Virusinfektion

Virus är ett latinskt ord för "gift". Uttrycket virus stammar från tiden innan man kände till mikroorganismer och blev använt om alla de ämnen som man menade var upphov till sjukdom.
Ett virus består av arvsmassa DNA eller RNA omgivet av en proteinkapsel. Där bakterier vanligtvis kan ses i ett mikroskop som förstorar 1000 gånger, ska man använda ett elektronmikroskop för att se ett virus. Ett Picornavirus som förorsakar polio och förkylning är ca. 20 miljondelar av en millimeter (20 nanometer). Ett av de största virusen är Poxvirus som orsakar koppor. Det är 120 - 300 nm stort.
Strängt taget tillhör inte virus gruppen av mikroorganismer, då det saknar självständig ämnesomsättning och utan ämnesomsättning kan virus inte formera sig självständigt. Istället invaderar virus en levande cell. Det försiggår på detta sätt:
Virus sätter sig fast på en värdcell som har den struktur (receptorer) på ytan som passar för virus. Det medför att cellen låter virus-DNA eller RNA tränga in i värdcellens cellvägg där dess arvmassa byggs in i värdcellens DNA. Värdcellen kommer härmed att börja producera nya virus som kan invadera andra friska celler. I några fall förstörs värdcellen när den har producerat virus, i andra fall inte.
Virus kan också ligga permanent i kroppens celler för att först orsaka nya sjukdomsutbrott när kroppens immunförsvar är försvagat.
Resistens
Att resistera betyder att göra motstånd, och ordet resisten betyder motståndförmåga. Den vanliga uppfattningen av resistensbegreppet är att en given medicinsk behandling slutar fungerar för att bakterier eller hiv formerar sig trots behandlingen.
Arbo-virus (Arthropod-Barn-Virus)
Överförs via olika insekter (arthropoder); mygg och flott, också kallat fästingar. Sjukdomarna förekommer - med undantag för Denguefeber - särskilt hos djur och överförs från djuren med t.ex. mygg vidare till människor. Arbo-virus kan medföra de tropiska sjukdomarna Denguefeber, Gul feber och Japansk hjärninflammation (encephalitis).
Denguefeber
Är en akut virusfebersjukdom av arbovirus av flavivirusgruppen, som överförs av myggbett av en bestämd typs mygg (Aedes aegypti) som är aktiva mycket tidigt om morgonen och sent på eftermiddagen. Det finns fyra olika typer av denguevirus, smitta från en typ ger inte antiämensskydd mot de andra. Man kan därför bli smittad av denguefeber mer än en gång.
Sjukdomen ger influensaliknande sytom med feber, våldsam huvudvärk, led- och muskelsmärtor ("breakbone"-smärtor), småfläckiga utslag på huden, som breder ut sig på kroppen samt trötthet. Endast sällan - mest bland den lokala befolkningen - kan det uppstå hudblödningar och chock.
Från det att man blivit biten av den infekterade myggan till att en akut hög feber börjar går det ofta 4-10 dagar. Febern varar sällan mer än en vecka och de flesta fall klaras av på ca 10 dagar, även om tröttheten och en eventuell depression kan bli kvar i flera veckor.
Det kan uppstå allvarliga reaktioner hos personer som tidigare har smittats med en typ av denguefeber och därefter smittas med en av de tre andra. Dessa allvarligga utgåvor av sjukdomen kallas Dengues hemorragiska feber och Dengue Shock Syndrom.
Vid Dengues hemorragiska feber uppstår blödningar, som orsakar förstörelse av trombocyter och skada på blodkärl. Vid Dengue Shock Syndromsker det ett kretsloppskollaps för att blodet tränger ur de förstörda blodkärlen och ut i den omgivande väven.
Sjukdomen ses ofta hos stora barn, äldre och svaga personer och kan vara dödlig.
Riskzoner är speciellt städer i Central-, Mellan-, och Sydamerika, Indien, Stillahavsöarna och Sydostasien, där sjukdomstillfällena är många.
Ebola-feber
Virussjukdomen förekommer endast i Afrika och är faktiskt rätt sällsynt. Den är en relativt nyupptäckt och livsfarlig sjukdom, som skylls på Ebola-virus, som överförs via kroppsvätskor från infekterade personer.
Virus angriper både celler, organ och vävnad i kroppen. Sjukdomen börjar 3-21 dagar efter smitta med feber, kalla rysningar och ömhet, men den utvecklar sig därefter till att också omfatta diarré, våldsamma bröst- och magsmärtor och ögoninflammation. Sjukdomen kan dessutom medföra blödningar som leder till chock och till döden. Dödligheten är mycket hög.
Gul Feber (Febris flava)
Är en virussjukdom, som skylls på ett arbovirus, som överförs mellan människor (och apor) via mygg. Somliga infektioner har ett lätt förlopp och känns som en svår influensa, men sjukdomen kan bli allvarlig. Symptomen är feber, huvudvärk, illamående, magsmärtor, uppkastning, ryggsmärtor och utmattande trötthet. Efter en kortvarig förbättring kan blodiga uppastningar och kraftig leverinflammation utvecklas.
Sjukdomen kan få kroniska konsekvenser, eftersom den kan angripa njurar, hjärna och hjärta och medföra njur- och leversvikt samt blödning från slemhinnor. Det är vid leversvikt som den sjukas hud, slemhinnor ögonvitor blir gulfärgade, vilket har gett sjukdomen sitt namn.
