoider som smittar med malaria är: Plasmodium vivax, P ovale, P malariae och P falciparum. Det finns tre huvudformer av malaria hos människor, varvid de mildaste formerna är P vivax och P ovale.
Parasiterna lever vidare i den smittades lever genom att formera sig och bilda klungor. När klungorna brister, friges parasiterna till hela kroppen med blodet, där de hittar röda blodkroppar som de kan invadera. I blodkropparna fortsätter parasiterna nu deras formering och när det är tillräckligt många av dem sprängs blodkroppen och friger en massa nya parasiter som så igen invaderar en röd blodkropp osv.
Malariaanfall är olika beroende på av vilken parasittyp man är smittad med man kan också bli smittad med mer än en typ. Man blir för det mesta sjuk 10 - 40 dagar efter att man har blivit smittad men i sällsynta fall kan det gå upp till flera år, efter att man blivit smittad, innan man utvecklar sjukdomssymptom.
Det uppstår periodiska feberanfall som beror på att parasiterna rör sig ut i blodbanan och angriper de röda blodkropparna. Många blodkroppar brister på samma tid och tömmer en stor mängd parasiter i blodet. Symptomen kommer vid den tiden då blodkropparna bryts ner och så avtar de så igen. Nästa gång blodkropparna invaderas, vänder så feber och köldskakningar tillbaka parallellt med att parasiterna formerar sig. Denna cyklus är på 2 - 3 dagar och symptomens styrka beror på hur många parasiter man har i blodet.
Ett milt malariaanfall kan vara 6-8 timmar, ett svårare ett dygn. Anfallet börjar med snabbt stigande feber som på ett par timmar når upp på 40 - 41 grader. Den sjuke får våldsamma köldskakningar medan kroppstemperaturen stiger. Det uppstår influensaliknande symptom som otillpasshet, trötthet, pannhuvudvärk, muskelsmärtor och diarré. Den sjuke får illamående och kan också kräkas. Temperaturen håller sig på samma nivå i några timmar, där den sjukes hud är het och torr, det uppstår stark törst och huvudvärk. Till sist faller temperaturen plötsligt vilket ger kraftiga svallningar. Malaria kallas också köldfeber för att den sjukes hud är kall. Malariasjuka barn får bara hög feber och inga köldskakningar.
Den mycket höga feber kan leda till omtöcknad, feberkramper samt till och med medvetslöshet. För att ett mycket stort antal blodkroppar bryts ner kan det också uppstå blodbrist. Blodkropparna kan klumpa ihop sig och stoppa till de små blodkärlen, vilket kan försämra det generella blodförrådet. Svårare njur- och hjärnskador, andra organskador och gulsot är komplikationer till malaria.
Malariaanfall kan vara så kraftiga att de kan vara livshotande. Vid arten P. falciparum släpps alla parasiter från levern ut samtidigt och de invaderar ca. 1/3 av de röda blodkropparna, vilket ger konstant feber. Plasmodium falciparum är den allvarligaste arten. Den är ofta dödlig och är ofta också resistent för konventionella malariamedel. De tre andra malaria-arterna nöjer sig med att tränga in i de yngsta eller äldsta celler och jämfört med P. falciparum blir antalet av de smittade blodkropparna mindre. Dessa former kan lättare botas.
Malariamygg lever företrädesvis vid sjöar, sumpmark och floder och man har därför försökt att utrota sjukdomen genom att torrlägga sumpmark. Sjukdomens vanlighet ökas p.g.a. bevattningsanläggningar och dammar. Många malaria-kampanjer har slagit fel, då malaria fortfarande är en mycket vanlig sjukdom i tropiska och subtropiska länder.
Det uppskattas att mer än 500 miljoner människor får malaria vart år och omkring 5% dör vart år av sjukdomen.
Behandling av malaria med kinin har en del biverkningar och många människor tål inte ämnet. Både malariamygg och parasiter har på många ställen blivit resistenta för medicin och insektsgift som DDT.
Några menar att den globala uppvärmningen är en medverkande orsak till att malariamyggan sprids - också till Europa. Den stigande reseaktiviteten utgör likaså ett problem. Många människor i västvärlden är smittade när de kommer hem från resor i Afrika, Asien och Amerika. Människor i västvärlden blir i stigande grad drabbade av sjukdomen eftersom malariamyggan kan leva och formera sig i tempererade delar av världen - också i Europa.