Vårtor (verrucae) är en virusinfektion som förorsakar små godartade hudvsulster som kan uppstå skilt för sig eller i klungor i överhuden över hela kroppen. Speciellt händer och fötter är utsatta, men de kan också visa sig i ansiktet, på könsorganen och vid ändtarmsöppningen. De kan likna små blomkålshuvuden eller svampar, och de har en grov och hård yta.
Det finns över 60 olika arter av humant papillomvirus (HPV). Vårtornas utseende och struktur beror på deras placering och på vilken hudtyp de växer på. Varje vårttyp har sitt eget namn, men alla härstammar från samma virus, som påverkar hudens översta lager. Virus får hudcellerna att dela sig snabbare än de annars skulle och därför växa kraftigare, så att en vårta bildas.
Vårtor utgör ingen hälsorisk i sig själv, men de kan naturligtvis vara besvärande för utseendet, och fotvårtor kan orsaka smärta. Somliga av de virusarter som utvecklar vårtor kan också utveckla cancer, och somliga former av vårtor har också kopplats samman med en ökad risk för cancer i ändtarmsöppningen, livmoderhalsen, slidan och penis.
Den hud som stöts från vårtan innehåller massiva mängder virus, och man kan därför smitta både sig själv och andra genom att antingen röra vid en vårta eller vid den avstötta huden. Vårtor smitttar via direkt eller indirekt kontakt, genom att man går på bara fötter på offentliga områden som badhus, gymnastiksalar, sportklubbar och simhallar. Vårtorna utvecklar sig 1-6 månader efter smittan.
Det är sannolikt att 2/3 av en hel befolkning får minst en vårta i sitt liv, för vårtor är faktiskt den mest utbredda hudsjukdomen efter finnar, och sjukdomen blir mer och mer utbredd. Vårtor uppstår mest hos barn och unga efter växtperioder, då kroppen ofta lider av zinkbrist. Zink är en nödvändig mineral för den allmänna motståndskraften mot infektioner med bakterier och vira. Alla är inte lika mottagliga för smitta, somliga är helt immuna, medan andra alltid är utsatta.
De vanligaste vårtorna är:
- Vårtor som förekommer - ibland i stort antal - på fingrar och vid naglarna (verrucae vulgares). De är närmast halvklotsformade. De är mest besvärande rent estetiskt.
- Fotvårtor (verrucae plantares) är i samma storlek som en ärta. Fotvårtan är ett platt rosafärgat hudområde med en knottrig yta. Den har ofta ett mjukt centrum med en svart punkt i mitten - som beror på blödningar till följd av tryck -och den är omgiven av en hårdare kant. Fotvårtor uppstår ibland i grupper och kan skapa skrovliga hudytor på flera centimeter. De kan orsaka smärta, för de sitter mest på den tjocka delen av fotsulan, som utsätts för tryck när man går och står, vilket kan kännas som en besvärande sten i skon. I värsta fall kan de dock vara invalidiserande. De förväxlas ofta med liktornar, som är små bitar hård hud under foten: liktornar är dock ömmare, när man trycker på mitten, medan vårtor är ömmare vid tryck från sida till sida.
- Flata vårtor (verrucae planae juveniles) är i allmänhet ett plötsligt utbrott av talrika, lätt förhöjda vårtor som mest finns på handryggen och i ansiktet hos barn.
- Könsvårtor (verrucae acuminatae) - också kallat kondylom - är på samma sätt förorsakat av virus, och de är därför också smittsamma. De är spetsiga och växer ut från könsorganens slemhinnor och omkring ändtarmsöppningen hos både män och kvinnor. De uppstår bäst i en fuktig miljö, som verkar hudirriterande, och som bryter ner hudens motståndskraft mot smitta. De smittar genom sex. Kondylom besvärar endast estetiskt.
Andra vårtliknande växter kan vara:
- Ålderdomsvårtor, som är mörka med en skrovlig yta, verkar sitta utanpå huden (verrucae seborrhoica, senilis, naevus seborrhoicus). Som namnet antyder uppstår de sent i livet.
- Molusker (molluscum contagiosum) är små, vita, mjuka knoppar med en fördjupning i mitten, som är vanligast hos barn, men som kan spridas sexuellt mellan vuxna. Vårtan ses här och där i skäggregionen och i hårbottnet (verrucae filiformis). De har bildats av några millimeter långa papiller.
- Vårtliknande utslag på huden med mjuka vårtliknande blåsor (verrucae peruana, peruviana), som kan uppträda självständigt eller hos personer som är immuna för oroyafeber (bartonella bacciliformis).
Det är stor skillnad på hur vanliga vårtor är i olika åldersgrupper. Vårtor förekommer inte hos små barn under 3, men hos de 4-6 åriga har 5-10% vårtor, och hos unga 15-18 åringar har upp mot 20% sjukdomen. Könsvårtor hos unga är en av de vanligaste sexuellt överförda sjukdomarna. Vuxna människor har mer sällan vårtor. De flesta vårtor försvinner ofta av sig själv i löpet av ½ till 2 år efter att de uppstått.
