Svamp är mikroskopiskt små, encelliga organismer, som i motsats till bakterier har cellkärnor. Svamp innehåller inte klorofyl och kan därför inte bilda fotosyntes. Istället får de all näring från deras växtmedie (dvs. det svampen växer på; trä, växt, djur/människa etc.)
Det antas att det finns omkring 100.000 svamparter - möjligtvis fler. Svampar bidrar till nedbrytningen av organiskt material. De finns överallt i naturen, i jorden, i luften, i vattnet och i människor. Ett gram jord kan innehålla upp emot 100.000 levnadsglada svampsporer.
En del svamp uppträder i kolonier och kan därför ses med blotta ögat. Exempel på svampkolonier kan vara mögel på brödet eller mörka beläggningar på badrumskaklet. Andra svampkolonier liknar växter. Deras fruktkroppar kan ses i skogen som skivlingar och röksvamp. En del är ätliga, andra giftiga.
Svampar indelas i 4 klasser: Algsvampar, Sporsäcksvamp (ascomycetes), Basidiesvampar (basidiomycetes) och ofullständiga svampar. De kan formera sig på många sätt, både med och utan kön. Genom enkel tvärdelning, genom en slags knoppskott och genom olika former av sporbildning. Svampar behöver en viss fuktighet för att trivas. De behöver näring och en passande temperatur.
Vi använder svamp till många vardagliga ting. Jästsvamp används för att framställa bröd, öl och vin. Skimmel(mögel-)svamp används för att framställa mögelost, penicillin och olika enzymer för industriellt bruk. I spillvattensindustrin hjälper svampar till med att rensa vattnet från olika orenheter.
Det antags att omkring 300 svamparter är inblandade i sjukdom hos människor och djur. Sjukdomsframkallande svamp indelas i tre grupper: Mögelsvamp, jästsvamp och dimorfa svampar.
Mögelsvamp
Är trådformiga växter - kallat hyfer - som bildar ett sammanangande nätvärk som heter myceliet, som dels växer ner i växtmediet, men som också syns på ytan och ger svampkolonin det ulliga eller håriga utseende vi känner igen som mögel. Mögelsvamp trivs i felkonstruerade, dåligt underhållna och dårligt ventilerade hus. De lever av träverk, tapet, lim, gips, målarfärg, kork och andra organiska material, över allt där det ofta samlas fukt. Svamparna producerar några enzymer som bryter ned det de växer på. De producerar dock också olika svampgifter (mycotoxiner) som frigives till luften, även när de torkar. Dessa mycotoxiner är mindre än svampsporer och är, i större mängder, farliga att andas in. De belastar lever, njurar, nervsystem och immunförsvar. Typiska symptom hos personer som lever med mögel i bostaden är därför trötthet, astmaliknande symptom og irritationer i ögon och näsa. En del mögelsvampar behöver dock rätt mycket väta för att trivas. Alla behöver de syre för att kunna växa, och allt som oftast kan man lukta dem.
Jästsvamp
Kan klara sig utan syre. De kännetecknas av att de är runda och separerade. De kan dock också bilda trådformiga utskott som liknar hyfer. Se Candida längre ner.
Dimorfa svampar
Är en svampgrupp som både kan anta jäst- och mögelform allt efter temperatur. I kroppen, där det är 37 grader, uppträder de i jästform. Dimorfa svampar förekommer normalt inte i Europa, men i Nord- och Sydamerika orsakar de lung- och hudinfektioner.
Mykoser
Mikroskopiska svampar kan under vissa omständigheter vålla sjukdom hos människor. Svampsjukdomar kallas med ett gemensamt namn för mykoser. I hus angripna av skimmelsvamp blandas frigivna svampdelar och sporer med luften där de inandas. Svampar eller svampsporer som man andas in kan vara orsak till cancer, meningitis (hjärnhinneinflammation), njursjukdomar, hudsjukdomar, allergi, blodsockerproblem och mentala åkommor. Allt från mindre farliga men fortfarande plågsamma åkommor som hud- fot- och nagelsvamp, mjäll, kronisk bihåleinflammation och candidiasis i munnen hos spädbarn. De kallas även ytliga mykoser. Svåra svampinfektioner, där de inre organen angrips, kallas djupa mykoser. De uppträder normalt bara hos personer med starkt nedsatt immunförsvar.
Mykotoxin
Hälsovådliga svampar utsöndrar en grupp ämnesomsättningsprodukter, som med ett gemensamt namn kallas mykotoxin - svampgifter. De bildas av själva svampen och normalt inte av dess sporer. Det kan skilja mycket mellan olika Mykotoxin i struktur och egenskaper. Ju mer fukt och värme svamparna får, desto starkare är gifteffektet. Vissa mykotoxin kan vi dra nytta av. Penicillin är ett exempel. Alkohol är också ett mykotoxin. Andra exempler på mykotoxin är:
Mykotoxin - Skadar i huvudsak - kan finnas i /Stammar från
- Aflatoksin - Levern - majs, nötter och torkad frukt från varmare länder.
