Nickelallergi, eller nickeldermatitis, är en mycket utbredd kontaktallergi som ger plötslig klåda och rött svidande, vätskande eksem när nickelhaltiga metaller är i direkt kontakt med kroppen. Reaktioner av överkänslighet kan dessutom vara trötthet och koncentrationsbesvär.
Kontakteksem utlöses ofta från hål i öronen och örhängen. Föremål som innehåller nickel och som genomtränger huden (örhängen och piercingar) ger fler symptom än saker av nickel som bara rör huden. Är man mycket överkänslig kan man märka nickel i metallföremål även genom flera klädesplagg. Symtomen kan först och främst hållas i schack genom att undvika kontakt med nickelhaltiga metaller. Nickeleksem på händerna kan vara svårt att behandla. Nickelöverkänslighet kan konstateras vid hår- eller hudtest hos en hudspecialist.
Nickelallergi är ett problem för många människor, men det är dock mest utbrett hos kvinnor, som tio gånger oftare än män blir allergiska. Den är lite av en "fattigmanssjukdom" för att den mest uppstår hos unga flickor och kvinnor, som får hål i öronen och går med billiga smycken. Också den utbredda användningen av blixtlås och knappar som är gjorda av metall ger fler nickelproblem. Småpengar innehåller ofta mycket nickel.
Nickel är ett relativt ogiftigt metalliskt grundämne eller spårämne som förekommer i mycket små mängder i organismen. Metallen utfälls via svett och galla men speciellt njurarna är ansvariga för 60% av utfällningen och reglerar mest aktivt nickelkoncentrationen i kroppen.
Nickel kan försvaga immunförsvaret. Utsättning för mindre mängder tungmetall under lång tid är generellt ett stigande problem, då tungmetaller är kända för att kunna störa hormon-, immun- och nervsystemet och koppens avgiftnings- och ämnesomsättningsprocesser.
Metallerna kan påverka kroppens förmåga att utnyttja näringsämnen så de inte tas upp tillräckligt väl. Detta kan återigen medföra immundefekter, allergier och en generellt nedsatt motståndskraft. För högt innehåll av nickel i kroppen kan vara en varning om immunproblem eller förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom.
Försöksdjur utsatta för mycket stora mängder nickel får försvagad hjärna, hjärtmuskel, lever, lungor och njurar. Djurförsök har visat att luft förorenad med nickeldamm kan orsaka lungcancer och att nickel kan öka fettinnehållet i blodet, försvaga effekten av hormonet adrenalin och öka effekten av insulin. Försök har skapat misstanke om att nickel kan vara en medverkande orsak till minskat pigment i huden samt en medverkande faktor till utveckling av psoriasis. Höga nickelvärden i blodet ses vid hjärtattack, hjärnblödningar, livmodercancer, lungcancer och havandeskapsförgiftning, men det är i skrivandets stund ännu ovisst om det finns ett samband mellan nickel och dessa sjukdomar.
Efter att industrin började att utnyttja metallen till industriella ändamål, har nickelallergi stigit betydligt. Nickel kan vara svårt att undvika, för att metallindustrin blandar upp en hel del andra metaller med det. Nickel finns därför i otaliga massproducerade metallvaror som t ex småpengar, "oäkta" armband, hals- och örsmycken, ringar, klockor, glasögon, hårspännen, knappar, blixtlås, nitar, bh-spännen, nycklar, metallkammar, nålar, handtag, bestick, konservburkar, klämmor, tuber, metallkulspetspennor, bältspännen, tandställningar, vattenkranar, endel el-kokare m m. Det har också setts exempel på att mobiltelefoner har orsakat nickelallergi.
Sjukdomen kan ytterligare förvärras av:
- Stress
- Ett försvagat immunförsvar
- Dålig kost, som medför vitamin- och mineralobalanser och -brister
- Svettning
- Rökning - aktiv som passiv
- Kvicksilverbelastning från amalgamfyllningar som kan ha skadat immunförsvaret
- Tungmetallbelastning från t ex industri och arbetsmiljö
Metallbelastning kan vara en betydlig medverkande faktor och en misstanke har framförts om att tungmetallbelastning från amalgamfyllningar också kan vara orsak till andra sjukdomar.
