Branched-Chain Amino Acids

Dessa tre essentiella aminosyror omtalas i den engelsk/amerikanska litteraturen oftast under ett som BCAA, vilket är en förkortning av beteckningen Branched Chain Amino Acids, som beskriver deras karaktäristiska gemenskap, nämligen att molekylens centrala kedja av kolstofatomer är förgrenad i två.
De tre substanserna intar en helt unik plats i aminosyreterapin, inte endast p.g.a. deras struktur utan också p.g.a. deras funktion i synergi. De används sällan isolerat men i nästan alla fall tillsammans, programmerat med hänblick på en avbalanserad synergi. Deras individuella biokemi och ämnesomsättningsförlopp avviker dock mycket från varandra.
Av allt att döma rymmer BCAA biokemiska nyckelfaktorer avgörande för människolivets funktion, speciellt med hänsyn till stress, energi och musklernas - härunder hjärtats - ämnesomsättning. BCAA-terapi är ännu i sitt vardande, men har redan öppnat perspektiv som kan bli revolutionerande både med hänsyn till förebyggande och behandling av en lång rad sjukdomar.
BCAA omfattar cirka 40% av det dagliga nödvändiga minimumintaget av essentiella aminosyror och utgör i vår dagliga kost cirka halvdelen av dessa oundvikliga substanser. De amerikanska myndigheternas rekommendation av de dagliga minimumbehoven per kg kroppsvikt för dessa tre aminosyror är för tillfället 12 mg för isoleucin, 14 mg för valin och 16 mg för leucin, vilket för den genomsnittliga vuxna människan motsvarar till respektive 840 mg, 980 mg och 1042 mg.
Redan för över 20 år sedan satte en rad näringsforskare frågetecken vid dessa beräkningar som de fann alltför låga. Enligt deras uppfattning är behoven, speciellt i stressituationer antagligen 5 till 10 gånger större. Den optimala doseringen i sådana situationer skulle därför kanske snarare vara upptill 5000 mg av var av de tre aminosyrorna.
BCAA är enastående för att skelettmusklerna direkt kan omsätta dem till energi. De främjar också proteinsyntesen. Deras ämnesomsättning är ett skolexempel på nutrienternas samspel och kräver närvaro både av B-vitaminerna B-1 (thiamin), B-2 (riboflavin), B-6 (pyridoxin) och biotin samt mineralerna magnesium och koppar plus en lång rad enzymer och andra faktorer.
BCAA tycks i organismen konkurrera med en annan grupp aminosyror, de så kallade aromatiska, omfattande typtofan, phenylalanin (fenylalanin) och tyrosin, i engelsk/amerikansk litteratur vanligtvis betecknad med förkortningen AAA för aromatic amino acids. Vissa stress- och sjukdomssituationer - till exempel leversjukdomar - tycks favorisera upptagningen och dominansen av AAA-gruppen på bekostnad av BCAA-gruppen - och patienten! Antagligen är detta en av orsakerna till att extra tillskott av BCAA inte bara kan stoppa, utan också vända den nedbrytande process av vävnaden man iakttar vid levercirrhose. Denna process främjes också av tillskott av vitamin B-6 (pyridoxin).
Alkoholister har en förstorad BCAA-ämnesomsättning och patienter med svårare leversjukdomar har nedsatta BCAA-koncentrationer i vävnaden. Vid hepatisk encephalopati finner man ofta förhöjda vävnadsvärden av AAA och nedsatta värden av BCAA. Ammoniakbelastning främjar ytterligare hjärnans upptagning av AAA på bekostnad av BCAA. De två grupperna tycks konkurrera om transporten genom blod/hjärn-barriären.
Kroppsskador, kirurgiska ingrepp, svält, chock, toppbelastning - som till exempel konkurrentsport, feber, förgiftning, inflammationer, infektioner och andra sjukdomar är några former för stress. Med tilltagande stress stiger det samlade kaloribehovet. Under svår stress bör 30% av kosten bestå av aminosyror, därför att stress främjar nedbrytningen av proteinerna.
Olika förslag till att korrigera dessa behov och tillgodose organismens ändrade krav har framkommit. Här spelar BCAA en helt central roll. BCAA har en överordnad reglerande verkan på hela proteinämnesomsättningen och i förhållande till andra aminosyror kräver organismen dem i större mängder när den utsätts för stress. Tillskott av BCAA reducerar nedbytningen och användningen av de andra aminosyrorna. Så regeln är: Ju mer stress, desto flera nutrienter krävs - och här i första hand BCAA och vitamin B-6.