- Ochratoksin - Njurarna ­- Utillräckligt torkat spannmål, baljväxter, kaffebönor, vin.
- Mjöldryga-alkaloid - Blodomloppet - Spannmål, specielt råg.
- Patulin - Mag-tarmkanal - Frukt och produkter framställda av frukt.
- Fumonisin - Kroppens enzymer - Majs
En och samma svamp kan producere flera olika slags toxiner och orsaka olika symtom och sjukdomar. Mykotoxin bildas i större mängder i spannmål som är för vått och inte torkats tillräckligt efter skörd. De kan finnas i alla fördärvade matvaror, här under i rutten frukt. Mykotoxin kan finnas i kött- och mjölkprodukter, när djuren fått foder som är infekterat med svamp, och det kan finnas mykotoxin på nötter. Mögel på matvaror är en synlig indikation på att det förekommer mykotoxin. Mögelost är dock inte giftigt. När mat värms upp dör svamparna, men inte dess toxin. Mykotoxin kan skada nervväv och hud, men förstör isynnerhet njurväv, och kan ge levercancer. Problemet är extra stort i Afrika.
Symtom
Vanliga symtom på svampangrepp kan vara trötthet, huvudvärk, härunder migrän, ögon som rinner och kliar, näs- och hudklåda, rådnad, andningsbesvär, härunder astmasymtom, koncentrations- och minnesproblem.
Aspergillus
Är en familj av mögelsvampar. Mest känd är A. flavus, A. fumigatus, A. niger och A. terreus. Mykotoxinet aflatoxin från några aspergillussvampar är ett av de starkaste giftämnen som finns. Aflatoxinet produceras dock först när temperaturen når 25 grader C eller däröver. Aspergillus-infektion i luftvägarna kan vara orsak till allergi. Obehandlad kan en Aspergillus-infektion vara livsfarlig för personer med svagt immunförsvar.
Candida albicans
Jästsvampen Candida albicans finns normalt i människans matsmältningskanal, men kan under vissa omständigheter breda ut sig på ett olämpligt sätt och kan också bilda trådformade utskott, som växer in i tarmväggen och perforerar den, varvid ämnen slipper in i blodet som inte bör vara där. Detta överbelastar immunsystemet och kan förorsaka en kaskad av symtom.
Denna åkomma beskrivs separat under ”Candidiasis” i kategorin Hälsoproblem.
Munsvamp
Beror ofta på ovan nämda candidasvamp. Hos spädbarn kallas fenomenet ibland "torsk i munnen". Munsvamp ses som ett följdsymptom efter antibiotikabehandling, vid nedsatt immunförsvar, efter kemoterapi, vid dåligt regulerad diabetres, vid upphopning av tungmetaller i kroppen (t.ex. efter många års tobaksrökning), torra slemhinnor (t.ex. Sjögerns syndrom ) samt dålig munhygien (bristfällig tandborstning eller rengöring av tandprotes).
Hudsvamp
Svamp på huden kan ibland vara svårt att skilja från eksem. En tumregel säger att om det angripna hudområdet är skarpt avgränsat så är det svamp. Om gränsen till normal hud derimot är mer diffus, är det eksem. De svampar som angriper hud, hår och naglar kallas med ett gemensamt namn dermatofyter, men hör till mögelsvamparna. Hudsvamp kan också bero på jästsvampen Candida som trivs i hudveck där det är varmt och fuktigt. Hudsvamp lever av döda hudceller. Symtomen är rodnad, sveda och klåda ev. med blåsor och små sprickor.
Fotsvamp
Är en utbredd form av hudsvamp och beror typiskt på för mycket värme och fukt i skorna. Det handlar ofta om svamp från Trichopyton-familjen, men kan också bero på Candidasvampen. Symtomen är klåda och hudlöshet mellan tårna och det kan också förekomma små sprickor. Svampen kan sprida sig till fotsulor och naglar. Fotsvampen kan spridas från person till person - speciellt där huden har små sprickor.
Ringorm (Tinea corporis)
Är en missvisande beteckning på en svampinfektion som angriper huden. Sjukdommen visar sig som runda, avgränsade, röda fläckar, som flagnar. Smittan kommer ofta från keldjur - inte sällan katter.
Pityriasis versicolor
Jästsvampen Pityriasis versicolor visar sig på kroppen som små fläckar som kan likna brist på hudpigment (vitiligo). Infektionen kan utveckla sig hos en del som solar solarium.
