Fyra olika kobalaminer
B12-vitamin består av en grupp av 4 olika kobalaminer som har någorlunda samma verkan. De heter hydroxokobalamin, adenosylkobalamin, metylkobalamin och cyanokobalamin. Den mest utbredda formen av B12-tillskott är cyanokobalamin. De två aktiva formerna av B12 i kroppen är emellertid adenosylkobalamin och metylkobalamin. När man tar cyanokobalamin ska man först ersätta cyanidmolekylen med antingen adenosyl- eller metylgruppen. Det är oftast heller inget problem, men hastigheten sänks ofta med åldern. Det är också förklaringen på att t.ex. metylkobalamin upptas lättare än cyanokobalamin.
B12-brist
Har man brist på B12 uppkoncentreras det hälsofarliga ämnet homocystein och mer specifikt metylmalonat. Mängden av dessa ämnen kan mätas i ett blodprov.
Bristsymptom
Perniciös anemi (makrocytisk, megaloblastisk anemi - en annan form orsakas av folinsyrabrist), neurologisk degeneration, degeneration av synnerven, hjärnskador, nedsatt känsla, prickande och molande i vävnaden, osäker gång, förlust av reflexer, mentala symptom i form av känslomässiga svängningar, försvagningar och slöhet, dåligt minne, sviktande koncentration och inlärningssvårigheter, sinnesförvirring och förföljelsemani, hörsel och andra hallucinationer, ofta diagnostiserat som senil psykos, skinande hal röd tunga, hudproblem, diarré, aptitlöshet och sviktande smaksinne.
Man har påstått att intagning av stora mängder A-vitamin kunde förorsaka B12-vitaminbrist. Så är inte fallet (25). Vid upptagningen av B12-vitamin är två biokemiska transportvägar involverade: Frakt av vitaminet med hjälp av en proteinfraktion kallat intrinsic factor (IF) och passiv diffusion.
Låga koncentrationer upptas med hjälp av IF-systemet, medan högre doser absorberas med diffusion. Brist på IF kan medföra perniciös anemi, även om intagningen av B12-vitamin är normal. Även vid normal förekomst av IF kan det uppstå problem då absorbtionen av vitaminet också är beroende av nödvändig mängd magsyra. Eftersom magsyreproduktionen hos äldre ofta är nedsatt är B12-bristproblem förväntade hos denna grupp. Eftersom B12-vitamin nästan uteslutande förekommer i matvaror av animalisk ursprung riskerar vegeterianer att utveckla en brist på detta vitamin.
I ortodox skolmedicin har man ansett att det inte finns någon orsak att ge B12-vitamin åt andra än åt dem som diagnosticerats med perniciös anemi. Erfarenhet visar dock att många försvagade och konfysa patienter, speciellt äldre, mår mycket bättre av ett regelbundet intag av detta vitamin.
B12-vitamin har i djurförsök väsentligt reducerat svulstmassan i cancertillfällen. Förstadier till cancer hos rökare har blivit reducerat av doseringar på 500 mkg dagligen kombinerat med 10 mg folinsyra. Försöket pågick under 4 månader.
Vissa neuropsykiatriska tillstånd kan förbättras med hjälp av B12-vitamin, förmodligen på grund av vitaminets funktion i biosyntesen av nervernas myelinskidor.
B12-vitamin har ytterligare visat sig vara effektivt som smärtstillande medel och mot inflammationstillstånd. Genom sitt co-enzyms funktion i aktiveringen av enzymet sulfit oxidas neutraliserar vitaminet de sulfiter, som utsträckt används av livsmedelsindustrin, och som är kända för att orsaka allergiska tillstånd som till exempel astma och huvudvärk.
Methylcobalamin specielt till nervsystemet
Om förmålet med B12-tillskottet speciellt är rättat mot sjukdomar i nervsystemet, bör man välja methylcobalamin. Speciellt personer med sklerose rapporterar positiva resultat med denna form av B12.
Rekommenderad daglig dos
1 mkg
Terapeutisk dosering
- Allmänt supplerande: 100 mikrogram dagligen.
- Vid medfödd enzymsvikt; 15 mg dagligen.
- Vid dålig absorbtion från magsmältningskanalen: 1 mg i form av hydroxykobalamin som subcutan injektion 1 - 2 gånger i veckan.
- Som sugtablett: 1.000 mikrogram 1 - 2 gånger dagligen
Giftreaktioner på B12-vitamin har aldrig setts. Doseringar på upptill 30 mg dagligen har inte givit negativa reaktioner. Vitaminet kan därför sägas vara utan biverkningar i doseringar som ligger 30.000 gånger högre än ADT!
Större enkeltillskott utnyttjas bäst om kvällen tillsammans med B9 (folinsyra) eller ännu bättre tillsammans med resten av B-komplexet.
Rika naturkällor
Inälvskött, spirulina, fjäderfä, fisk, räkor, musslor, ägg, ost, mjölk, ölgäst, tång och havsalger. Mindre mängder i baljfrukter och andra grönsaker.
