B3-vitamin förekommer som kosttillskott i två former: nikotinamid och nikotinsyra. I vår del av världen används niacin ofta som beteckning för båda former, men i engelskspråkig litteratur betyder beteckningen niacin vanligtvis endast nikotinsyra.
Nikotinamid - också kallat niacinamid eller niacin - är den absolut mest använda formen och den finns i praktiskt taget alla kosttillskott. Orsaken till detta är att intagning av B3-vitamin i form av nikotinsyra medför vissa reaktioner, som kan verka irriterande om man inte på förhand är informerad om dem. Dessa reaktioner har samtidigt också behandlingsmässig nytta.
Nikotinsyra kan därför användas som hjälp till att bota en rad sjukdomar, där nikotinamid (niacinamid) endast har liten eller ingen verkan. På grund av denna skillnad behandlas de två formerna av vitaminet här i texten i olika avsnitt. Inledningsvis skall det emellertid poängteras, att nikotinsyra har alla de samma vitaminverkningarna som nikotinamid.
Bristsymptomen är därför efter allt att döma också de samma för de två formerna. Emellertid har nikotinsyra också vissa andra biokemiska och fysiologiska verkningar som nikotinamid inte har. Båda former ombildas i organismen till co-enzymet nikotinamiddinukleotid och nikotinamiddinukleotidfosfat. Aminosyran tryptofan ombildas under normala omständigheter i organismen i någon utsträckning till niacin. Eftersom det förväntas att 60 mg tryptofan låter sig ombildas till 1 mg niacin kallas denna mängd 1 niacin-ekvivalent (NE)
Bristsymptom
Ångest, rädsla, misstänksamhet, melankoli, depression, huvudvärk, sömnlöshet, kraftlöshet, förvriden verklighetsuppfattning, förvridet sinnesintryck, amoraliskt uppförande, brännande känsla i kroppen, jordgubbsröd tungspets, med vit beläggning på själva tungan med revor ned längs mittlinjen samt avtryck av tänderna längs tungranden, mycket dålig andedräkt, smärtor i munnen, svullet och ömmande tandkött, dålig matsmältning med luftbildning i tarmarna och olikartad dåligt formad avföring som luktar mycket illa, smärtor i underlivet, eksem och hudinflammationer.
Bristen uppträder utpräglat vid alkoholism, narkomani och annan form för beroende av droger. Den dödliga formen för B3-brist är pellagra, historiskt känd för stora epidemier i Sydeuropa och USA:s sydstater ända in i 1900-talet. Pellagra uppträder speciellt i de fattiga majsodlande områdena eftersom det är svårt att omsätta den form för tryptofan, som finns bundet i majskornet till B3-vitamin. Senare har världen sett en annan form för pellagra: den icke näringsbetingade pellagran skylls på medicinförgiftning och uppträder hos patienter som har mottagit till exempel cellgiftbehandling i form av 3-mercaptopurin.
Pellagra karaktäriserade man med "de 3 D:en": Diarré, Dermatitis (Hudinflammation) och Dementia (Sinnessjukdom). Redan tidigt hade flera forskare fäst sig vid att den mentala följden av B3-vitaminbrist starkt liknade schizofreni. Denna iakttagelse skulle få betydelse för den senare utvecklingen av den ortomolekylära psykiatrin. Där ställde man sig frågan om schizofrena patienter i verkligheten inte var extremt biokemiska typer med ett abnormt behov för B3-vitamin. Utgående från denna inställning har man senare framgångsrikt behandlat schizofreni.
Förhöjt blodkolesterol bör kanske betecknas som en följd av nikotinsyrabrist. I alla fall kan det behandlas med ortomolekylärt nikotinsyra i stora doseringar.
Rika naturkällor:
Torkat leverpulver, öljäst, vetegrodda, jordnötter, magert kött, fågel, fisk.
Speciellt om nikotinamid (niacinamid)
Rekommenderad daglig dos: 18 mg. Denna värdering betraktas av många forskare som allt för låg. E. Cheraskin och andra har satt en "optimal rekommenderad daglig dos" till i genomsnitt att vara minst 7 gånger, högre svarande till ca 115 mg (16).
Terapeutisk dosering:
Allmänt supplerande 50 mg dagligen; vid svårare brist 0,1 till 10 g dagligen.
Speciellt om nikotinsyra (eng: niacin)
Nikotinsyra ger möjlighet att ställa upp behandlingsprogram av stor och samtidigt enastående botande effekt även i terapeutiskt svåra tillfällen. Reaktionerna på denna form av B3-vitamin är dock sådana, att man innan behandlingen börjar, noggrant bör vägleda patienten om den rätta användningen och det rätta tillvägagångssättet.