Det är samtidigt svårt att i den extremt komplicerade bilden som framstår vid sjukdom och stress identifiera den relativa betydelsen av enkla faktorer eller grupper av dessa. De olika konkurrensbetingelsena mellan AAA och BCAA i sjukliga och belastande tillstånd sett tillsammans med BCAA´s egenskap att återanvända proteinfraktioner och nödvändigheten att återinsätta de ofta utkonkurrerande BCAA´s överordnande styrningsfuktioner för att reetablera ett normalt proteinämnesomsättning tycks peka på att vi här ofta står inför ett "flaskhalsproblem" som kan bli ödesdigert för patienten om det inte upptäcks i tid och behandlas rationellt, nämligen genom att förskjuta aminosyrebalansen med tillskott av BCAA.
Som man kunde förvänta sig finner man vanligtvis låga BCAA-värden hos patienter som lider av anorexi (anorexia nervosa - nervös matvägran). Huvudorsaken vid denna sjukdom är som regel zinkbrist som emellertid inte manifesterar sig utan talrika andra medföljande brister. Underskott på Tryptofan - se denna! - är en av dem.
BCAA kan genom närmare analys blott visa sig att vara en annan. I varje fall är BCAA-brist, logiskt nog ett tillstånd som i alla tillfällen kan förväntas som del av sjukdomens förlopp. I detta sammanhang måste det också nämnas att låga BCAA-värden har kunnat iakttas i några tillfällen vid psykos.
Konkurrensen mellan AAA och BCAA får inte få oss att glömma att BCAA också tävlar inbördes och att en rimlig balans mellan de tre aminosyrorna är väsentligt i alla terapeutiska tillskott. En av de grundläggande iakttagelserna innanför ortomolekylär psykiatri är sammanhanget mellan intagningen av majsprodukter, pellagra och schizofreni.
Nyckelfaktorn i detta sammanhang avslöjades vara brist på aktivt vitamin B-3 (niacin) och tryptofan. Ett överdrivet intag av majs gav också extra leucin i förhållande till isoleucin. Man har iakttagit att hög leucinintagning ofta inte bara förvärrar psykotiska tillstånd utan också främjar förlusten av vitamin B-3 (niacin) genom urinen. Tillskott av isoleucin kan emellertid sprida båda dessa förhållande. Hos vissa patienter med kronisk schizofreni har man funnit mycket låga isoleucinvärden. Några av dessa har blivit behandlade med isoleucintillskott på 3 gram dagligen och normaliserats mycket snabbt.
Diabetiker lider ofta av nedbrytning av vävnadsprotein och de har behov för mer än normala mängder av BCAA i kosten eller som direkt aminosyretillskott.
Den kraftlösa cancerpatienten visar ofta samma bild som den kroniska anorexipatienten. Proteinsvält är en huvudorsak i båda tillfällena. BCAA-tillskott till cancerpatienter har kunnat stoppa avmagring, främja hull och aptit, förbättra leverfunktionen och under tiden - som del av ett större behandlingsprogram - vända själva sjukdomsprocessen.
Vätskeansamling i kroppen - ödem - kan vara uttryck för proteinbrist eller mer specifikt på BCAA-brist, av vilka det sista ofta är tillfället, när tillstånden inte ändras trots tillräckligt intagning av kostprotein. Ödem efter långvarig stress, chock och svår sjukdom kräver ofta BCAA-tillskott. Självklart har BCAA-tillskott också använts i body-buildning.
Isoleucin
finns i stora koncentrationer i muskelvävnad. Brist hos försöksdjur har fört till skakningar och kramper. Isolerade tillskott kan motverka konsekvenserna av för höga leucinkoncentrationer. Bör inte utan klinisk kontroll ges som isolerat tillskott utan bara i avbalanserad kombination med leucin och valin till exempel som stöd i cancerterapi.
Terapeutisk dosering:
I balans med leucin och valin upptill 350 mg dagligen. Under sträng klinisk kontroll en kombination av isoleucin/leucin/valin som 16/14/12 mg per kg kroppsvikt.
Leucin
bristsymtom okända. Sänker blodsocker och läker hud och ben. Tillskott till parkinson patienter tycks visa förbättring av tillstånden i ca hälften av tillfällena. Förhöjda värden kan förvärra psykoser, schizofreni och pellagra. Får bara ges i avbalanserad kombination med isoleucin och valin. Se isoleucin ovan!
Terapeutisk dosering
I balans med isoleucin och Valin upptill 350 mg dagligen.
Valin
brist på denna aminosyra hos försöksdjur har medfört nerv- och hjärnskador, bland annat degeneration av nervernas myelinskidor samt dålig upptagning av protein och boskapsämnen från maten. Får bara ges i avbalanserad kombination med Leucin och Isoleucin till exempel som stöd i cancerterapi. -dl-Valine (syntetisk form): Har visat sig nyttig i behandlingen av kroniska inflammationer. Upptill 750 mg dagligen.
Terapeutisk dosering:
I balans med de 2 andra nämnda aminosyror inte över 350 mg. Se Isoleucin ovan!
Se även "Aminosyror allmänt" och "Aminosyrakomplex".