Gul feber finns i den tropiska delen av Afrika samt i Sydamerika innanför området 15 grader nord och 15 grader syd om ekvatorn.
Rabies
Rabies är en livsfarlig virussjukdom (Rhabdoviridae från Lyssavirusgruppen), som kan smitta däggdjur som t.ex. apor, hundar, fladdermöss, får, katter, kor, renar, rävar, skunkar, tvättbjörnar och vilda gnagare, som igen kan smitta människor. Rabiesvirus finns i det infekterade djurets spott och överförs via spottet när det smittade djuret biter, kratsar eller slickar ett annat djur eller människa.
Rabies angriper det centrala nervsystemet, och de första symptomen är därför förändrat beteende. Smittade djurs onaturliga uppförande kan t.ex. vara att vilda djur mister sin skygghet, ovanlig aggressivitet, förvirring eller ett undvikande och återhållsamt beteende. Djuret har ofta fradga kring munnen, och det kan inte svälja, äta eller dricka eftersom vätskeintag medför smärtsamma kramper i nacke, rygg och svalg. Inkubationstiden kan vara några få dagar upp till många år efter ett bettsår, normalt 3-12 veckor.
Ett bettområde är sjukt, och det uppstår senare feber, förvirring, hallucinationer, huvudvärk, kallrysningar och ljuskänslighet, kanske senare aggressivitet. Efter dessa symptom uppstår kramper, förlamningar och extrem vattenskräck. Det sista p.g.a. de smärtsamma muskelsammandragningar som uppstår när den sjuka dricker vatten. Senare utvecklar denna vattenskräck sig till att uppstå vid bara ljudet, synen eller sprut av vatten. Ofta dör den sjuka under ett sådant krampanfall, inom 10 dagar efter att sjukdomen brutit ut, och den sjuka lider fruktansvärt intill sin död.
Det är olika vilka däggdjur som i olika länder är infekterade. Sjukdomen är utbredd över hela världen - speciellt i Afrika, Asien, Grönland, Nord-, Mellan-, och Sydamerika, Mellan-, Syd-, och Östeuropa. Omkring 15000 människor om året dör av denna sjukdom.
Japansk hjärninflammation (encephalitis)
Skylls på ett flavivirus från arbovirusgruppen, som överförs av olika myggarter, som sticker både dag och natt. Virus överförs till djur som svin och vissa fåglar och vidare till människor. Man är mest utsatt på landet och i fuktiga områden med rismarker och i regntiden. Sjukdomen finns i stora delar av Asien: Bali, Indien, Kina och Nepal.
Inkubationstiden är 5-20 dagar. Symptomen är vanligtvis mild till hög feber, förvirring, våldsam huvudvärk och smärtor bakom ögonen. Dessutom kan det uppstå kramper, kanske förlamning och medvetslöshet. Inte alla som blir smittade får själva sjukdomen: en av 200 sjuka utvecklar själva hjärninflammationen som kan vara dödlig. Den akuta perioden kan vara upp till flera veckor. Bland dem som överlever denna sjukdom kan 30-40% få bestående och invalidiserande psykiska men. De farligaste virus meningiterna orsakar bl.a. Japansk hjärinflammation. Se Virusmeningitis nedanför.
Lassafeber
Sjukdomen förekommer endast i landområden i Afrika - speciellt är risken stor för smitta i Nigeria, Sierra Leone och Västafrika. Den är en relativt nyupptäckt, livsfarlig och mycket smittsam virussjukdom av Arenvirus, som smittar via urin från råttor.
Symptomen på Lassafeber kan till förväxling likna en lång rad andra virussjukdomar. Därför ställer man diagnosen på indikationsgrund. Febersjukdomen börjar som en allvarlig influensa med feber, huvudvärk, kalla rysningar och ömhet.
Därefter uppstår diarré, uppkastningar, bröstsmärtor och öm hals med sårbildning. Tillfriskning sker mycket långsamt. Klarar man sjukdomen kommer man att vara utmattad i flera veckor efter. Personer som är försvagade blir mycket sjuka och bryter ihop kort efter att de första symptomen visat sig, vilket kan betyda medvetslöshet och död.
Marburgsjukdomen
Är rätt nyupptäckt och en livsfarlig virusinfektion av Marburgvirus, som bara förekommer i Afrika. Den skylls ursprungligen på infekterade laboratorieapor. Symptomen liknar en förvärrad influensa. Det kan uppstå ett mässlingsaktigt utslag, som fjällar. Därefter uppstår blödningar från slemhinnor, hud, mage, och tarm. Dödligheten är hög.
Polio (Barnförlamning)
Skylls på poliovirustyp 1-2-3, som smittar via droppinfektion och genom infekterat vatten och/eller mat. Symptomen är feber, huvudvärk, styvhet i nacke och rygg. Det kan dessutom förekomma förlamningar. Sjukdomen förekommer mest i utvecklingsländer - men också i några europeiska länder. De farligaste virusmeningiterna orsakar bl.a. Polio. Se Virusmeningitis nedanför.
Virusmeningitis
Sjukdomen kan uppstå på bakgrund av tämligen många vira, t.ex. fårsjuka, mässling och röda hund. De farligaste virusmeningiterna orsakar Japansk hjärinflammation och Polio.