Om det överhuvudtaget kan låta sig göras är det att föredra att behandlaren på en klinik avsätter tid för att tillsammans med patienten ostört prova första behandlingen. Detta tillvägagångssätt är mer betryggande för patienten, särskilt om behandlaren själv tar en dos motsvarande patientens, och man därefter tillsammans iakttar och värderar de individuella reaktionerna.
Om reaktionerna blir våldsamma - detta har man ännu inte sett med de nämnda doseringarna - kan man på kort tid dämpa dem genom att ge ett kalktillskott, antingen som en stor kalkbrustablett upplöst i vatten eller helt enkelt i form av ett stort glas mjölk.
En dos nikotinsyra på 10 mg eller mindre är ofta tillräckligt för att ge många människor så kallade "svettningar" i den översta tredjedelen av kroppen. Denna reaktion beror på en kraftig utvidgning av själva kapillärerna som följs av en rodnad och en stickande lättare irritation, under tiden också klåda. Även om denna effekt är ganska kortvarig och ofarlig, är den ändå så obehaglig för patienten att den - särskilt om behandlaren inte är närvarande och stöttar psykologiskt - kan föra till panikreaktioner och en oövervinnerlig aversion mot denna behandlingsform.
Det är många situationer i patientbehandlingen, där man har användning precis för den reaktion, som nikotinsyran kan ge. Dessa situationer bör behandlaren känna till. Samtidigt bör behandlaren sätta sig in i nikotinsyrans samlade verkningssätt, så att det på ett effektivt och försvarligt sätt blir möjligt att göra den till en del av ett samlat behandlingsprogam för patienten.
Det säger sig självt att i alla tillstånd där man önskar sig ett bättre, mer effektivt kapillärt kretslopp i den övre delen av kroppen, kommer nikotinsyran in i bilden som ett välkommet alternativ. Alla infektioner och förkalkningar från bröstvårtorna och uppåt, alla mjölksyrepåverkade muskler och dålig syresatta körtlar drar fördel av den ökade blodgenomströmningen. Bihåleinflammation, tandrotsinflammation, trigeminus neuralgi, öroninflammation - ja, listan kan göras lång.
Dålig hörsel och till och med total dövhet har vid vissa tillfällen blivit botade med nikotinsyra. Ett annat område, där nikotinsyran ofta uträttar rena miraklet är Menièrés sjukdom, där degenerationen, bland annat förorsakat av förkalkning av balansapparaten i det inre örat, medför yrsel och illamående, som i praktiken kan vara invalidiserande och medföra att patienten måste ge upp sitt arbete och sin normala livsstil.
Vissa typer av huvudvärk och migrän reagerar positivt på nikotinsyra. Eftersom nedsatt blodtillförsel till centrala nervsystemet är en medverkande faktor vid senilitet är det inte överraskande, att nikotinsyra med gott resultat använts mot en lång rad av de symtom som i allmänhet tolkas som ålderdomssvaghet.
På grund av sin kärlutvidgande effekt kan nikotinsyra ha en sjukdomsförebyggande och skyddande effekt på hjärtat.
Många människor lider av för lite magsyra. Nikotinsyra, men inte nikotinamid, ökar bildningen av magsyra.
Medan nikotinamid inte sänker fettinnehållet - kolesterol och triglycerider - i blodet, så gör nikotinsyran det däremot med stor effekt. Det samma gäller högt blodtryck, där inte endast själva utvidgningen av kapillärsystemet temporärt sänker blodtrycket, utan där man också kan registrera en väsentlig långtidsverkan.
Nikotinamid verkar inte ha någon botande effekt för alkoholister. Men nikotinsyra däremot inte endast styrker alkoholistens nervsystem och mentala balans utan nedsätter också behovet till alkohol samtidigt som det motverkar abstinensreaktioner.
Om nikotinsyra har alla dessa förträffliga effekter, varför används den då inte långt mer utbrett och intensivt i patientbehandlingen?
Det finns flera orsaker. De väsentligaste är:
1 De flesta kliniska undersökningar har gjorts i skolmedicinsk regi. Eftersom försöksuppställningarna inte samverkat finns det ingen möjlighet för en precis bedömning av vad som kan uppnås.
2 "Biverkningarna" - svettningar etc - avskräcker behandlarna, som inte vet hur de skall hantera situationen.
3 Bristande förståelse för ämnets biokemiska beteende och funktion leder till förvirring och osäkerhet hos behandlarna, som därför föredrar att ignorera hela saken.
Låt oss försöka åtgärda detta.
Biokemiskt har nikotinsyran dessa huvudverkningar:
(A) - Nikotinsyra chelerar mineraler - alltså binder dem hårt, så hårt att de förs ut ur kroppen. Detta är bra, när det gäller överskottsmineraler och oönskade salter, speciellt tungmetaller. Det är mindre bra, och i det långa loppet direkt farligt, när det leder till brist av livsviktiga kroppssalter.
