Beteckningen syndrom X härstammar från 1988, då endokrinologen, professor Reaven, beskrev symtombilden efter att ha studerat insulinresistans i många år. Andra forskare har varit i spåren av problemet många år tidigare.
Många i medelåren lider av syndrom X. Typiska indikationer på att man lider av syndrom X kan vara trötthet - särskilt efter en måltid - koncentrationsbesvär, hungerkänslor trots tillräckligt matintag, sötsug och för tidiga åldringstecken.
Pusselbitarna utgörande Syndrom X utreds i följande:
Insulinets verkningar i kroppen
Insulin är ett litet protein, som bildas av de såkallade betacellerna i bukspottskörteln. Insulin var det första hormon man upptäckte och det har mycket markanta, men något olika verkningar överallt i kroppen allt efter den vävnadstyp som det verkar på. Det har vävsuppbyggande egenskaper. Det regulerar omsättningen av fetter, var det medverkar vid ombildning av glukos till fett och med ombildningen av aminosyror till protein.
När vi har ätit och börjat att smälta maten, kommer blodets innehåll av sockerarter (glukos) att stiga i det efterföljande. Som en konsekvens av detta kommer bukspottskörtelns insulinproduktion att öka, således att kroppens celler kan uppta glukos och ombilda det till energi. Det är alltså insulinet som släpper in blodsockret i cellerna och på detta sätt förses cellerna med bränsle. Samtidigt är insulinet med till att hålla blodets glukosinnehåll innanför relativt snäva ramar.
Glukagon
Ett annat bukspottskörtelhormon är glukagon, som komplementerar insulinet i blodsockerregulationen. När blodsockret faller, friger glukagon depå-socker från lever, muskler och fettvävnad varmed fallet i blodsockret motverkas.
Hög och lågglykemisk mat
Några livsmedel får blodsockret att stiga snabbt och högt. Det gäller i hög grad kolhydrater som socker och andra sötsaker samt vitt bröd. Dessa matvaror kallas hög-glykemiska. Andra får blodsockret till att stiga långsammare och inte lika högt, t.ex kött och annan proteinrik kost. Dessa livsmedel kallas för låg-glykemiska.
Kolhydrater kan också vara lågglykemiska, som de flesta grönsaker.
Glukosintolerans
Ses då cellerne släpper in glukosen. Omräknat i tal kan det defineres som plasmaglukos
> 6,0 mmol/l efter minst 8 timmars fasta.
Insulinresistans
Om blodets glukosinnehåll alltför ofta blir alltför högt pga för mycket högglykemisk mat, inträffar det med tiden att cellerna börjar att förlora förmågan att reagera på insulinet. Det medför att blodets glukosinnehåll förblir för högt. Kroppen reagerar med att producera mer insulin i försök på att sänka glukosmängden. Det kan resultera i en lång rad symtom pga insulinets många funktioner i kroppen.
Cellerna får inte den näring (glukos) de behöver. Det medför tidigare nämnda symtomer med hungerkänslor trots att man äter tillräckligt samt trötthet m.m.
Kvinnor med insulinresistans förskjuter deras hormonbalans således att de producerar för många manliga könshormoner. Det medför en djupare stämma, manlig hårväxt, ökad muskelmassa, fett omkring magen, menstruationsstörningar och en ökad risk för barnlöshet.
Insulinresistans kan leda till sockersjuka och möjligtvis också depression, men orsaken till insulinresistans är dock inte fullständigt klarlagd.
Konsekvenser av insulinresistans:
- Lågt energinivå
- Koncentrationsbesvär
- Benägenhet till humörsvängningar
- Tidig åldrande
Samt ökad risk för att utveckla:
- Hjärtsjukdomar
- Synproblem
- Skador på nervsystemet
- Sockersjuka
- Alzheimers sjukdom
- Cancer
Sockersjuka och lågt blodsocker
Fel i kroppens insulinproduktion, varmed blodets glukosinnehåll stiger till farliga nivåer. Det kallas sockersjuka eller hyperglykemi. Då cellerna inte får glukos, kommer de att börja uppta fettsyror som omsätts långsamt, och det kommer att ske en anhopning av ketoner, som sänker kroppens surhetsgrad (pH). Sockersjuka indelas i 2 former: Type 1 som är insulinkrävende, där betacellerne inte är i stånd till att producera verksamt insulin pga. autoimmuna tillstånd, och Type 2 som egentligen är en helt annan sjukdom, som förbättras vid omläggning av livsstil och som er icke-insulinkrävande.
Omvänt kan man lida av sjukdom som medför en för hög nivå av aktivt insulin i blodet. Det medför för lågt blodsocker, vilket leder till för lågt blodsocker eller hypoglykemi.
Övervikt
Då insulin också medverkar vid deponering av fett, riskerar man också att bli överviktig, fastän det inte är alla med insulinresistans och syndrom X, som lider av övervikt. Alla överviktiga kommer dock att lida av insulinresistans. Fettet avsätts omkring magen. Även en liten 5 kilos övervikt kan skapa problem.
Förhögt blodtryck
Det kan vara flera orsaker till förhögt blodtryck. När blodkärlen pga plackbildning mister förmågan att utvidga sig, stiger blodtrycket. Också stress är en välkänt orsak till för högt blodtryck. Det sker dessutom via hormonal påverkan av binjurebarkhormoner. Ett högt insulininnehåll kan stimulera njurarna till att hålla tillbaka mera salt. Härvid stimuleras en ökning av binjurebarkhormoner, som igen resulterar i förhögt blodtryck.
Ett för högt blodtryck ligger på 140/90 och över. Övervikt medför högre blodtryck när hjärtat skall arbeta hårdare för att kunna pumpa blodet genom kroppen.
Förhöjda kolesterol och triglyceridvärden
Varningslampan lyser när totalkolesterol når över 240 mg/dl och beträffande triglyceriderna då det når över 160 mg/dl. Även om LDL - kolesterol (det dåliga) isolerat sett inte är för högt, kan ett skevt förhållande mellan LDL- och HDL- kolesterol (det goda) utgöra en hälsorisk.
