Antioxidanter verkar genom att neutralisera skadliga fria radikaler och skyddar kroppen mot att härskna.
Om fria radikaler
En fri radikal är ofta en syreatom eller andra instabile substanser som har mist en eller flera elektroner och därför blivit instablia. De fria radikalerna är därför mycket reaktiva och stjäl gärna elektroner från närliggande molekyler, som så i sin tur blir instabila och stjäl andra elektroner, osv. En fri radikal existerar bara under bråkdelen av en sekund men detta är rikligt med tid för att orsaka en kedjereaktion av instabila molekyler, som har en skadlig verkan på cellmembran, omkringliggande väv och i vissa tillfällen på cellernas arvmassa, DNA. En elektronöverförsel på detta vis kallas också för oxidativ stress, också när det inte rör sig om syremolekyler.
Vi skapar hela tiden fria radikaler i vår kropp genom fysisk aktivitet, när vi utsätts för strålning, solljus, stress och föroreningar. Tungmetaller, tobaksrök, alkohol, medicin, infektion m.m. orsakar likaså bildning av fria radikaler och ökar kroppensbehov av antioxidanter, vitaminer, mineraler och aminosyror.
Cellerna har reparationsmekanismer som kan repareara de flesta av skadorna, men vissa skador blir permanenta. De kan till exempel orsaka bildningen av en cancercell.
Ju mer belastat vårt liv är i förhållande till några av de ovan nämnda aktiviteter, desto fler fria radikaler friges. Kroppen har ett par enzymsystem som Superoxiddismutase (SOD), gluthationperoxidase och katalase som kan neutralisera fria radikaler, men deras kapacitet är begränsad. Därför behöver vi en ständig tillförsel av bland annat zink, koppar, järn, mangan och selen som är nödvändiga för ovan nämnda enzymsystem. Dessutom behöver vi antioxidanter.
Växter producerar antioxidanter för att skydda sig mot den skadeverkan som solens strålar har. Ju barskare växtvillkor sett ur denns synvinkel, desto fler antioxidanter produceras. Vi gagnas av dessa antioxidanter genom att äta växterna.
Antioxidanter har den egenskapen att de kan avge elektroner till fria radikaler, varpå de skyddar cellmiljön från skador. Vid denna process mister de dock förr eller senare antioxidantverkningen och skall därför regenereras eller suppleras.
Det finns många olika typer av antioxidanter. Några verkar i kroppens vattenfas, som till exempel C-vitamin. Andra är fettupplösliga, som E-vitamin. Några antioxidanter verkan enbart intracellulärt, andra extracellulärt. Vissa verkar enbart i ögats väv, osv. Vi behöver dem allesamman. Tillförsel av en enkel antioxidant kan inte ge det nödvändiga skyddet, även om doseringen är mycket hög. Antioxidanter verkar tillsammans och reparerar varandra när de skadas i kampen mot fria radikaler, så att de fungerar igen. C-vitamin reparerar E-vitamin och omvänt. Lipoinsyra reparerar också andra antioxidanter och detsamma gäller för bioflavonoider.
Fri radikal-angrepp kan observeras när skurna äpplen och avocadoer ändrar sin friska färg. Droppar man däremot citronsaft (en antioxidant) ut över frukten motverkas denna färgändring. När till exempel en avocado eller ett äpple blir brunt beror de nämligen på att syret iluften stjäl elektroner från frukternas snittyta. Syre har nämligen två elektroner att reagera med. C-vitaminet i citronsaften levererar elektroner till syreatomernas angrepp och skyddar därmed färgen.
De sista 50 årens antioxidantförbruk har kastat ljus över en lång rad faktorer och under de senaset åren har man från läkarnas sida börjat inse, att det är möjligt att motverka vissa civilisationsbelastningar och till och med bota sjukdomar med antioxidanter.
Brist på antioxidanter ses speciellt hos:
Äldre, som inte äter speciellt mycket
Alla med enformiga kostvanor
Människor med kroniska sjukdomar
Idrottsutövare
Folk med ett fysiskt hårt arbete
Folk med hög stressnivå
Storrökare och alkoholiker
Folk belastade med medicin och kemiska ämnen
Sund mat är kännetecknad av ett högt innehåll av antioxidanter. Av födovaror är den bästa källan till antioxidanter frukt och grönt. Te, både svart och grönt, har ett högt innehåll av antioxidanter. Av grönsaker toppar kålfamiljen.
Det rekommenderas att inta massor av antioxidanter dagligen. Man bör inte inta stora mängder av enskilda antioxidanter under längre tid utan att supplera med ett balanserat tillskott av vitaminer och mineraler. Enkelterapi med antioxidanter kan i västa fall orsaka cellulär obalans som till och med kan öka den oxidativa stressen. Det är däremot mycket bra att ta antioxidanter tillsammans eftersom de mångdubblar varandras effekt. Alla de väsentligaste antioxidanterna kan hittas i väl sammansatta multivitaminmineralpiller.
De viktigaste antioxidanterna och ämnen med antioxidanteffekt
- Betakarotén
- C-vitamin
- E-vitamin
- Vitamin B6
- Vitamin B1 - har antioxidanteffekt
- Vitamin B2 - har antioxidanteffekt
- Vitamin B3 - nödvändig i bestämda antioxidantenzymer
- Vitamin B5 - har antioxidanteffekt
- Selén - nödvändig i bestämda antioxidantenzymer
- Zink - nödvändig i bestämda antioxidantenzymer
- Koppar - nödvändig i bestämda antioxidantenzymer
- Mangan - nödvändig i bestämda antioxidantenzymer
Andra ämnen med antioxidantverkan
- Coenzym Q10
- Superoxid dismutas (S.O.D.)
- Glutation
- Alfa lipoinsyre
Det finns hundratals ämnen med antioxidantaktivitet, bl.a. några aminosyror och flavonoider, som finns i frukt och grönt.
Se evt. också Multivitaminer-mineraler här.