(B) - Nikotinsyra provocerar bildningen av histamin. Det kan hos allergiker av histamintypen - det vill säga dem med höfeberliknande allergi, som orsakar snuva, röda ögon och irriterande slemhinnor medföra ett allergiskt anfall. Hos folk med för låg histaminproduktion - som till exempel har sexuella problem, för att de inte kan få orgasm - är denna ökning av histaminproduktionen däremot mycket välkommet.
(C) - Nikotinsyra ökar mängden av urinsyra i kroppen. Detta kan vara belastande för folk med tendens till podagra och urinsur gikt, där kan det provocera fram ett anfall.
(D) - Nikotinsyra höjer blodsockret. Hos patienter med diabetes, speciellt dem som är beroende av insulin, kan detta föra till våldsamma svängningar i insulinbehovet.
(E) - Nikotinsyrans påverkan av blodomloppet och blodtrycket kan vara belastande för patienter med hjärtfel eller sviktande hjärta. Därför bör till exempel personer, som har lidit av giktfeber, antingen undvika att använda nikotinsyra eller gå mycket försiktigt till väga och ges de första doseringarna i klinisk miljö, där det finns möjlighet att övervaka patientens reaktion och ge all nödvändig assistans.
Den första punkten - (1) - bör få oss att säkra oss om att patienter får tillfört tillräckligt med samtliga essentiella mineralsalter innan och under nikotinsyrabehandlingen. Genom massiv nikotinsyrabehandling kommer mineralerna att bli fraktade ut ur kroppen på grund av den chelerande aktiviteten. Som sagt har detta den fördelen att föroreningsmineraler - bly, kadmium, kvicksilver, aluminium, - samt överskottmineraler, - kanske koppar eller kalcium - försvinner gradvis. Det har samtidigt den nackdelen att de livsviktiga mineralerna också försvinner om de inte under det terapeutiska program hela tiden blir ersatta.
Oförutsedda "biverkningar" av nikotinsyrabehandling, till exempel extrem utmattning på grund av mineralbrist har iakttagits i inte samverkande terapiprogram.
Inte desto mindre tycks de flesta behandlare helt ignorera denna risk. Det finns också rapporter om patienter som har tagit mycket stora mängder nikotinsyra i åratal som av allt att döma inte fått mineralbrist. Problemet är tyvärr inte särskilt utforskat och det finns inga möjligheter att ange de tal eller mängdförhållanden som är involverade.
Med hänsyn till (2), så är vissa typer av allergiker i förväg präglade av en hög histaminkoncentration i väven. En ökning av denna histamin kan provocera en allergisk reaktion. Därför bör man som sagt vara försiktig med nikotinsyrabehandling till allergiker av "höfebertypen" och till att börja med testa sig fram med små doser för att iaktta reaktionen. Andra typer av allergiker kan ofta känna en betydlig förbättring med nikotin-syrabehandling. Behandlare har rapporterat individuella goda resultat med behandling av astma och bronkitis.
Vad gäller patienter med äkta urinsur gikt bör man också testa sig fram, eftersom en ökad mängd urinsyra i organismen kan förorsaka ett anfall. Ett inledande behandlingsprogram med urinsyraneutraliserande harpagotabletter i till exempel en veckas tid bör ge patienten möjlighet att kunna må bra av nikotinsyrabehandlingen utan att riskera irriterande urinsyrareaktioner.
Diabetikernas insulinbehov kan svikta kraftigt under påverkan av nikotinsyra. Periodvis kan mer insulin vara nödvändigt. Under långtidsterapi har nikotinsyran den rakt motsatta effekten, den minskar behovet för insulin och förbättrar patientens allmänna tillstånd. Detta beror bland annat på att nikotinsyran aktiverar krom och bildar den kromhaltiga glukostoleransfaktor (GTF), som är kraftigt blodsockerregulerande (17), (18), (19). Nikotinsyran har också ofta kunnat avvärja anfall av lågt blodsocker hos patienter med hypoglykemi. I båda tillfällen - diabetes såväl som hypoglykemi - rekommenderas att stabilisera blodsockret med GTF-tillskott innan nikotinsyrabehandlingen påbörjas.
Eftersom nikotinsyran också har en direkt syrepåverkan, bör man vid magsår och leversjukdomar undgå att ge större doser.
Eftersom nikotinsyran förorsakar utvidgning av hårkärlnätet och därför kan orsaka blodtrycksfall bör man endast med största försiktighet använda denna behandlingsform till patienter, som på förhand lider av lågt blodtryck eller regelbundet intar medicin mot högt blodtryck.
Tillvänjning har mycket stor betydelse i denna behandlingsform. Hela tiden större regelbundna doser nikotinsyra sänker under en kort period snabbt den kärlutvidgande effekten. Om man vill framkalla svettningar vid varje dos och en utvidgning av kapillärnätet (vasodilation) kräver detta alltså dagligen ökade doser för att uppnå samma effekt. Ökade doser innebär också ökade mineralförluster.
