Minnesvårigheter

Minne är förmågan till att lagra, hämta och använda upplevelser, erfarenheter och färdigheter. Dessa sinnesintryck åker in i en slags lagercentral, där de stannar eller försvinner inom några sekunder beroende på hur mycket uppmärksamhet det får. I så fall lagras de i korttidsminnet eller arbetsminnet i hippocampus. Sinnes intryck som upprepas, bearbetas eller på annat sätt får stor uppmärksamhet, lagras i långtidsminnet. Där kan vara lagrat i väldigt lång tid.
Det är helt normalt att förmågan att komma ihåg nya saker försämras något med åldern. Vi lär därför lättast i en ung ålder. Personer som först i sen ålder tar en utbildning eller körkort kommer att märka att inlärningen kräver större ansträngning än tidigare.
Undersökningar på djur visar att inlärning ska göras om dagen och inte om natten. Data lagras lika bra i korttidsminnet oavsett om det är dag eller natt, men data som är inlärt nattetid lagras inte lika bra i långtidsminnet jämfört med dagtidsinlärning. Det hänger kanske ihop med att dygnsrytmen ändras när vi är vakna på natten.
Kost och minne
Kosten vi äter påverkar också vår förmåga att komma ihåg. Bland annat är fettämnen viktiga för långtidsminnet. I fettet finns oljesyror som ombildas till ämnet oleoylethanolamid (OEA), som också finns i bl.a. ärtor, bönor och majs. OEA har flera funktioner i kroppen. Det sänder mätthetssignaler till hjärnan och det stärker långstidsminnet. Att OEA har de två egenskaper menas bero på att det var viktigt för urtidsmänniskan att kunna komma ihåg vart ifrån den fick mycket fett- och näringsrika måltider som var så viktiga för överlevnaden. Det är de till en viss grad fortfarande.

Frukt och grönsaker som till exempel äpplen, apelsiner, potatis, rädisor och broccoli innehåller enzymer som hämmar acetylcholinesterase, ett ämne som bryter ned signalsubstansen acetylcholin. Acetylcholin har betydelse för minne och inlärning. En del frukt och grönt innehåller dessutom flavoniden fisetin som man vet främmar långtidsminnet hos försöksdjur och därför förmodas ha samma effekt på människor. Fistein finns i lök, tomater, apelsiner, persikor, vindruvor, kiwi, dadelplommon och speciellt i jordgubbar.
Vitaminer
Forskning tyder på att ett mångårigt intag av betakaroten, som finns i frukt och grönt, stärker långtidsminnet, men inte korttidsminnet. Man ska upp på 50 mg betakaroten dagligen.

Det finns också tecken på att E-vitamin är viktigt för minnet. Därför kan ett högt dagligt intag i minst 6 år av frukt och gröna grönsaker under minst sex år vara bland de typer av födovaror som bidrar till ett gott minne hos äldre.
Äldre som inte får tillräckligt av B-vitaminet folinsyra och möjligtvis av samma orsak har för mycket homocystein i blodet, har en nedsatt minnesförmåga.
Andra faktorer som kan orsaka minnessvårigheter:

• Sömnbrist: Särskilt den djupa sömnen är viktig för förmåga att minnas.
• En oregelbunden dygnsrytm: Undersökningar visar att en störd dygnsrytm medför en för hög nivå av signalsubstansen GABA, som dämpar aktiviteten i hjärnområdet hippocampus, varvid korttidsminnet försvagas.
• Demens: Ett av de första symptom på demens är besvär med minnet. Det drabbar korttidsminnet först. Orsaken är att hjärncellerna dör.
• Depression: Kan bero på hormoniella och biokemiska förändringar i hjärnan. Depression kan få vissa delar av hjärnan att skrumpna.
• Sjukdom i hjärnan: t.ex. hjärninflammation eller andra neurologiska påvirkningar.
• Andra fysiska sjukdomar: T.ex. skjöldbroskkörtel-åkommor och tillstånd där hjärnan får för lite syre.
• Fysiskt trauma: t.ex kan ett slag i huvudet orsaka att man glömmer det som hände kort tid innan traumat och det som hände kort tid efter traumat. I svårare tillfällen kan det innebära permanenta besvär med att minnas.
• Operationer under narkos. Man vet inte varför, men kanske har det något med att man blir kopplad till en hjärt-lungmaskin, som pumpar ut blodet under operationen.
• Stress: T.ex när man blir blank i en tentamenssituation, men speciellt långtidsstress ökar kroppens kortisol produktion som försvagar vår förmåga att minnas.
• Oljud från flygtrafik. I motsättning till oljud från vägtrafik, som hjärnan med tiden lär sig att ignorera, kan det höga ljudet från förbipasserande flyg verka distraherande och nedsätter minnet och inlärning hos utsatta barn.
• Saker vi inte förstår, värdesätter eller ger tillräckligt med uppmärksamhet glömmer vi lätt.
• Vätskebrist (dehydrering): Ses inte sällan hos äldre som har druckit för lite vätska. Dehydrering kan förväxlas med demens.
• Kemikalier: Ansamlingar av kemikalier från vardagsprodukter, t.ex PBC och dioxin.
• Medicin: t.ex. epilepsimedicin och sovmedicin, men också kolesterolsänkande medicin s.k. statinsänkande preparater. Det finns rapporter om svåra, men dock övergående tillfällen av minnesluckor ( Transient Global Amnesia) efter intag av sådana preparater. Antiandrogen medicin, som sänker nivån av det manliga könshormonet testosteron, kan föra till att man kommer ihåg sämre.
• Kemoterapi: En del upplever minnessvårigheter efter kemoterapibehandling. Undersökningar har visat vissa ändringar i hjärnan hos patienterna. Det är normalt övergående, men man uppskattar att 20-25% av dessa får bestående minnessvårigheter.
• Alkohol: Berusning kan ge minnessvårigheter. Stora mängder i många år förstör hjärnvävnaden.
• Kaffe: Koffein är under misstanke om att försvaga korttidsminnet. En undersökning tyder på att även om ett par koppar starkt kaffe verkar stimulerande så kan det öka det fenomen var man "har det på tungan", men har ändå svårt att komma ihåg det.
• Rökning: Personer som har rökt i många år har sämre minne i jämfört med de som inte har rökt. Rökare som har rökt i mindre än 10 år, kan ofta återfå tappad minnesförmåga när de slutar röka.
• Narkotika: t.ex. hash och ecstacy
• Elektrochock (ECT): Minnessvårigheter kan bestå några månader efter behandlingstopp, ibland längre.
• Järnbrist: Kvinnor som har moderat järnbrist (ej anemi), kan få sänkt deras mentala kapacitet och därmed problem med minnesförmågan.
• Magnesiumbrist: Hjärn- och ryggmärgsvätskan har behov av en viss mängd magnesium för att hjärnans synapsfunktioner (signalering av nervsignaler från en nerv till nästa) ska kunna fungera optimalt.

Forskning har visat, att personer med typ 2 sockersjuka har en ökad risk att få inlärnings- och minnessvårigheter. Problemen minskar dock om personerna kan hålla blodsockernivån innan för normalområdet.