När alla dessa förhållanden tagits i beaktande är det nödvändigt att utforma ett klart och praktiskt genomförbart behandlingsprogram som ger den bästa effekten med de minsta riskerna och nackdelarna. Ett sådant program kan till exempel se ut som det följande:
Först, efter att ha genomfört en 3-veckors allmän basplan av mineraler och andra nutrienter börjar man den egentliga nikotinsyrabehandlingen. Man avsätter en tid - ca 30 - 45 minuter, helst om morgonen eller kvällen - för att framkalla svettningarna. Man börjar med 30 mg eller 50 mg tabletter. Ofta framkallar en halv tablett önskade effekten, speciellt om man inte har ätit och druckit något före.
Om effekten uteblir inom 10 - 15 minuter försöker man med en större dos. Följande dag ökar man den effektiva dosen till exempel med det dubbla för att säkert uppnå en motsvarande effekt. Man fortsätter på detta sätt med ständigt större doser under 1 vecka till 10 dagar. Nu har man ofta nått upp till så stora mängder nikotinsyra att förlusten av mineraler trots fortsatt tillskott hos några patienter, kan börja utjämna fördelarna med terapin. Därför håller man en paus på en vecka.
Efter denna paus kan man igen framkalla en reaktion med hjälp av en relativt liten dos. Man upprepar nu åter hela förloppet från första behandlingsperiod och håller därefter igen en paus.
Man kan fortsätta med sådana växlande program under månader och år utan någon form av belastning. Med detta mönster kan man i det långa loppet få stora fördelar av nikotinsyrabehandlingen utan att löpa någon risk eller bli överraskad av oväntade reaktioner.
Det måste betonas att det tillvägagångssätt som vi har skissat här, speciellt riktar sig mot de fördelar som kan uppnås genom svettningar, kapillärutvidgning, ökad blodgenomströmning av hårkärlnätet som därmed förbättrar energitillförseln och utrensning av många organ i den övre delen av kroppen.
Det finns andra terapeutiska mål än dessa och då behöver man självklart inte följa det nämnda tillvägagångssättet. Nya nikotinsyrapreparat med långsam upplösning (slow release) möjliggör nu megadoseringar nästan utan de sedvanliga reaktionerna. Detta har öppnat helt nya möjligheter i behandlingen av vissa mentala patienter, alkoholister och narkomaner, diabetiker och patienter med hypoglykemi och högt blodtryck. Det är dock lite för tidigt att helt precis kunna bedöma effektiviteten av de nya preparaten med förseningsfaktorer.
Dessa försenade faktorer är också mycket olika från preparat till preparat, något som får betydelse för den samlade effekten. Det visar sig att många av dessa preparat - till exempel dem där nikotinsyran är bundet till kalcium - inte har den önskade effekten och den effektivitet som man kan uppnå med ren nikotinsyra.
Andra preparat med försenade faktorer är emellertid bundna till en aminosyra som till exempel glycin. Deras funktionssätt är mycket annorlunda och de tycks vara träffsäkrare. Med hjälp av dessa preparat är det nu möjligt att regelbundet, utan att periodvis avbryta, ge patienter flera gram nikotinsyra dagligen.
Till behandling av högt blodkolesterol, blodtriglycerider och fria fettsyror i blodet är det dock nödvändigt att använda ren nikotinsyra i doseringar upp till ca 3 g om dagen. Detta reducerar LDL-kolesterol och VLDL-kolesterol samtidigt som att det främjar bildandet av HDL-kolesterol (15). Några behandlare har under stränga kliniska förhållanden använt dosering på upp till 12 g. Detta är onödigt och kan inte rekommenderas.
Inositol hexanicotinat
Betecknas ibland också som inositol niacinat. Det är ett nyare nikotinsyrapreparat som består av niacin bundet till inositol. Det omsätts långsamt och ger därför inte blossande hud som niacin kan göra. Inositol hexanicotinat används mot kolesterolproblem. Det sänker LDL- och häver HDL-kolesterol. Likaså reduceras blodets innehåll av triglycerider och fibrinogen. Inositol hexanicotinat används också vid Raynauds sjukdom och den så kallade fönstertittarsjukan, Claudicato intermittens.
Terapeutisk dosering:
Generellt: Ca 500 mg - 1 g dagligen.
Kolesterolproblem: Ca 2 g dagligen.
Mb Raynaud och Claudicato: Ca 4 g dagligen.
Dagsdos fördelas under dagen.
Varning
Använd inte terapeutiska doser av B3-vitamin i längre tid vid leversjukdom. Se till att vitaminet ingår i ett program med andra B-vitaminer.
